HIFK starkare i slutet
Lägg namnet Anton Lundell på minnet. Den 17-åriga killen spelade huvudrollen då IFK vände underläge till seger mot Jukurit.
I lördags satte 16-åriga Anton Lundell sitt första mål i ligan. Det godkändes inte.
På torsdagen satte 17-åriga Anton Lundell pucken i mål igen. Den här gången godkändes målet.
– Jag kollade direkt mot domaren för att se om de hittade någon orsak att inte godkänna målet. Då jag såg att de visade mål kändes det otroligt bra, säger Lundell.
Han sitter i IFK:s omklädningsrum som en av killarna. Journalisterna har flockats kring honom och han svarar lugnt och utförligt på samtliga frågor. Att han fyllt 17 år dagen innan märks inte.
– Det känns otroligt bra att spela här. Jag känner att jag klarar mig och att det går bättre hela tiden. Självförtroendet växer och jag vill spela mera, säger Lundell.
Han inledde säsongen i A-juniorerna
och fick chansen i ligalaget tack vare sina starka insatser med juniorerna. Att ta steget upp till ligan som 16-åring är inte helt lätt men Lundell har lyckats med det. Det märks som sagt inte att det är en junior som är inne på planen. Och tränaren Ari-Pekka Selin visar honom stort förtroende då Lundell får vara inne på tekningar i egen zon då laget bevakar ledning och han får speltid också då det gäller att vända underläge till seger.
– Det känns bra att få spela i olika situationer. Jag vill via mitt eget spel visa att jag hör hemma här och tycker jag lyckats bra hittills, säger han.
I A-juniorerna har Lundell haft en offensiv roll medan han i ligalaget fått mindre speltid och lett lagets fjärdekedja.
– Här i ligan måste man ta det lite lugnare och tänka mera. Det gäller att se situationerna bättre här, säger han.
17-åringen har en bra blick för spelet och är en oerhört klok spelare som så gott som alltid finns på rätt plats i rinken. Han har ärvt pappa Jans fantastiska arbetsmoral och jobbar stenhårt på planen i varje byte och han vet när det gäller att trycka ner gasen och satsa framåt och när det lönar sig att dra ner på tempot.
– Jag ser mig som en playmaker som skapar chanser både åt mina kedjekompisar och åt mig själv och jag är rätt skicklig med pucken, säger han.
– Och jag jobbar hårt i båda riktningarna på isen.
Pappa Jan Lundell var under många år IFK:s målvakt och han brädade gång på gång sina namnstarkare målvaktskolleger inte minst tack vare hårt arbete. Och Anton säger att han till personligheten är rätt lik sin pappa.
– Jag hade aldrig planer på att bli målvakt som han. Jag gillar för mycket att spela med pucken, säger han leende.
– Men jag har rätt lika personlighet som han och gillar att träna både mycket och hårt.
Pappa Jan fungerar som IFK:s målvaktstränare och har under matcherna fullt upp att följa med hur Atte Engren och Markus Ruusu klarar sig mellan stolparna.
– Jag hinner inte så mycket följa med vad Anton gör på planen. Men visst är det otroligt roligt att jag fick se hans första mål på så nära håll, säger pappa Jan med stolthet i rösten.
– Det kom dessutom i ett bra läge och var ett viktigt mål för oss.
Efter matchen satt Jan tillsammans med Ruusu och gick genom matchen medan journalisterna flockades kring sonen Anton några meter bort.
– Jag får ta och gratulera honom i bilen på vägen hem, säger Jan.
– Då hinner vi snacka lite om matchen och hans mål.