Paolo Macchiarini – den dödliga bluffen
Det märkliga med Paolo Macchiarini är att det tog många år innan han helt avslöjades, trots det stora antalet varningar om att hans ”uppfinning” inte hade bekräftats genom djurförsök. Skuggan som faller över KI:s och dess ledning är därför förstämmande, skriver Jörn Donner.
FACKLITTERATUR
Bosse Lindquist:
Macchiariniaffären. Sanningar och lögner på Karolinska Bonniers 2018, 456 sidor
Karolinska Institutet (KI) är en världskänd medicinsk institution, där bland andra den småningom Nobelbelönade Ragnar Granit (och även hans elev, min bror Kai Otto Donner) arbetade. KI har en direkt koppling till Nobelprisen i medicin och fysiologi, vilket ökar institutionens attraktion.
Men KI tycks också ha velat och kanske vill knyta till sig kända forskare och kirurger, vilket ledde till att man år 2010 engagerade en stjärna inom kirurgin, italienaren Paolo Macchiarini, som påstods ha kommit på en revolutionerande teknik att ersätta luftstrupen med en konstgjord av plast, ett plaströr helt enkelt.
Bosse Lindquist har haft ett stort inflytande över att Macchiarini. som kom till KI 2010 avslöjades år 2016 som den bluff och charlatan han var, dessutom dödsvållande genom att de patienter han behandlade i olika länder småningom dog, ofta på ett mycket smärtsamt sätt.
Detta med storstjärnor i medicinsk vetenskap, speciellt inom kirurgin är inte helt ovanligt. Det gäller rätt ofta neurokirurger, kanske därför att de ofta tränger in i hjärnan på sina patienter, en verksamhet som gjort bland andra Henry Marsh till en berömdhet, med två böcker av vilka den första kommit ut även hos oss. En sådan berömdhet är också Juha Hernesniemi, som efter sin pensionering från Helsingfors fortsatt att operera i Nepal och nu i Kina på världens största sjukhus. I en intervju rätt nyligen påstod han att han skulle fortsätta så länge han kunde stå på händerna varje morgon.
Revolutionerande?
Vad fallet Macchiarini beträffar kom han till KI omgiven av en strålglans som inte var helt skugglös. Det hade rentav utfärdats varningar om hans verksamhet, men dessa avfärdades av KI:s ledning. Till en början var också Bosse Lindquist, känd dokumentärfilmare, anställd vid SVT i Stockholm, ute efter att skildra Macchiarini utan fördomar, vilket ledde till att han följde sitt ob- jekt i flera olika länder och bedrev källforskning som småningom ledde till att han fick tilltro till de fåtaliga svenska visselblåsare inom läkarkåren i Sverige som anade oråd trots att KI:s ledning gjorde sitt bästa att låtsas som om det regnade.
Man visste, det vet alla som sysslat med kirurgi, att framsteg ganska ofta är farofyllda, såsom den första perioden av hjärttransplantationer, en teknik som till en början ledde till att nya hjärtan blev utsatta för kroppens avstötningsreaktion. De flesta dog rätt snabbt, tills man närmast slumpartat kom på ett medel som hämmade immunförsvaret.
Var det alltså tänkbart att Macchiarinis teknik inte bara räddade liv utan också var revolutionerande?
Lögnare
Men så var det inte. Att han var en storlögnare och charlatan blev småningom klart, men efter en tröttsam och delvis farsartad process, som Bosse Lindquist skildrar mycket (kanske alltför) detaljrikt.
Som tyst vittne till ett antal av Juha Hernesniemis operationer på Tölö sjukhus kan jag bekräfta vad Lindquist skriver: ”Alla som kommit nära en operationssal vet att ki- rurger ibland måste ta risker. Det är en oerhört farlig sysselsättning att skära upp folk. Kirurger måste ibland, utan att blinka, ta väldigt snabba beslut vilka kan innebära skillnaden mellan liv och död. På gott och ont innebär det också att kirurger oftare än andra läkare förväntas vara en aning riskbenägna.”
KI förnekar
Det märkliga med Macchiarini är att det tog många år innan han helt avslöjades, trots det stora antalet varningar om att hans ”uppfinning” inte hade bekräftats genom djurförsök. Skuggan som faller över KI:s och dess ledning är därför förstämmande. Här handlar det om liv och död. I ett relaterat fall har Svenska Akademien gjort bort sig.
Höjdpunkt i Macchiarini-dramat, som fars handlar om hans förhållande till den amerikanska tv-producenten Benita Alexander, som förälskar sig i honom, vill gifta sig, varefter han lovar ställa till med ett bröllop med påven som vigselförrättare och i närvaro av en hop av världens kändisar. De lyxiga inbjudningskorten var tryckta.
Oroväckande i berättelsen om Macchiarini är att KI, denna toppinstitution bedriver undanflykter och förnekanden in i det sista. Man gör det lätt för sig om man medger att också läkare och forskare kan ha fel, men att en världskänd medicinsk institution sysslar med lögner är skrämmande. Ännu i år har man försökt försköna sin roll.
Det handlar om en dödlig och mordliknande bluff.