NEKROLOG

Kaija Sinikka Valve-Nurmi, född Blässar (senare Peitsara)

Född 4.7.1931 i Helsingfors Död 5.9.2018 i Esbo

Kaija Valve-Nurmi blev 87 år gammal. Hon avled i en snabbt framskridande sjukdom.

Kaija arbetade i nära fyra decennier på Finska Pappersbruksföreningen Finnpap som sekreterare och assistent för den högsta ledningen. Hennes osynliga men krävande arbete bakom de ledande männen var ett typiskt exempel på kvinnans roll i det dåtida arbetslivet.

Kaija kom från ett finskspråkigt hem, men utexaminerades som diplomkorrespondent från Hanken 1952. Två år senare utnämndes hon som 23-åring till vd Holger Nysténs sekreterare. Nystén deltog då i förhandlingarna om Finlands anslutning till Efta. I Finnpaps historik står det att från fru Valves skrivmaskin kom många promemorior med beteckningen ”ytterst konfidentiellt”.

Arbetsveckorna var sexdagars och maken, DI Sakari Valve, hade ett krävande arbete som kärnfysiker vid VTT:s försöksreaktor. När den tredje dottern föddes var Kaija hemma i ett år. Hon återvände till arbetslivet 1967 som sekreterare för systerföreningen Finncells vd Jorma Keino. Redan 1971 kom inbjudan att återvända till Finnpap, nu som vd Nils G. Grotenfelts sekreterare. När denne flyttade till Tampella två år senare blev Keino Finnpaps nya vd och det enligt Keino ”mycket effektiva samarbetet” fortsatte.

Kaija älskade sitt arbete. Hon var en skicklig stenograf, behärskade de båda inhemska språken och hade utmärkta kunskaper i engelska och tyska. Franska och spanska var hennes hobby. Sin kärlek till estetik kom till nytta då hon deltog i Finnpaps konstanskaffningar.

År 1987 utnämnde den nya vd:n Thomas Nystén henne till Chief Hostess med ansvar för evenemang på högsta nivå. Kaijas sista uppdrag blev att organisera en privat jaktresa för Frankrikes f.d. president Valéry Giscard d’Estaing. Då en av gästerna frågade hur många personer som stod bakom de lyckade arrangemangen, svarade Kaija ”jag”.

Somrarna i Tenala med sin andre make, Olli Nurmi, mindes Kaija med värme. Hon blev änka två gånger

och fick stöd av sin starka livsvilja, sin familj och av sina många vänner samt den för henne viktiga yogan.

Hon var en mormor som gav sitt allt åt både sina egna och Ollis barnbarn. Deras ”Manna” levde i nuet och med henne kunde de tala om allt. Döttrarna fick tips på aktuell litteratur och med en god vän delade hon under sina sista år sin kärlek till musik. Den nära vänskapen med en ”Vasapojke” fick henne att ännu mer uppskatta sina rötter som en Blässar från Pedersöre. Det svenska språket hon använt i sitt yrkesliv blev alltmer naturligt för henne.

Som en ljus, empatisk och humoristisk person fick hon nya vänner även under sina senare år. Kaija levde aktivt och njöt av sitt liv ända fram till de sista veckorna. När budet om den obotliga cancern kom, jämförde hon projektet hon hade framför sig med arrangemanget av Giscard d’Estaings vistelse. Hon skötte sitt livs sista uppgift lugnt och vackert. Hon var färdig att fridfullt somna in efter ”ett långt och underbart liv”.