Ålands sak är Finlands

Stora åländska frågor är på agendan. Det är två långkörare, en ny självstyrelselag och ett åländskt mandat i EU-parlamentet, men ingendera ser ännu ut att komma i mål.

Drömmen om en ny självstyrelselag lämpligt till hundraårsjubileet av den åländska självstyrelsen 2022 har gått i kras. Åtta år efter att arbetet med att revidera lagen inleddes och ett och ett halvt år efter att Ålandskommittén lämnade sitt betänkande tvingades den ansvariga ministern för Ålandsfrågor, kommunikationsminister Anne Berner (C) i veckan medge att det nu inte blir någon ny självstyrelselag.

Den föll främst på att vi har en regering som inte visar tillräckligt stor förståelse för Åland. Det största problemet har varit att hitta en samsyn mellan Åland och regeringen i den så kallade residualprincipen som ska ge Åland rätt att ta över vissa behörighetsområden när man så önskar.

På Åland är besvikelsen ändå inte så stor. Man hade insett svårigheterna att få igenom en för Åland bra lag under rådande politiska läge och därför är det bättre att en dålig ny självstyrelselag nu inte godkänns. I stället ser ålänningarna chanser att få igenom en bättre lag under nästa regering. Men det förutsätter givetvis att den har förståelse för situationen på Åland.

Talman Paula Risikko har besökt Åland under veckan och hon vill också avdramatisera läget eftersom diskussionen om självstyrelselagen kommer att fortsätta.

Det är av ömsesidigt intresse att relationerna mellan Finland och Åland är goda och förtroendefulla. Därför bör moderniseringen av självstyrelselagen under nästa regering kunna komma till ett för bägge parter tillfredsställande resultat.

Det verkar i alla fall bli uppdaterade regler för de ekonomiska överföringarna mellan riket och Åland. Om det går som det nu ser ut så skulle Åland få ett årligt tilläggsanslag på ungefär 10 miljoner euro, vilket givetvis glädjer ålänningarna.

Det nya systemet blir definitivt mer rättvist och för Åland mer stimulerande än det nuvarande. De nya reglerna skulle bättre beakta Ålands egna utveckling, såväl ekonomiska som befolkningsmässiga och alla skatter skulle i praktiken återvända till landskapet. Den andra stora aktuella frågan för Åland gäller en plats i EU-parlamentet som ålänningarna suktat efter ända sedan Finland blev medlem av unionen. Just nu är frågan konkretare än någonsin tidigare.

Åland såg sin chans då britterna röstade för brexit. En del av Storbritanniens platser kommer att omfördelas i EU-parlamentet och det innebär att Finland får ett mandat till. Det anser man på Åland att hör hemma där.

Både Ålands lagting och Ålands riksdagsledamot Mats Löfström har lämnat initiativ till riksdagen om att vallagen ändras så att det vid EU-val finns två valkretsar i stället för en enda. Den andra skulle bestå av Åland som därmed skulle välja sin egen EU-parlamentariker.

Då Finland gick med i EU 1995 gav Åland ifrån sig lagstiftningsmakt. Det ger full förståelse för att Åland anser sig ha en konstitutionell rätt till representation i EU-parlamentet som man nu saknar.

Vaga politiska löften har getts av bland andra Matti Vanhanen (C) då han var statsminister om att en åländsk representant i parlamentet skulle vara skäligt om Finland får fler platser. Också den nuvarande statsministern Juha Sipilä (C) har sagt att det bör föras en grundlig diskussion om detta. Det här har väckt hopp på Åland.

Men i praktiken finns inte den politiska beredskapen att nu göra Åland till en egen valkrets och ge Finlands fjortonde mandat till Åland. Regeringen och en majoritet av riksdagen kommer nog inte att anse att Åland med en befolkning på 29 000 människor, trots sin särprägel med självstyrelse, ska få ett av Finlands mandat.

Men Ålands kamp för egen representation och ett visst medgivande från ledande politiker om att Ålands påverkningsmöjligheter bör förbättras i EUfrågor måste sätta spår och väcka ansvar hos rikspolitiker och finländska påverkare inom EU att höra Åland och föra landskapets intressen i EU.