Fult och förunderligt vackert

I Carl Knifs nya, personliga verk sammanflätas ord och rörelse.

DANS

At once, in Helsinki.

Koreografi: Carl Knif. Text: Kristofer Möller. Scenografi, ljus: Jukka Huitila. Ljud: Janne Hast. Dräkt: Karoliina KoisoKanttila. Peruker: Henrietta Hukka. Dans: Jonna Aaltonen, Eero Vesterinen, Riku Lehtopolku, Annika Hyvärinen, Satu Halttunen, Pekka Louhio, Tom Rejström, Misa Lommi. Kabelfabriken 2.10.

■■Den■första■reaktionen■är■ett■nej:■ inte■masker,■inte■ansiktslösa■människor.■Den■andra■är:■vilka■fula■kläder,■vilka■fula■peruker.■Den■tredje■ är:■vilka■fula■rörelser.■

Den■finlandssvenska■koreografen■och■dansaren■ Carl Knifs■ nya■ verk■At once, in Helsinki,■som■hade■ premiär■på■festivalen■Kuopio■tanssii■ ja■soi■i■somras,■är■på■intet■sätt■omedelbart■ charmerande.■ Charmen■ kommer■ändå■smygande■allteftersom■man■vänjer■sig■vid■den■oväntade■och■ovanliga■estetiken■och■får■tag■ i■berättelserna■som■rullas■upp■genom■dans■och■skådespelaren■Tom Rejströms■berättare.

Verket■är■både■dansteater,■nutidsdans■och■autofiktivt■berättande.■Texten■är■skriven■av■dramatikern■och■skådespelaren■Kristofer Möller■i■samarbete■med■Knif,■och■ baserar■sig■på■Möllers■egna■upplevelser■i■staden.■

Genom■berättaren■möter■vi■en■

■ ung■impulsiv■man■som■obemärkt■ men■oåterkalleligt■sjunker■in■i■psykisk■sjukdom,■en■dement■gammal■ kvinna■och■en■flicka■som■inte■kan■ äta.■

Berättelserna■ är■ varken■ upplyftande■ eller■ hoppfulla,■ men■ de■ är■vackra■i■sin■mänsklighet.■Sorg■ är■vackert.■Mycket■vackra■är■också■de■ömma,■erotiska■men■lågmälda■kärleksscenerna■mellan■berättaren■och■den■unga■mannen,■i■form■ av■■dubbla■dansduetter.■Jag■vet■inte■om■jag■förut■sett■kärlek■mellan■ två■män■■levandegjord■på■ett■så■berörande■sätt.

Personligt, opersonligt

Verket■för■osökt■tankarna■till■Roy Anderssons■ filmestetik:■ de■ grådaskiga■färgerna,■de■tröstlösa■ödena,■det■lite■surrealistiska■men■ändå■ vardagliga.■Rörelsespråket■är■särskilt■i■porträttet■av■den■gamla■kvinnan■personligt,■ryckigt,■svårdefinierbart.■Störande■och■fult,■men■därför■intressant.■ De■tunna,■beige,■strumpbyxaktiga■maskerna■som■döljer■ansiktsdragen■känns■otrevliga■på■grund■av■den■ främmandegörande■effekten.■Med■ dansarnas■identiska■och■generiska■ kläder■är■effekten■ännu■större.■Samtidigt■gör■denna■opersonlighet■berättelserna■allmängiltiga.■

Verket■känns■nyskapande■i■hur■ text■(främst■på■svenska)■och■rörelse■sammansmälter■sömlöst■och■hur■ fokus■skiftar■mellan■orden■och■det■ fysiska.■Sköna■är■stunderna■av■tyst,■ intensiv■dans.■I■dem■kan■man■vila.■

Enligt■ koreografen■ behandlar■ verket■bland■annat■huruvida■mirakel■är■möjliga■och■vilken■plats■hoppet■har■i■våra■liv.■Av■dessa■ser■jag■ dock■intet■av■i■föreställningen:■miraklen■och■hoppet■lyser■–■åtminstone■ enligt■min■upplevelse■–■med■sin■frånvaro.■Men■något■är■det■som■lyser■i■alla■fall,■och■detta■underliga■verk■förför■slutligen.■

Charmen kommer ändå smygande allteftersom man vänjer sig vid den oväntade och ovanliga estetiken och får tag i berättelserna som rulllas upp genom dans och skådespelaren Tom Rejströms berättare.

FOTO: YOSHI OMORI I Carl Knifs nya verk blandas text och rörelse. Kläder, masker och peruker har en distanserande effekt som bryts av Tom Rejströms berättare.