Så tar du bäst hand om sakerna i dödsboet
Ett dödsbo innehåller ofta tiotusentals föremål. Hur tar man enklast hand om det? – Sälja är bättre än att bli ovänner över döda saker, säger Susanne Lj Westergren som skrivit om ämnet.
Mitt i sorgen efter en förälder eller nära vän eller släkting faller många praktiska frågor över de efterlevande. Tiotals om inte hundratals små praktiska beslut ska fattas samtidigt med saknaden.
”Precis när mamma gått bort stannade jag kvar ett par nätter i huset innan jag åkte hem. Jag gick runt, tittade, tänkte och grät – det var en mycket märklig känsla. Jag bestämde mig för att jag ville ta med mig något konkret minne från hemmet och tog ner en liten fin akvarellmålning av en ensam pojke, sedd uppifrån, som står på en liten äng omringad av tät skog. Just så kände jag mig: liten, ensam och omgiven av oändliga göromål och hotfulla känslor.
Citatet är ur journalisten Susanne Lj Westergrens bok Konsten att ta hand om ett dödsbo. Spara, sälja, slänga, gråta. (Libris).
Hon talar om ämnet med erfarenheten av flera dödsbon. Boken föddes ur ett behov av att själv få ordning på vad som ska göras.
– Jag började leta efter en sammanställning men hittade inget om det praktiska.
Trots att cirka 140 000 personer dör årligen i Sverige och Finland hade ingen skrivit en utförlig guide i ämnet. Diskussionen kring temat saknades också.
Det ville Westergren ändra på med sin bok. – Vi behöver dela med oss av våra erfarenheter, då blir vi mindre ensamma i både sorgen och arbetet. Jag hoppas det här kan bli den nya snackisen som man också kan tala om vid en afterwork, säger Susanne Lj Westergren.
Konsten att ta hand om ett dödsbo är en bok som ger handfasta råd för dödsboröjningen. Den balanserar ofta mellan känslor och praktiska åtgärder. Här finns både ”det är bra att gråta” och ”plus och minus med att hyra förråd”.
Ett dödsbo kan rymma mycket, men sakerna, bohaget, tar oftast största plats och längst tid.
– Sakerna är det man har kvar när personen själv är borta. Hur ska man vårda dem? Hur respekterar man dem?
I ett dödsbo med flera delägare kan man ha olika svar på frågorna. En vill stanna upp för att fundera på känslorna som sakerna väcker till liv, en annan ”letar inte inåt” utan ser dödsboröjningen som en praktisk fråga som helst avhandlas snabbt.
Olikheter öppnar för konflikter. Westergren ser flera infallsvinklar som en rikedom, men samtidigt visar responsen hon fått att osämja är vanligt.
Det finns olika sätt att förhindra osämjan eller att lindra den. Ett visst ansvar ligger på oss när vi lever, säger Westergren.
– Man kan ge bort en del redan medan man lever och prata om var sakerna kommit ifrån, förmedla deras historia. Döstädning, att rensa upp bland sina saker, kan vara jätteviktigt för en själv också.
Vissa konflikter kommer ändå upp i dagen först när exempelvis en förälder dör. Då är rådet att inte tveka, utan att be utomstående om hjälp.
– Anlita en jurist om dödsboet har resurserna – det är det värt.
De små sakernas dilemma
De flesta väljer att inledningsvis gå igenom dödsboet själv. Ett föräldrahem är till exempel fullt av minnen, fotografier och föremål med stort affektionsvärde som man knappast vill avstå från utan en genomgång.
Westergrens råd är att ge tillräckligt med tid för det inledande arbetet.
– Det är bra att ta sig tid att tillsammans se vad som finns i dödsbo-
et, göra en lista och utifrån den skapa sig en struktur för röjningen där man också fördelar uppgifter, vem som gör vad. Sedan är det bra att lägga ett stoppdatum för arbetet, när det ska vara klart.
Susanne Lj Westergren talar om de små sakernas dilemma. I boken skriver hon om hur hon själv försjönk i detaljer som tog för mycket tid i stället för att mer resolut bestämma sig för att spara saker eller inte.
Hennes råd är att reda ut känslorna först så gott det går, och sedan ta itu med det praktiska.
För själva grovsorteringen av sakerna har Westergren ett system hon kallar för fem gyllene högar som går från ”absolut sparas” till ”klart slänga”, (se fakta).
En av högarna är ”klart sälja”. Nu för tiden finns det flera alternativ för försäljningen. Man kan sälja på nätet, på loppmarknad eller via en auktionskammare.
Auktionskamrarna står till tjänst med värdering av värdefulla föremål.
Förutom att allt inte är guld som glimmar gäller det att tygla sina förhoppningar om stora försäljningsintäkter.
– Ofta tror vi att saker är mer värdefulla än de är. Min man lade in mynt och frimärken för värdering. För mynten fick han värdet på silvret. Frimärkena var värdelösa ...
Exempel på motsatsen där föremål gått för tiotusentals euro på auktion finns förstås också.
Värdefulla föremål öppnar upp för konflikter. Då kan det vara bättre att välja pengarna framför ett uppslitande gräl.
– Sälja är bättre än att bli ovänner över döda saker, skriver Westergren i sin bok.
Sälja allt?
Den snabbaste vägen att tömma ett dödsbo är en försäljning av hela boet på en gång. Att skänka allt till välgörenhet är också ett alternativ. Det kan kännas brutalt, men samtidigt lockande på grund av sin enkelhet.
Westergren ser det som ett alternativ om man av olika skäl inte har tid att ta hand om ett dödsbo.
– Sälj allt om du inte orkar. Och har du även råd att vara lite generös till unga i din närhet som skall sätta bo, är det en fin känsla att sakerna då får liv i nya hem, är Westergrens råd.
Viktigt är att man först plockar undan det man vill ha kvar. Att spåra saker i efterhand är svårt.
Handlaren Jan Lindroos vid företaget Helsinki Secondhand köper upp dödsbon regelbundet.
– Sakerna från en medelstor lägenhet brukar rymmas i en lastbil, fullpackad från golv till tak. Ofta har vi dessutom en skåpbil som reserv, säger Lindroos som lovar att jobbet sköts noggrant och med känsla.
– Vi sorterar med erfarenhet och vet nästan automatiskt vad vi ska göra med föremålen. Alla saker kommer till nytta någonstans.
Ibland får Lindroos uppdraget att tömma en lägenhet som härbärgerat ett dödsbo i flera år. Kunden har på egen hand försökt göra sig av med sakerna utan att lyckas.
– Att släppa taget är det svåra. Vårt företag tömmer allt på en dag – efter det är lägenheten tom, inte ett föremål finns kvar.
Mängden saker är ofta överväldigande.
– Det brukar vara så att man under de sista 2–3 timmarna hela tiden tror att det bara är en halv timme kvar av jobbet.
Men också när en bostad tömts på sina sista saker finns nästan alltid en ouppklarad kartong kvar. Susanne Lj Westergren har inte stött på någon som skulle ha gjort sig av med allt efter ett dödsbo.
”Det är på något oförklarligt sätt skönt att inte göra sig av med allt, även om du inte kommer att ha användning för kartongsakerna i ditt hem. Det är helt enkelt saker som inte kommer att ’bli dina’ utan fortsätter att vara den avlidnes, som en resväska som aldrig blir uppackad.”