Bruna paket och oändligt med möjligheter

Jag har varit fascinerad av USA ända sedan jag var barn. Då brukade min moster skicka bruna hemlighetsfulla paket till mig och min syster från andra sidan Atlanten. Paketen innehöll olika saker, men alltid något som för mig riktigt smakade Amerika, stora världen, ja till och med lite framtiden. Än i denna dag betyder kombinationen choklad och jordnötter Amerika för mig.

När jag gått ut fyran åkte min familj på resa till USA. Med skräckblandad förtjusning minns jag hur New York såg ut från flygplanet; så ofattbart stort. Skrämmande och samtidigt spännande. Ingen stad och inget land har gjort ett så stort intryck på mig som New York den där heta sommaren för 30 år sedan. Allt var så levande och högljutt. Lukterna var starka och gatorna fulla av hemlösa. Till och med konsten var annorlunda. Den amerikanska popkonsten ändrade min konstuppfattning över en natt.

Min bild av USA har under de senaste 30 åren blivit mera mångfacetterad, men fortfarande dominerar motsättningarna. Det är rikt och fattigt, vackert och fult, möjligt och omöjligt. I USA möter man så mycket kunniga människor, men samtidigt är den stora massan obildad och till och med ointresserad. Konsten är fortfarande underbar.

Jag sitter och skriver den här kolumnen i ett stort anonymt amerikanskt hotellrum i Boston. Jag har i några dagar fått lyssna på en lång rad fantastiska och underhållande professorer från några av världens främsta universitet tala om avgörande ekonomiska frågor. Den välmående universitetsstaden Boston representerar på många sätt det allra bästa USA har att ge.

Världsekonomin snurrar för tillfället kring USA:s navel. Sänkta skatter spär på konsumtionen och här i Boston är de europeiska lyxbutikerna fulla av shoppare i gymnastikskor och leggings. Det går allt fortare, men det finns en rädsla för att konsumtionsfesten tar slut när penningpolitiken stramas åt tillräckligt, skattelättnadernas effekter avtar och de negativa följderna av handelskriget börjar synas. Tillväxtekonomierna darrar redan nu under de amerikanska politikförändringarna. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att uppstädandet efter finanskrisen inte har slutförts, skuldsättningen i världen är på ännu högre nivå än före finanskrisen och de stora bankerna har blivit ännu större.

Konjunkturer kommer och går och USA:s styrka har länge varit dess flexibilitet och förmåga att förnya sig. Men USA har misslyckats i många viktiga frågor. Avigsidan av globaliseringen syns mycket tydligare i USA som inte har samma sociala skyddsnät som vi i Norden. Utbredd fattigdom, utsiktslöshet, enormt drogmissbruk bland grupper som inte är traditionellt typiska drogmissbrukare samt ett allt större missnöje är några tecken på att allt inte står rätt till.

USA är fortfarande på så många sätt precis som min barndoms New York; helt fantastiskt levande men samtidigt väldigt rått. Skönt att åka hem, tänkte jag då som barn, och lika känner jag i dag. Och allt mer hoppas jag att USA inte står för framtiden, såsom jag tyckte som barn.

”Avigsidan av globaliseringen syns mycket tydligare i USA som inte har samma sociala skyddsnät som vi i Norden.”

HEIDI SCHAUMAN är chefsekonom på Aktia.