Den finlandssvenska visskatten uppdaterad med jazz och barock
Almark Mannilas klara sång backas rejält upp av stämsång och instrumenten klingar mjukt.
Sångerskan och violinisten Johanna Almark Mannila har för den här skivan skrivit nya arrangemang till nio österbottniska och en västnyländsk folkmelodi med lyrik från början av 1900-talet av Ernst V. Knape och Alexander Slotte.
Den stora skaran som spelar och sjunger tillsammans med Almark Mannilas JAM-ensemble består av yrkesmusiker, lärare och elever. Man kan tala om en gemytlig sammankomst utan kännbar uppdelning i proffs och amatörer.
Höstvisa, Plocka vill jag skogsviol, Slumrande toner och övriga sånger bekanta från sångböcker och allsångsstunder har här uppdaterats med influenser från jazz, afrikanskt och barockmusik. Musiken flyter på och skivan är lättlyssnad. Almark Mannilas klara sång backas rejält upp av stämsång och instrumenten klingar mjukt.
Henrik Wikström (piano, sång), Hannu Rantanen (bas), Kaarle Mannila (slagverk) och Maria Kalaniemi (dragspel i Var är vägens mål) smälter fogligt in i det kollektiva spelandet.
Det Steve Reich-lika minimalistiskt repetitiva pianotemat fungerar som ett intressant udda inslag i Slumrande toner och fler dylika överraskningar hade inte rubbat den mysiga stämningen.
Nya vinklingar på traditionellt är alltid intressant och en uppföljare till den här skivan med låtar från hela Svenskfinland skulle också sitta bra.