Stor frihet och beklaglig likriktning i cellotävling
Cellisterna som tävlar i internationella Paulo cellotävlingen förväntas inte bara vara lysande solister utan också habila dirigenter. Hur de klarar uppgiften återstår att se.
Tusentals åskådare väntas rikta blickarna på de tjugofem cellisterna från fjorton länder som deltar i Paulo cellotävling i år. Bland de tävlande finns sådana som knappt har någon tidigare tävlingserfarenhet och sådana som varje år har gått segrande ur någon tävling tidigare. Största delen har flera gånger stått på prispallen i någon större eller mindre tävling.
Det speciella med årets Paulotävling har att göra med upplägget. För att vara en tävling i klassisk musik lägger Paulotävlingen exceptionellt stor vikt vid orkesteromgångarna och tre av fyra omgångar spelas med orkester.
En annan egenhet är att den som koras till vinnare på Musikhuset i Helsingfors den 25 oktober förväntas vara något av ett hybridgeni – åtminstone skall den vara skicklig både som cellist och orkesterledare. I första finalomgången får de tävlande helt i enlighet med tidens krav agera både solister och dirigenter med Tapiola sinfonietta.
Den starka betoningen på orkesteromgångarna har paradoxalt nog gjort att den första omgången nästan är den intressantaste. Tävlingsprogrammet i den omgången är synnerligen fritt och det enda egentliga kravet är att repertoaren, som kan framföras med eller utan pianist, skall omfatta tillräckligt många stilar för att svara mot kraven på en solistisk cellistkarriär. Det har i sin tur resulterat i stor variation mellan de tävlande.
Därefter smalnar utbudet rejält. I andra omgången, som utspelas med Sinfonia Lahti, förväntas de tävlande spela en cellokonsert av fyra alternativa. Elgars, Schumanns och Tjajkovskijs cello-orkester-stycken har alla varit ungefär lika populära, men bara en tävlande har haft den goda smaken att välja Eduard Lalos cellokonsert.
En ännu påtagligare likriktning skönjs i första finalomgången med Tapiola sinfonietta, där de tävlande fått välja fritt mellan Luigi Boccherinis och Joseph Haydns cellokonserter. Absurt nog har bara en av tjugofem valt Boccherini.
Valen är tyvärr också onödigt likriktade i den andra orkesterfinalen. Trots att de tävlande har haft åtta lysande konserter att välja mellan har ingen valt att spela Brittens, Pendereckis eller Sallinens. Dutilleuxs och Kokkonens har tilltalat en cellist vardera. Lutoslawskis och Sjostakovitjs konserter är signifikant populärare och spelas av fyra vardera. Prokofjevs Sinfonia concertante är storfavoriten som har valts av nio tävlande.
För arrangörerna måste frågan om repertoaren vara ett tveeggat svärd. Å ena sidan skönjs programpolitiska ambitioner: man vill bredda repertoaren genom att låta de tävlande också lära sig inhemska cellokonserter eller andra mera sällan hörda konserter.
Å andra sidan känner man sig troligtvis tvungen att hålla kvar också de mest spelade konserterna på repertoaren för att attrahera tillräckligt goda tävlande som inte bemödar sig om att lära sig udda stycken bara för en tävling i ett perifert nordiskt land, utan hellre lär sig repertoar som kan användas i andra tävlingar och i solistuppdrag i arbetslivet.
För att på riktigt få till stånd en diversifiering av utbudet borde man kanske ställa enbart ”udda” konserter till de tävlandes förfogande, även om det skulle resultera i att man inte tilltalade fullt så många tävlande.
Antalet anmälda tävlande till Paulotävlingen är nu omkring trettio procent lägre än i senaste tävling 2013. Det tyder på att en del potentiella kandidater har dragit sina slutsatser vid blotta åsynen av det krävande tävlingsprogrammet. Å andra sidan finns det skäl att anta att de som skickat in sina videoklipp och klarat förhandsgallringen håller än högre nivå än tidigare.
Juryordförandena vid prisutdelningar brukar älska att påpeka hur nivån i årets tävling har varit högre än någonsin tidigare. Den här gången verkar det redan innan en ton har hörts finnas belägg för att anta påståendet håller streck. Paulotävlingen ordnas i fyra omgångar 15-25 oktober i Helsingfors, Esbo och Lahtis.