Vi måste också få hjälp med att vara klimatsmarta. Det ansvaret har politikerna. Men vi väljare har också ansvar för att trycka på politikerna.
En halv grad mer eller mindre gör enorm skillnad i den globala uppvärmningen. Den insikten måste vi alla ta till oss. Sedan måste vi få hjälp med att vara klimatsmarta.
FN:s klimatpanel IPCC:s specialrapport visar på skillnaderna mellan en global uppvärmning på 1,5 grader och 2 grader. Vid klimatmötet i Paris 2015 förband sig staterna vid att hålla uppvärmningen under 2 grader, med ambitionen att få den att stanna vid 1,5. Vart femte år ska världens stater redovisa för sina planer för utsläppsbegränsningar men alla stater definierade själv sina mål. Det är klart att planerna i dagens läge är otillräckliga. Utan skärpningar kan uppvärmningen stiga till 3 grader.
I december i år hålls nästa klimatmöte i Katowice i Polen. IPCC:s specialrapport fungerar som underlag för det mötet, som ska enas om hur målen för Parisavtalet ska nås. Meningen är att man ska godkänna en regelbok som ska styra det globala klimatarbetet.
IPCC kommer alltså fram till att skillnaderna mellan en uppvärmning på 1,5 grader och 2 grader är stora. Och då handlar det om det globala medeltalet. I Finland har vi redan överskridit 2 graders uppvärmning. Utgångsläget är förindustriell tid, från ungefär 1850 framåt. Globalt har medeltemperaturen stigit med ungefär en grad. Om utsläppen inte sjunker når uppvärmningen 1,5 grader mellan 2030 och 2052.
Om världen klarar av att hålla sig vid 1,5 graders uppvärmning har det stor betydelse. Havsytan stiger med 10 centimeter mindre till år 2100 och det skulle bespara 10 miljoner människor från de risker ett högre vattenstånd innebär. Ett annat exempel: Vid 1,5 graders uppvärmning är det sannolikt att isen vid Arktis smälter sommartid en gång per århundrade. Vid 2 grader är sannolikheten en gång per tio år.
Värst utsatta är fattiga länder, torra regioner och små önationer. De senare hotar att bli utplånade medan torkan driver i väg folk. All uppvärmning leder till hälsorisker för människor, men riskerna minskar ju mindre uppvärmningen är.
Klimatförändringen och dess konsekvenser är inget nytt. Det nya är hur stor roll en halv grad spelar.
IPCC:s budskap är klart och klimatpanelen kommer också med en slags vägkarta om hur vi kan se till att uppvärmningen inte överskrider de kritiska 1,5 graderna. Koldioxidutsläppen borde ligga på noll år 2050 – alltså om drygt 30 år.
För att det ska vara möjligt krävs bland annat en större medvetenhet bland vanligt folk. Vi måste också få hjälp med att vara klimatsmarta. Det ansvaret har politikerna. Men vi väljare har också ansvar för att trycka på politikerna. Klimatförändringen som fenomen har knappast undgått någon men vi måste också förstå att vi kan göra något och vad vi kan göra. Sedan finns ytterligare en tröskel att faktiskt börja agera klimatsmart.
Därför är det dags för de politiska beslutsfattarna att sätta i en ny växel i klimatmotorn (som naturligtvis ska drivas av förnybart bränsle). Det ska vara dyrare att välja alternativ som stöder uppvärmningen och i gengäld ska det finnas ekonomiska incitament för de klimatsmarta alternativen. Konsumenter som agerar medvetet är dessutom en stor kraft att räkna med.
Men det är också dags att tänka på konsumtionsnivån över huvud taget. Vid ett seminarium om den nya rapporten med klimatexperter av olika slag blev också det klart. Det är bra med nya teknologiska lösningar, men enbart de räddar oss inte. Vi har alla ansvar att konsumera vettigt och inte överdrivet. För att citera en av forskarna: det är galet med galna dagar.
Givetvis handlar det om politik och den politik Finland driver. Regeringens beslut att avverka mer skog i Finland går stick i stäv med klimatmålen. Världen behöver mera skog, till en areal som motsvarar hela Europas storlek, eftersom skogen fungerar som kolsänka.
Det är inga små eller lätta åtgärder som behövs. Den goda nyheten är att samma åtgärder som motverkar fattigdom och ojämlikhet – till exempel utbildning – också motverkar uppvärmningen.