UM-rekrytering med slagsida

DIPLOMATER Utrikesministeriet har nyligen meddelat om rekrytering av nya diplomataspiranter. Denna gång har ett knappt trettiotal rekryterats som t.f. attachéer till kursen för utbildning i internationella frågor, förkortat Kavaku (kansainvälisten asioiden valmennuskurssi).

Det är knappast intagningsprövningens fel att resultatet ter sig något snedvridet

med tanke på en diplomatisk tjänstgöring i vår utrikestjänst.

Uppdelat enligt kön upptar förteckningen tjugotvå kvinnliga och sex manliga aspiranter. En ytlig genomgång utifrån de antagnas släktnamn ger vid handen att ingen av de utvalda har svenska som modersmål.

Frågan är vilken tyngd man skall ge könsaspekten. Jag minns redan från 1980-talet hur dåvarande understatssekreteraren för handelspolitik Paavo Kaarlehto i ledningsgruppen

uttryckte en viss oro över hur vårt UM skall kunna balansera med en stor och fortsatt stark kvinnlig dominans. Världen är ju tyvärr sådan att det finns länder och regimer där kvinnliga diplomater kan ha det svårt att göra sig gällande.

Beträffande svenskspråkiga sökande kan det gott vara så, att hankeiter och svenska jurister känner en stark dragning till näringslivet eller andra mera lukrativa karriärer.

Från en nordisk synpunkt är den svaga rekryteringen av finlandssvenskar djupt beklaglig, i synnerhet när undervisningen i svenska inom det finska skolväsendet resulterar i svaga eller rentav obefintliga kunskaper i svenska. Mycket av känslan av samhörighet och förståelse silas bort om förhandlingarna och umgänget sker enbart på engelska.

Ärendet är värt en seriös och aktuell diskussion. RALF FRIBERG ambassadör emeritus, Ekenäs