Farsartad och skamlig politik

Den senaste veckans händelser kring behandlingen av vårdreformen i riksdagen visar att regeringssämjan ligger på sitt yttersta. Regeringspartierna förnedrar sig och hela politiken.

susanna.ginman@ksfmedia.fi

SUSANNA GINMAN

Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när man följer med turerna kring behandlingen av vårdreformens olika lagar i riksdagens social- och hälsovårdsutskott den senaste veckan.

Läkaren och forskaren, nuvarande riksdagsledamoten Pekka Puska (C) har gjort en lång och välrenommerad karriär bland annat i Norra Karelen-projektet, inom WHO och Folkhälsoinstitutet. Han är också född i Vasa. Puska hör till de riksdagsledamöter som har talat varmt för att vårdreformen i sin nuvarande form ska godkännas.

Frågan om vilka sjukhus som ska stå för den omfattande jouren i framtiden behandlas som en del av vårdreformen eftersom de tolv sjukhusen finns uppräknade i den så kallade huvudlagen om hur vården ska organiseras. Som känt beslöt riksdagen för snart två år sedan att Vasa inte är ett av de tolv, inte heller det trettonde. I socialoch hälsovårdsutskottet föreslog SFP:s Veronica Rehn-Kivi för en dryg vecka sedan att Vasa ska införas som ett trettonde sjukhus med omfattande jour. Dessutom finns ett medborgarinitiativ och två lagmotioner med samma innehåll.

Alla sakkunniga som utskottet hörde – inklusive representanterna för sjukhuset i Seinäjoki, som nu är det enda österbottniska sjukhus som ska erbjuda omfattande jour – har förordat att den ska finnas också i Vasa. Grundlagsexperterna lär förorda Vasa med motiveringen att om geografiska lösningar kan trygga grundlagsenliga språkliga rättigheter så ska man gå in för dem.

Efter de här beskeden ville Pekka Puska stödja Vasaalternativet. Det går emot regeringen och därför erbjöd sig Puska att vara frånvarande under omröstningen med en suppleant inkallad. Han hotade alltså i inget skede regeringens majoritet mot Vasa centralsjukhus.

Men det är tydligen inte alltid slutresultatet som är det viktigaste. Samlingspartiets utskottsrepresentanter reagerade mycket häftigt på Puskas förslag. Hotet var att förhala hela reformen. Senare pressade också Puskas eget parti Centern på.

Det råder ingen ovisshet om praxis – regeringspartierna ska stödja regeringens förslag. Änd- ringar kan göras bara om alla riksdagsgrupper är överens om dem. Det här är ett sätt att hålla ihop regeringens politik.

Ändå är fallet Pekka Puska exceptionellt. Samlingspartiet krävde att Puska personligen ska vara närvarande i utskottet och rösta i enlighet med regeringens linje. Slutresultatet är att Puska på den här punkten har böjt sig. Han har inte ändrat åsikt, men han har gått med på att rösta mot sin egen övertygelse i den här enskilda frågan.

Samlingspartiet motiverade sitt krav på att Puska personligen ska delta i omröstningen med att det inte ska uppstå en situation där enskilda personer offentligt är av annan åsikt än regeringen (HBL 5.10). Det är ett märkligt argument, för ”skadan” är ju redan skedd. Puska har varit föredömligt öppen med hur han har resonerat. Föredömligt med tanke på väljarna, medborgarna. Vi har rätt att veta hur de politiker vi har valt resonerar. Det är modigt att låta bli att gömma sig bakom regeringens beslut. Vi ser alltför lite av sådant.

Många frågor är obesvarade. Inom Samlingspartiets riksdagsgrupp har två ledamöter meddelat att de kommer att rösta mot vårdoch landskapsreformen. De har åtminstone ännu inte utsatts för samma press.

Utrikesminister Timo Soini (Blå) gjorde en stor affär av sin övertygelse i abortfrågan. Soinis rätt att demonstrera den, stick i stäv med regeringen, väger tydligen oerhört mycket tyngre än Pekka Puskas och andra sakkunnigas övertygelse att det bör finnas omfattande jour i Vasa.

Regeringspartiernas nervositet visar hur dålig stämningen är mellan regeringspartierna och hur skör den sammanbindande tråden är.

För dem som tycker politik är viktigt och hoppas att det politiska intresset och engagemanget ska växa till sig leder den här skamliga farsen närmast till tårar. De som ser politiken bara som ett spel kanske skrattar.