”Utbildningspolitiken ska följa sin tid”
Tanken på svenskan som det enda fönstret utåt är förlegad, anser Blå framtids Sampo Terho
– Att Finland har två nationalspråk är ett faktum, inte vet jag om det är en fördel eller inte, säger Sampo Terho i HBL:s serie med partiledarintervjuer.
Får Terho som han vill blir svenskan frivillig på alla nivåer. Trots det tror han inte att det skulle vara svårt att få ihop undervisningsgrupper i svenska.
Vad gäller familjepolitiken håller Terho fast vid hemvårdsstödet och familjernas valfrihet, och anser att man inte ska blanda frågor om jämställdhet, sysselsättning eller integration i familjepolitiken. Inte heller migrationspolitik – skärpningarna gällande familjeåterföreningar har varit mycket ändamålsenliga ur finländsk synvinkel, anser han.
Individens frihet är ett ordpar som ofta återkommer då Sampo Terho, ordförande för Blå framtid, ska redogöra för partiets värderingar. Sådant som jämställdhet, folkhälsa, klimathänsyn eller tvåspråkighet väger ofta lättare i vågskålen då individens frihet ligger i den andra. ”Vi litar på den finländska människan och hennes förmåga att bära ansvar och frihet”, står det i partiets principprogram, där finländsk är ett av nyckelorden.
Blå framtid har legat i botten i gallupmätningarna ända sedan partiet bröt sig ut ur Sannfinländarna efter den stormiga partikongressen sommaren 2017. Att partiet har hela fem ministerposter och därmed garanterad synlighet har inte hjälpt. Rekordnoteringen ligger under tre procent medan stödet i Yle: s senaste mätning ligger på drygt en procent. För att höja profilen lanserade partiet i våras en ny logo och förklarade sig vara ett reformsinnat konservativt parti. Det låter som något av en paradox, vad innebär det? – Det är nutid. Konservatismen innebär att vi stöder traditionella värderingar som hem, tro och fosterland, där hem närmast står för familj, tro för religionsfrihet och fosterland för en positiv inställning till försvaret och en osjälviskhet där man i snellmansk anda sätter fosterlandet före sig själv, förklarar Terho.
Reformvänligheten för sin del handlar om alla de reformer som behövs för att allt det goda i samhället ska kunna bestå.
– Det behövs mycket förnyelse, av den politiska makten men också av maktstrukturerna överlag. Beskattningen, socialskyddet och familjeledigheterna till exempel, räknar Terho upp.
Hem, tro och fosterland har använts flitigt också av andra, och kanske med större framgång. Blå framtids gallupstöd är ändå blygsamt – varför finns det ingen efterfrågan på era värderingar? – Vi har inte kommit åt att presentera dem i hela sin omfattning. Vi är ännu i begynnelsen, partiet grundades för bara knappt ett år sedan. Tidigare hörde vi till ett annat parti som var där vi är nu först åtta år efter start, säger Terho med en släng till Sannfinländarna. Hur skiljer ni er från Sannfinländarna? – Det har jag inte funderat på på över ett år. Det partiet kapades och vad de står för kan jag inte säga, klipper Terho av.
Att det finns efterfrågan på ett reformsinnat konservativt parti är han säker på.
– Traditionella värderingar är ingenting främmande för finländarna, tvärt om. Ett centralt konservativt värde är frihet, individens frihet ska vara så stor som möjligt och staten så liten som möjligt.
Det finns för mycket förmynderi och regler, anser Terho, och nämner alkoholpolitiken och språkpolitiken som exempel. Också den offentliga sektorn är för stor, anser han. Åtminstone i teorin – i praktiken är det svårt att skära.
– Vi vet att folk inte vill skära i servicen men skatterna kan vi inte höja. Då måste vi använda resurserna fiffigare så att vi kan höja sysselsättningen och sänka skatterna, säger Terho, och hänvisar bland annat till Blå framtids förslag om negativ inkomstskatt, ett slags basinkomst som sjunker gradvis då inkomsterna stiger.
Men vi ska tala om värderingar, och kärnan i värderingarna ligger i familjepolitiken, anser Blå framtid. Terho talar om barnen och familjen som samhällets fundament innan han kommer in på hur familjeledigheterna borde reformeras.
– Det ska vara möjligt att vara hemmaförälder tills barnet fyller tre, såväl för mammor som alternativt för pappor, om familjerna så önskar. Det ska inte finnas någon som helst styrning när det
gäller vilken förälder som är hemma med barnen, säger Terho.
Familjeledighetsreformen som skulle bli verklighet redan den här valperioden föll i våras på Centerns motstånd, men inte heller Blå framtid vill se några nedskärningar i hemvårdsstödet. Inte heller fler öronmärkta månader för den ena föräldern på bekostnad av den andra – pappamånaderna kunde visserligen fördubblas men inte så att man skär någon annanstans.
I Blå framtids principprogram står det att ”vi respekterar hemmens självständighet och familjevärden”.
– Familjerna ska få välja, säger Terho.
Enligt Folkpensionsanstalten tar mammorna ut 93 procent av hemvårdsstödet medan papporna tar ut 7 procent. Samtidigt är kvinnornas arbetspension i snitt bara två tredjedelar av männens. Hur kan man jämna ut den här obalansen? – Hela arbetskarriären påverkar pensionen. Det är inte bara familjeledigheterna som har en inverkan, även om de också påverkar pensionen. Varje familj ska få så mycket frihet som möjligt att bestämma själv.
Forskning visar ändå att kvinnor med låg utbildning och invandrarkvinnor använder mycket hemvårdsstöd, och att storleken på hemvårdsstödets kommuntillägg har en direkt inverkan på sysselsättning- en. OECD för sin del pekade i en rapport nyligen ut det finländska hemvårdsstödet som en integrationsfälla som försvårar kvinnornas integration och gör att barnen blir efter i skolan. Hur passar hemvårdsstödet ihop med sysselsättningspolitiken och integrationen? – Vad gäller invandrarkvinnorna är det säkert sant att här kan finnas ett problem. Men vi kan inte godkänna att finländarnas tjänster monteras ned utifrån invandrarnas verkliga eller föreställda behov. Det här handlar om individens och familjernas frihet. För integrationen måste det finnas andra lösningar, säger Terho. Och: – Kvinnornas sysselsättning är viktig då sysselsättningen ska höjas, men familjeledighetsreformen är ingen sysselsättningsåtgärd.
Samma forskningsrapport från Löntagarnas forskningsinstitut med flera visar att också små barn
drar nytta av småbarnsfostran. De som deltagit i småbarnsfostran får i snitt bättre resultat i rådgivningens kognitiva tester, för att inte tala om de äldre syskonen som också stannar hemma och i snitt får sämre avgångsbetyg i grundskolan än kamraterna. Ur den synvinkeln är långvarigt hemvårdsstöd inte nödvändigtvis i barnens intresse? – De här sakerna är förstås bra att föra fram till föräldrarna, så att de kan göra sina egna val på bästa sätt. En avlönad småbarnsfostrare kan ändå inte ersätta hemmets värme och kärlek, men säkert komplettera den.
Under den här regeringen har familjeåterföreningar för dem som fått internationellt skydd gjorts betydligt svårare, främst på grund av försörjningskravet som infördes 2017. Kravet är mycket svårt för en nyanländ att uppfylla. Enligt Terho var skärpningarna mycket ändamålsenliga ur finländsk synvinkel.
– I samband med migrationskrisen skärptes lagstiftningen i enlighet med EU:s direktiv, och det är annars också vettigt att inte sticka ut som ett lockande mål för den asylturism som otvetydigt pågick då folk reste genom en massa länder, säger Terho. Gäller respekten för familjelivet alla familjer eller bara de finländska? – Då jag talar om familjepolitik och vad samhället gör avser jag i första hand alla finländska familjer. I andra hand handlar det om dem som är berättigade till stöd i Finland på andra grunder. Vi kan inte blanda ihop familjepolitik och migrationspolitik, det är två skilda saker, säger Terho. Hur ska ni förbättra försörjningskvoten och se till att det finns tillräckligt med händer i vården också framöver? – Genom en reform av socialskyddet och beskattningen, i kombination med individuella sysselsättningsplaner för alla arbetslösa. Det är de centrala verktygen. Arbetslivet måste också bli mer flexibelt.
För ett par veckor sedan röstade riksdagen om förtroendet för utrikesminister Timo Soini, sedan han vid flera tillfällen uttalat sig positivt om abortförbud. I själva sakfrågan är Blå framtid på en annan linje än sin utrikesminister, men gjorde frågan till en omröstning om hela regeringen. Vad ger det för budskap då själva kärnan ändå handlar om en fråga som av många betraktas som en människorättsfråga? – Den här perioden har riksdagen röstat också om Anne Berners förtroende, och det var helt klart att hela regeringen ställde sig bakom henne. Samma sak i fallet Stubb då han hade gett riksdagen felaktiga uppgifter i frågan om förvaltarregistret. Vi vill bli jämbördigt behandlade, det här är normal praxis. Väljarna kan kanske ändå få en bild av att makten är viktigare än själva sakfrågorna? – För att regeringen ska kunna fungera måste parterna kunna lita på varandra som ett team. Det funkar inte om oppositionen kan avsätta ministrar då de har lust.
En viktig fråga inte minst för Sampo Terho själv handlar om språkpolitik. Att läsa svenska ska vara frivilligt på alla nivåer, och till att börja med bör man slopa den så kallade tjänstemannasvenskan, anser Blå framtid. Varför är den här frågan viktig för er – och för Finland? – Individens frihet är en viktig princip, och vi ska ha en utbildningspolitik som följer sin tid. Senast i och med EU- medlemskapet blev tanken på svenska som det enda fönstret utåt förlegad, och i Europaparlamentet har man betydligt större nytta av franska och tyska.
Den som vill ska förstås få läsa svenska också i framtiden i enlighet med individens frihet, och Terho är övertygad om att man får ihop undervisningsgrupper också i framtiden. Fast frivillighet är ju ingen garant för ökat intresse eller motivation, se till exempel på hur antalet som skriver svenska i studentskrivningarna rasat? – Det är klart att deltagandet inte kan öka då det tidigare var hundra procent. Jag kan säga att frivillighet nog hade förbättrat min motivation märkbart, säger Terho, som själv skrivit svenska i studenten. Skulle du ha läst svenska då? – Nej, det skulle jag inte. Vad betyder tvåspråkigheten för Finland? – Att svenskspråkiga har rätt till service på svenska, men finskspråkiga har ingen skyldighet att tala svenska. Är det till fördel för Finland att det finns två nationalspråk? – Det är ett faktum, inte vet jag om det är en fördel eller inte. Det kan var och en fundera på. Men det är ing- enting som Blå framtid strävar efter att ändra på. Hur upprätthålls tvåspråkigheten om majoriteten inte längre lär sig svenska? – Åtminstone de svenskspråkiga talar ju svenska också i framtiden. Alla vill förstås inte det, min egen släkt bytte i tiden namn från Lönnroos till Terho och beslutade att familjen är finskspråkig. Men att döma av det hårda motståndet i den här frågan finns det nog de som vill tala svenska också i framtiden, säger Terho.
Kvinnornas sysselsättning är viktig då sysselsättningen ska höjas, men familjeledighetsreformen är ingen sysselsättningsåtgärd.