Den klassiska ketchupeffekten

Händelseförloppet visar att aktiemarknaden från tid till annan är känslig för rykten och ogillar osäkerhet.

Det har varit en händelserik vecka på aktiemarknaden med tumult i nordiska banksektorn och en dramatisk uppgång i amerikanska obligationsräntor. Nordiska banker straffades hårt i marknaden då en dubiös medierapport utmålade att det var fler banker som torde vara djupt involverade i den penningtvättshärva som utreds kring Danske Bank.

Uppenbarligen baserades denna rapport på feltolkad statistik, vilket baltiska myndigheter också förtydligade, men detta hjälpte aktiekurserna föga i det korta perspektivet. Momentant hyvlades 11 miljarder kronor av börsvärdet på Swedbank, 6,8 miljarder kronor av värdet på SEB och 1,1 miljarder euro av Nordea.

Händelseförloppet visar att aktiemarknaden från tid till annan är känslig för rykten och ogillar osäkerhet. Kostnaden för denna osäkerhet kan vara ytterst substantiell vilket exemplet med Danske Bank illustrerar.

Antag att Danske Bank skulle handlas till samma värderingsmultipel som Nordea. Då skulle aktien handlas till en kurs kring 220 danska kronor, att jämföra med en notering som under fredagens handel var nere och nosade på 140 danska kronor (om än med en tydlig återhämtning under eftermiddagen). Vi bedömer att aktiemarknaden diskonterar kostnader för penningtvättshärvan i häraden av hisnande 40-60 miljarder danska kronor. Vad som krävs för en normalisering av värderingen är att marknaden får bättre klarhet i denna härva.

På fredagen presenterades statistik som visade att löneökningstakten i USA var 2,8 procent i september, en hårsmån under augustis 2,9 procent, vilket i sin tur var den högsta noteringen på 10 år. Vår syn är att den amerikanska centralbanken välkomnar löneökningar på åtminstone 3–3,5 procent. Stigande nominella löner krävs för att understödja hushållens reala inkomster när inflationen stiger. Hushållens konsumtion motsvarar väl över 50 procent av den amerikanska ekonomin och utan reallönetillväxt, ingen hållbar uppgång i bnp.

Den tioåriga amerikanska obligationsräntan har under veckan, till dånet av pukor och trumpeter, lyft över 3,2 procent, vilket är den högsta nivån sidan 2011. Mången panikslagen räntehandlare har flimrat förbi på våra skärmar, men vi ser trots allt ränteuppgången som ett välkommet tecken på att obligationsmarknaden alltmer skriver under på den förhållandevis positiva konjunkturbild som aktiemarknaden målar upp (med bolagsvinster som stiger 8–10 procent under 2019 och 2020).

Dock så sker omprissättningar i finansiella marknader sällan under ordnade former. Återigen har vi kunnat konstatera den klassiska ketchupeffekten, först händer inget, sedan händer allt på en gång. När väl krutröken lägger sig så bör ett måttligt, om än signifikant, uppställ av obligationsräntor vara positivt för aktiemarknaden. Vi vore betydligt mer oroliga om vi i stället hade observerat ett tydligt fall i obligationsräntan.

Vi ser framför oss ett 2019 där aktiemarknaden underbyggs av en stark konjunktur och stigande vinster. Med detta scenario följer även stigande obligationsräntor. Högre räntor bör också bidra till sektorrotation inom aktiemarknaden från högt värderade tillväxtbolag till rimligt värderade kvalitetsbolag. Inte oss emot.