Goa i Indien är känt för sin partykultur och för sina som hände, och ouppklarade brott mot utländska turister. varför. Jag hoppas Felix Dahl var en ung finlandssvensk som dog där. Familjen att den skyldiga ska i Finland tror att ett våldsbrott begicks mot
Kampen för att få reda på varför hennes son Felix Dahl dog i Indien är som ett heltidsjobb. Hon har gjort egna efterforskningar och anlitat indiska jurister. Minna Pirhonen vägrar ge upp innan hon får upprättelse för sin sons öde.
Smart, optimistisk och utåtriktad. Som barn och tonårig något av en cirkusartist: han kunde göra akrobatik, korttrick, cykla på enhjuling, jonglera. Det är några egenskaper som 22-åriga Felix Dahl, uppvuxen i Sibbo, hade.
– Jag har ännu hans enhjuling där hemma, säger hans mamma Minna Pirhonen.
Felix Dahl finns inte längre. Det är nu tre och ett halvt år sedan han dog.
– Han var mera smart än arbetsam som tonåring, men bättrade sig senare. Glömsk var han också, tappade bort nycklar och Visakort. Han levde här och nu.
År 2014 är Felix Dahl mitt uppe i studierna på Hanken. Vid sidan av dem säljer han telefonabonnemang. Han gör det så bra att han får pris som bästa säljare på Telia. Samtidigt känner han sig överarbetad. Snart väntas ett stambyte i lägenheten där han bor. I stället för att hitta en ny lägenhet eller flytta hem väljer 22-åringen att möta hösten i Indien och fortsätta till utbytesstudierna i Bangkok efter det. Men det går inte som planerat. Felix Dahls resa slutar den 28 januari 2015 på en enslig grusväg i Goa. En kvinna hittar honom klockan 5.30 liggande på sidan i en blodpöl. I bakhuvudet har
han fem sår, varje sår är ungefär lika stort som en fingertopp. Händerna har han framför ansiktet, som om han försökt skydda huvudet.
– Jag hoppas på det bästa, att någon dag få veta vad som hände min son, säger Pirhonen.
Diger dokumentation
I hemmet har hon ett skåp fyllt av dokument. Det har blivit en hel del pappersarbete i kampen om att få veta vad som hände den där januari _natten. Tillsammans med systern Sanna Cutter har hon i flera år stridit med den lokala polisen i Goa.
– Hon var hos mig när det hände. Sedan satt vi där fem dagar i pyjamas och försökte hitta så mycket information som möjligt. Min (yngre) son säger ibland: ”Mamma, kommer du ihåg hur det var? Jag sade åt dig att gå och duscha och frågade om du ätit”.
Systrarna menar att polisen inte gjorde sitt jobb när de avskrev Felix död som en olycka. Polisen säger att han omkom i sviterna av en bakåtvolt eller hjulning som gick fel. Det- ta alltså ensam mitt i natten på en liten väg.
Den finska rättsläkaren utesluter att Felix Dahl dog genom att ramla, snubbla eller halka. En möjlig dödsorsak är att han blev påkörd, antingen med flit eller oavsiktligt. Mamman tror att en tredje teori också är möjlig, att någon kallblodigt slog ihjäl honom med ett trubbigt föremål.
”Ett mord kan ha begåtts”
I början av juli i år fick Felix anhöriga för första gången på länge en positiv nyhet. En högre domstol i Indien ansåg att lokalpolisen inte skött utredningen på rätt sätt och flyttade fallet ett steg högre upp i det indiska polisväsendet. Nu utreder Central Bureau of Investigation (CBI), Indiens motsvarighet till Centralkriminalpolisen, fallet.
– Mina jurister var jätteförvånade, inte över att begäran gick igenom i rätten, utan över vad domarna skrev och hur de skrev det.
Domarna Prithviraj Chavan och Nitin M. Jamdar i Goa-filialen av Mumbais hovrätt konstaterar i sitt beslut:
”En frisk ung utländsk medborgare hittades på en liten grusväg mitt i natten med fem frakturer i huvudet, hjärnskador och intrakraniell blödning, iklädd enbart byxor och utan pengar.
... Skadornas natur och omständigheterna tyder starkt på att ett mord kan ha begåtts. Det finns inga tecken i utredningen på att frågan om mord alls har övervägts. Frågan är varför.”
– Det här är precis vad jag också tänker, säger Pirhonen. Chavan och Jamdar fortsätter: ”En konstitutionell domstol kan inte förbli en stum åskådare när en uppenbart felaktig och partisk utredning slingrar sig mot ett förutbestämt slut. Följaktligen är det nödvändigt att flytta över utredningen av fallet till ett utomstående och kompetent undersökande organ.”
Trots att hovrätten gav Minna Pirhonen rätt gnager en tanke. Är hovrättens svar bara till för att göra henne nöjd och sluta kräva att fallet ska få en lösning?
– Men om jag slutar, då slutar också de. Det är därför jag är här och talar med journalister.
Redan nu har hon stött på problem med CBI. En minnespinne med bevismaterial fastnade i den indiska tullen. Ingen från CBI bemödade sig om att hämta den.
Bedrägerier
Goas poliskår har inget fläckfritt rykte. Året innan Dahl dog medgav delstatens polischef T.N. Mohan att han skäms över den utbredda korruptionen inom polisen.
På nätet varnas Goaresenärer för allehanda faror och bedrägerier. En varning går ut på följande: en person langar droger, anger turisten åt polisen, som i sin tur kräver pengar. Spetsade drinkar är en annan reell fara.
Jag hoppas på det bästa, att någon dag få veta vad som hände min son. Minna Pirhonen Felix Dahls mamma
De två sista dagarna Felix Dahl var i livet, den 26 och den 27 januari, berättar människor runt honom att han betedde sig märkligt. Pratet ville inte flyta, han tittade upp i taket och han hade utvidgade pupiller.
Även om Dahl tidigare under sin vistelse i Goa hade rökt cannabis ska han ha tackat nej till att röka eller dricka de sista dagarna. Vid den finska obduktionen hittade man bara paracetamol, nikotin och antihistaminet feniramin i kroppen.
– Han hade en 3,4 gånger högre mängd feniramin i blodet än vad som är normalt, säger Pirhonen.
Av en amerikansk patolog, Edward N. Willey, som Minna Pirhonen anlitat som expert, har hon fått uppgiften att feniraminet kan ha legat bakom sonens konstiga beteende.
– En stor mängd kan orsaka psykos, vidgade pupiller, överhettning, hallucinationer, illamående, magbesvär, listar hon.
Enligt Pirhonen kan man köpa den här typen av antihistamin i Indien för 4,29 rupier, alltså cirka 5 cent. Det kan användas som knockoutdroppar.
– Jag misstänker att han fick det i sin drink, säger mamman.
Patologen håller det även för troligt att Dahls skador på kroppen kan ha berott på ett angrepp.
”Jag har bandat samtal”
Upptakten till det fruktansvärda som ska inträffa i slutet av januari inleds när Felix Dahl kommer till Goa i Indien i oktober 2014. Han lär snabbt känna en man från Jaipur och åker till staden. Denna man har en lägenhet i Jaipur och Dahl köper inredningsdetaljer till den. Syftet är att få den att se mera ”europeisk” ut, så att lägenheten ska bli såld till ett högre pris. Det här berättar Felix för sin pappa Tommy Dahl.
Det är oklart om Felix Dahl någonsin återfår sina investerade pengar. Det är mycket troligt att mannen från Jaipur är en bedragare och att lägenheten inte var i hans ägo från början.
Minna Pirhonen tror att lägenhetsbestyret i Jaipur kan ha kopplingar till sonens död. Om Dahl krävde att få sina pengar tillbaka kan det ha fått farliga konsekvenser. Men det är en lokal man som Felix Dahl umgicks med i den lilla strandbyn Agonda i Goa som hon pekar ut som sin sons mördare.
– Vi misstänker att han är knarkhandlare och att han samarbetar med polisen. Jag har bandat samtal med honom.
Den 26 januari inträffar något märkligt. Felix har besökt en strand i Patnem söder om Agonda. När han återvänder på kvällen har han skråmor och sår på kroppen. Han har kanske blivit attackerad av en herrelös hund eller av män. Här går vittnesmålen isär. Efter händelsen beter han sig konstigt. Till flera vittnen säger Felix att han fruktar för sitt liv.
Följande kväll är Dahl åter i Patnem. Han sitter på en restaurang med den lokala mannen. Den här mannen säger att Dahl försvinner medan han själv är på toaletten. Klockan är då halv tolv på natten. Mannen uppger sedan att han letar efter Felix, utan resultat. En brittisk kvinna som bor i ett hus en bit bort får syn på en ung man i byxor och bar överkropp. Han går på en grusväg som leder in i mörkret. – Är allt okej? frågar kvinnan. Mannen, som är Felix Dahl, vänder sig om och tittar på kvinnan med tom blick och fortsätter sedan framåt på vägen.
Det är sista gången Felix iakttas. Klockan är efter midnatt.
Utlänningar dör i Goa
För Minna Pirhonen ingår sonens död i ett större sammanhang. Det handlar om en strukturell ovilja hos indisk polis att utreda fall där utländska turister dör i Goa.
Brittiska Scarlett Keeling var en 15-åring som blev våldtagen och bragd om livet 2008. Polisen uppgav drunkning som dödsorsak men en andra obduktion visade skador på hennes kropp. Det fanns även ett brittiskt ögonvittne, men under rättegången ville personen inte vittna. Det resulterade i att två misstänkta män släpptes. Pirhonen har träffat Keelings mor och andra anhöriga till turister som dött i Goa.
– Polisen hade inte ens plockat upp Scarletts kläder och bevismaterial från stranden. Mamman fotograferade kroppen och hittade skador och ett blåmärke på ryggen, som om någon tryckt ned henne under vattnet. Det finns fler fall. Indisk polis ansåg att brittiska Denyse Sweeney, 34, dog av en överdos 2010 trots att ingen narkotika senare hittades i blodet. Hon hade dessutom en skallskada. Och brittiska James Durkin, 34, dog drunkningsdöden, enligt polisen. Hans kropp, ut- an armar och ben hittades en månad efter Dahls död. Familjen tror att Durkin blev mördad.
Systrarna Pirhonen och Cutter har kontaktat familjerna till ytterligare sex turister som dött under oklara omständigheter.
– Det som lyser genom varje fall är myndigheternas försök att tysta familjerna, säger Pirhonen.
Kontakten med familjerna handlar delvis om kamratstöd. Men också om att föra saken vidare, när de anhöriga saknat den kraften. Pirhonen och Cutter för de här familjernas talan. I somras gick de till Amnesty i London, men fick det nedslående svaret att organisationen inte kommer att jobba för att de ouppklarade fallen i Indien ska lösas.
Pirhonen har också skrivit brev till Indiens premiärminister Narendra Modi, till president Sauli Niinistö, till president Martti Ahtisaari och andra. Den enda hon fått ett vänligt svar från var utrikesminister Timo Soini. Men svaret till trots kritiserar hon de finska myndigheterna för att inte hjälpa tillräckligt.
– Nu undrar vi vart vi ska vända oss. I Indien mördas turister och ingen bryr sig.
”Kanske blir det aldrig”
Minna Pirhonen öppnar en diger mapp med plastfickor och bläddrar fram till några sidor med långa listor. Det är namn på utländska medborgare som dött i Goa mellan 2005 och 2015. Sammanlagt 245 personer.
– Inget fall har utretts ordentligt, man vet inte vem som dog naturligt, vem som rånades och vem som mördades.
Vid Felix Dahls namn står det natural death, alltså naturlig död. En dag skulle hon vilja kontakta alla de anhöriga till personerna på listan.
CBI vill att hon kommer till Indien för att vittna. Men det vågar hon inte. Pirhonen har blivit varnad.
– Det är inte ett säkert ställe att åka till om man sagt otrevliga saker om indiska myndigheter. Kommer du att någonsin kunna gå vidare? – Jag tror inte det. Jag känner att jag haft två jobb under tre och ett halvt år. Jag skulle vilja undersöka ännu mera, men det hinner jag inte. Jag är 60 nu. Kanske sedan när jag har pensionerat mig. Kanske blir det aldrig.
Minna Pirhonen säger att hon inte kan ge upp. Hon ger ett exempel från den arbetsmiljö hon är van vid: att forska i potatissjukdomar. Hon började på sin avhandling 1986 och forskar fortfarande i samma problem för att få en lösning.
– Det är inte så konstigt för mig, behovet av att få veta. Det smittar över på det här också.
Hon och systern gör sina egna efterforskningar.
– Jag rotar i all skiten. Min syster brukar säga att hon varje morgon vaknar upp till Google Alerts om mord och våldtäkter i Indien. Det ligger i min natur att gå på djupet och försöka förstå inte bara min sons öde utan allt runtomkring det.
Finns det godhet?
- I vissa människor. Alla människor är inte onda, men i Indien litar jag inte på någon. Politik och diplomati gagnar inte den lilla människan, utan länder och stora företag.
Det som lyser genom varje fall är myndigheternas försök att tysta familjerna.
Minna Pirhonen
Mamma till Felix Dahl