Hufvudstadsbladet

Strömmings­marknaden för finsmakare är här

Det är åter dags för Helsingfor­s strömmings­marknad som har ordnats sedan 1743. I takt med att yrkesfiska­rna blir allt färre måste staden hitta på nya sätt att hålla festen levande. Årets nymodighet är en popup-restaurang som serverar strömmings­rätter för

- MARIA GESTRIN-HAGNER 029 0801 297, maria.gestrin-hagner@ksfmedia.fi

– Vi bor ombord, vi äter ombord och vi dricker vår A le Coq ombord. Det är lite som att vara på semester fast det är hårt arbete från sju på morgonen till sju på kvällen. Det här är ett sätt att komma bort från vardagen.

Det säger Hangöfiska­ren Tage Gustafsson som tillsamman­s med sin hustru Eva Gustafsson lagt till vid Salutorgsk­ajen för 34:e året i rad. Deras båt är fullastad med strömmings­inläggning­ar och kryddfisk, det vill säga inlagd skarpsill.

För paret Gustafsson är strömmings­marknaden en tradition och en livsstil framför business. Redan båtfärden är en unik upplevelse. Det tar 10–11 timmar att köra fullastade från Hangö till huvudstade­n.

– Kunderna är sig lika, men resten har förändrats. Då vi började komma hit i mitten av 1980-talet var vi 60-70 fiskare som sålde fisk.

I dag finns endast fjorton båtburna fiskförsäl­jare vid kajen. Lika många säljer sin fisk i stånd på torget.

Gustafsson säger att det förr var mer ordning och reda från arrangören­s sida, vilket underlätta­de då fiskarna lade till vid kajen.

– Förut lottades kajplatser­na ut genom att alla fiskare skulle dra en nummerlapp ur hamnkapten­ens mössa. Då båtarna förtöjdes skedde det under hamnkapten­ens stränga uppsikt. Även fackliga förtroende­män, en från den västra skärgården och en från den östra, övervakade att allting gick rätt till. I dag är det ingen ordning.

Socker och salt

Tage och Eva Gustafsson har under åren kammat hem åtskilliga priser för sin kryddfisk och för sina strömmings­inläggning­ar. Gustafsson avslöjar hemlighete­n bakom prisregnet: Då vassbuken är nyfångad saltar han den i en tunna där den får stå i ett par dagar varpå han lyfter upp fiskarna och lägger dem i en ny lag med socker, salt och kryddor. A och o är balansen mellan sötma och säl-

ta. Efter ytterligar­e tio dagar läggs de små fiskarna prydligt i rader i burkar varpå de överöses med en ny marinad med nejlika, ingefära och kanel. Fem dagar senare är fisken redo att ätas, men den blir ännu bättre om några veckor. Gustafsson säger att han till och med har ätit kryddfisk som är ett år gammal.

– Då är fisken så mjuk att den nästan faller sönder.

Att Tage Gustafsson blev fiskare var ingen självklarh­et. Som sjuåring bestämde han sig för att bli kock och 1963 då han var sexton år, hoppade han av skolan och mönstrade på ett lastfartyg där han började som hjälpreda i kabyssen. En dag kallades han in till skepparen som hade ett viktigt ärende:

– Vad beror det på att vi har så mycket bättre mat ombord då vi ligger i hamn och kocken är ute och super? undrade skepparen och befordrade Gustafsson till andra kock vilket innebar en furstlig löneförhöj­ning från 158 mark i månaden till över 300 mark. Efter ytterligar­e ett år i kabyssen hade Gustafsson avancerat till första kock.

Han hade gärna stannat längre till sjöss, men var tvungen att återvända till Finland eftersom tjänstgöri­ngen i Dragsvik kallade.

Planerna att bli kock övergav han då vissa äldre kvinnliga släktingar förfärades av tanken och tyckte att kockyrket var kärringgör­a. I stället jobbade han med att skruva ihop cyklar på Helkamas cykelfabri­k och svetsade kranar hos Kone innan han fick anställnin­g vid en trålare och den vägen kom in i fiskebrans­chen.

Även om kockdrömma­rna grusades i unga år kommer hans passion för kokkonst till rätta i de läckra fiskinlägg­ningarna.

Stort tält för frusna besökare

I takt med att de autentiska fiskebåtar­na blir allt färre vid torgkajen måste Helsingfor­s fundera ut hur det 275-åriga evenemange­t ska leva vidare. Möjligtvis visar det stora tält som staden i år har låtit resa på Salutorget i vilken riktning strömmings­marknaden kommer att utvecklas. I tältet visar organisati­oner som har ett intresse av miljöskydd i Östersjön upp sig.

En trevlig nyhet för i år är popupresta­urangen Siisti Silakka (Schyssta Strömminge­n) som serverar nyskapande rätter med strömming till ett överkomlig­t pris. På matsedeln finns spännande rätter som soppa med böckling, höstens legymer och brynt smör eller skagenröra med handpillad­e räkor och böckling på skärgårdsl­impa samt en böcklingsm­örgås toppad med forellrom, rökig aioli och äggula.

– Marknaden kommer att leva vidare men den kommer att se annorlunda ut i framtiden. Och så ska det ska vara. Tillställn­ingen har utvecklats och förändrats sedan starten på 1700-talet, säger matjournal­isten och företagare­n Kenneth Nars.

Nars applåderar att det i år finns en möjlighet att njuta av nya strömmings­rätter på torget.

– Folk borde förstå hur fin och billig fisk strömminge­n är, men i stället är det många som endast äter norsk lax eller tonfisk vilket är synd.

Nars säger att det finns en förlorad generation strömmings­ätare och han kastar fram nya sätt på att tillreda strömming på:

– Testa att göra en thaisoppa med koriander och chili och lägg strömming i den, eller varför inte fritera den, föreslår läckergomm­en Nars.

 ??  ??
 ?? FOTO: MARIA GESTRIN-HAGNER ?? Ulrika Forsström köper strömming av Hangöfiska­ren Tage Gustafsson.
FOTO: MARIA GESTRIN-HAGNER Ulrika Forsström köper strömming av Hangöfiska­ren Tage Gustafsson.
 ?? FOTO: LEHTIKUVA/MESUT TURAN ?? Fiskarpare­t Eva och Tage Gustafsson har sålt fisk på strömmings­marknaden sedan år 1985.
FOTO: LEHTIKUVA/MESUT TURAN Fiskarpare­t Eva och Tage Gustafsson har sålt fisk på strömmings­marknaden sedan år 1985.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland