NEKROLOG

Stig-Björn Erik Ulfsson Född 1.12.1933 Död 13.9.2018

Nalle Ulfsson avled i sitt hem i Mariehamn. Han var född i Helsingfors och blev 84 år. Hans far var Erik Ulfsson och hans mor Saga, född Törnqvist.

Ulfsson gjorde sin värnplikt i Sektionen vid Nylands brigad. Julen 1955 hade officerselev Ulfsson permission. Vid julmiddagen knackade han i glaset och meddelade att han kommer att söka till Kadettskolan. ”Det har jag alltid vetat” svarade hans far, översten.

Efter Kadettskolan återvände Nalle Ulfsson till Sektionen. Han tjänstgjorde i olika uppgifter fram till 1967. Därefter följde ett år på Cypern. 1969 övergick Ulfsson till försvarsministeriet, där han handhade frågor anknutna till FN:s fredsbevarande operationer. Tre år senare blev Ulfsson utnämnd till sektionskommendör. Han återvände till Dragsvik för en åtta år lång sejour. Efter det tjänstgjorde Ulfsson som byråchef på Huvudstabens utrikesavdelning fram till pensioneringen 1983.

Nalle var gift två gånger. I äktenskapet med Tua-Lill Wilén föddes tre barn: Johan, Björn och Erika. Det andra äktenskapet med Rea Öberg ingick han som nyutnämnd sektionskommendör. Reas barn Peter, Olof, Eva, Kristian och Svante växte upp och trivdes med Nalle och Rea i deras hem i Ekenäs.

Efter det militära passet flyttade Nalle och Rea till Mariehamn. Nalle fick tjänst som personalchef på Birka Line. Därefter följde uppdrag för Sally och Eckerö Line. 1996 gick Nalle i pension på riktigt.

I slutet av 1970-talet var Nalle ordförande för Officersklubben. Till hövdingens uppgifter ingick att informera beväringscheferna om officersyrket. Ett 40-tal aspiranter hade samlats på mässen. Nalle tog det lugnt, lutade sig mot en kommod och pratade öppet om yrkets för- och nackdelar. Han besvarade en fråga om lönen utan att blinka och med ett exakt belopp. Därefter lyfte han upp sina händer i en rörelse som i regel bara en luttrad skådespelare kan göra och som signalerade att pengar är bra att ha, men livet, det är inte en fråga om pengar, utan om någonting långt större än så.

Nalle var trygg i sin förmansroll. Han trivdes och han tyckte om sina medarbetare. Han var som skickad att leda det finlandssvenska artilleriet vars vardag på 70-talet präglades av små resurser och högt ställda mål.

Han axlade sitt ansvar och gjorde sitt bästa. Men då det inte lyckades, handlade han enligt den gamle officerens hederskod. Han såg framåt. Aldrig att Nalle Ulfsson skulle ha gnällt, eller hemfallit till struntprat om förmän eller högre staffel. Det var han alldeles för fin för. Boris Wilander, en senare sektionskommendör, sammanfattade Nalles ledarskap med orden ”Aldrig besvärade han oss, alltid stöttade han oss”.

Nalle firade sin 80-årsdag hemma i Mariehamn. Efter kalaset satt de gamla och småpratade. Nalle i soffan – lätt utmattad av dagen – och Rea i sin rullstol. Ingen kunde missa den varma stämning som rådde mellan dessa två. Livet, ja – det är någonting stort. Och då pusselbitarna passar in, är det vackert in i det sista.

Nalle Ulfsson sörjs närmast av barnen Johan, Björn och Erika med familjer samt släkt och vänner. En sann officer, en gentleman och en skicklig artillerist är borta.