Aktiv dödshjälp eller briljant utspel?
Plötsligt kretsar det mesta i norsk politik kring lilla Kristelig folkeparti. Hur gick det till? Läs om det politiska drama som kan få regeringen att falla.
Kristdemokraten Knut Arild Hareide är i grunden en försonlig partiledare. När de mest råbarkade politikerna i populistpartiet Fremskrittspartiet (FRP) pucklat på honom har han under lång tid vänt andra kinden till. Även när tidigare ministern Sylvi Listhaug (FRP) anklagade honom för något så grovt som att ”slicka imamerna längs ryggraden” blev Hareide visserligen rasande men talade ändå om kärleken till nästan – eller bristen på en sådan.
Men nu har Hareide fått nog. Hans parti har fastnat i 3-procentsträsket och tycks inte hitta vägen ut trots sitt inflytande som stödparti till den borgerliga regeringen (Høyre, Fremskrittspartiet och Venstre).
– Vi har fått rollen som bromskloss. Det är som att starta en fotbollsmatch i 0–2-underläge där oavgjort är det bästa man kan hoppas på.
Citatet är hämtat ur ett tal som Hareide höll i slutet av september. En del norska kommentatorer har beskrivit det som ett tal där han lade huvudet på stupstocken. Detta för att han öppnade upp för ett samarbete vänsterut med socialdemokraterna och Senterpartiet i stället för att fortsätta som stödparti till den borgerliga regeringen.
– Ett nytt politiskt landskap kräver att vi gör modiga val, sade han.
Beskedet har slagit ner som en bomb i det politiska Norge. Det Hareide säger är, i klartext, att kristdemokraterna fått nog av det populistiska Fremskrittspartiet. Medan fremskrittspartisterna i sin tur liknar Hareides budskap vid en judaskyss.
Hareide konstaterar vidare att även om statsministerpartiet Høyre är ett av de partier som står kristdemokraterna närmast rent ideologiskt så gjorde partiledaren ”Hareide spelar utan tvekan ett högt spel. Någon har elakt skrivit att han ger sitt parti aktiv dödshjälp. Andra menar att det gäller att vinna eller försvinna för det lilla partiet.” Erna Solberg ett val när hon bildade regering med Fremskrittspartiet och Venstre i stället för med kristdemokraterna.
Hareide signalerar således att även kristdemokraternas lojalitet kan växla. I sitt tal, och också i intervjuer efteråt, motiverar Hareide sitt utspel med att det är i mitten av norsk politik som kristdemokraterna hör hemma. Sonderingar i riktning Arbeiderpartiet och Senterpartiet är därför naturliga, menar han.
Socialdemokraternas ledare Jonas Gahr Støre har för sin del belåtet meddelat att han är beredd att axla regeringsansvaret ifall majoriteten i Stortinget svänger.
Hur det slutar får vi en vink om vid kristdemokraternas extra partistämma den 2 november. 193 delegater ska då rösta om vilken väg det lilla partiet ska gå.
Fram till partistämman reser Hareide land och rike runt tillsammans med sina två vice ordförande. De gillar inte alls Hareides utspel. Troligen spelar de ”snäll polis, elak polis”-spelet. Det sägs nämligen att kristdemokraternas väljare är mer konservativa än partiledningen. Det finns alltså en risk att de mest konservativa flyr till – just det – Fremskrittspartiet. De båda antagonisterna friar till samma konservativa kristna väljare.
Någon har elakt skrivit att han ger sitt parti aktiv dödshjälp. Andra menar att det gäller att vinna eller försvinna för det lilla partiet, och att Hareide nu försöker sig på en Busch Thor, det vill säga en profilhöjning inspirerad av systerpartiet i Sverige och karismatiska Ebba Busch Thor. Med den skillnaden att Hareide vänder sig vänsterut.
Det är spännande tider. Särskilt om man får tro uppgifter i norska medier som gör gällande att över tusen personer har skrivit in sig i det kristdemokratiska partiet den senaste tiden. Också mätningar visar att stödet för partiet ökar – vore det val nu skulle KRF få 4,9 procent.
Briljant spelat av Hareide så här långt.