”Det har betydelse vad en enskild människa kan göra”
– Man kan inte annat än hoppas att det ruskar om, säger Elisabeth Rehn, som själv arbetat med fredpristagaren Denis Mukwege i Kongo 2010. CMI-experten Maria Ristimäki hoppas på mer konkreta resurser: – Bara två procent av alla pengar till fred och säkerhet är vikta för arbetet med könsaspekten.
Fredspriset spelar en viktig roll för att uppmärksamma sexuellt våld i konflikter, och hur mycket som behöver göras, säger Maria Ristimäki, expert vid CMI inom projektet kvinnor och fred.
– Det är av betydelse att den här frågan får mer synlighet, säger Ristimäki, som också är också bloggare vid den utrikespolitiska bloggen Ulkopolitist.
Kampen för dem som utsätts för sexuellt våld i konflikter är ofta något som skett på aktivistnivå och bland medborgarorganisationer. Också fredspristagarna Denis Mukwege och Nadia Murad är exempel på enskilda aktivister. Sådana behövs alltid, men kan arbetet lyftas till en ny nivå?
– Ja, det är ju inte så här det ska vara, och därför ligger kvinnor och fred också på FN:s agenda, där en kärnfråga är att förhindra det här våldet. Där är staterna, de som har arméer, centrala.
Våldet utövas dessvärre inte bara av stater utan av grupperingar, gerillor, rebellgrupper, terrorgrupper. Den utbredda problematiken kring sexuellt våld har också kommit brännande nära FN under de år som sexuella brott bland fredsbevarare utretts.
Maria Ristimäki ser det i större perspektiv som något som fortsätter på den uppmärksamhet Metoo har fått.
Men det behövs också konkreti, anser hon.
– Just nu är det bara omkring två procent av de resurser som läggs på fredsarbete och säkerhet som viks för arbete med kvinnor och män. Det behöver vara en större andel som öronmärks för det, säger Ristimäki och understryker att det handlar om att se på både kvinnors och mäns ställning, inte bara kvinnors.
Bland offren för sexuellt våld finns inte bara kvinnor.
– För de män som utsätts är det ännu svårare att få rättvisa, och ännu högre tröskel att göra sig hörd.
Ett annat utbrett problem är att det är mycket sällan som de skyldiga ställs inför rätta, säger hon.
Ur CMI:s synvinkel är fredsmäklandet det centrala redskapet där man också kan angripa problemet genom at behandla det i fredsavtal.
– Om man ser på alla de fredsavtal som gjorts i världen under de senaste 30 åren är det bara i fem pro- cent som sexuellt våld tas upp, säger Ristimäki.
Elisabeth Rehn reste för åtta år sedan i närmare tre veckor runt i Kongo med Mukwege för att kartlägga det sexuella våldet i konflikten, och intervjuade honom senare i sin programserie Elisabeth möter.
Hon säger att hon ropade högt då fredspriset avslöjades, och avslöjar själv avslöjar att Mukwege var nära priset en gång tidigare:
– År 2010 var han så nära att få priset att han redan varslades om att hålla sig i närheten av telefonen. Och också efter det har han funnits bland spekulationerna. Så här länge har han fått vänta, säger Rehn.
Hon beskriver läkaren Mukwege som en av de godaste människor hon träffat, som inte varit rädd att ta itu med de utsatta kvinnornas rättigheter trots mordhot som fick honom på flykt.
– Han lämnade inte heller kvinnorna utan engagerade sig i att de skulle få utbildning och jobb.
– Det här visar att enskilda människors handlingar än viktiga. Visst är det fint med förhandlingsbord och möten på hög nivå, men nu går man in i djupet på vad en vanlig människa kan göra, som en duktig läkare, säger Rehn.