De magiska åren
”Det måste vara något i uppväxtomgivningen som gör att barn mår sämre nu än för bara några år sedan”, sade jag. Vi diskuterade det kraftigt ökade antalet barn med psykiska symtom, också alldeles små barn. Fenomenet syns i vardagen på daghem och i skolor, och bekräftas av den nationella statistiken: mellan 1994 och 2014 fyrdubblades besöken inom barnpsykiatrins öppenvård för åldersgruppen 0–12 år. Inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt ökade remisserna till barnpsykiatrin med elva procent från 2016 till 2017, i Egentliga Finland med hela fyrtiotvå procent. Även om ökningen kan bero på många olika faktorer verkar det obestridligt att barn mår psykiskt sämre än tidigare.
”Kanske kan det handla om att vi först gav barndomen åt våra barn, och nu har vi tagit den ifrån dem” funderade dottern. Jag blev intresserad. ”Hur tänker du”, frågade jag. ”Ja, jag tänker att när vi var små fick vi inte titta på tv-nyheter, för det visades så hemska saker, och ni kollade noggrant filmer, spel och sådant. Vi fick vara barn.” Dottern växte upp under det sista decenniet på barnets århundrade.
De magiska åren är åren då barnen är som mest formbara, de viktiga åren mellan noll och sex år. Men de är magiska också på det sättet att om vi värnar om och skyddar den här tiden, om barn får vara barn och bekanta sig med livet via sagor och berättelser i förälderns eller vårdarens trygga famn, får barnen bättre styrka att senare möta och hantera verkligheten.
Begreppet myntades av Selma Fraiberg, en pionjär i att studera och utveckla förståelse för små barns utveckling. Hon utvecklade också praktiskt, kliniskt familjearbete med barnets behov i centrum och respektfullt bemötande av föräldrarnas svårigheter. Hon dog i början på 1980-talet, och hann aldrig bekanta sig med nyare forskning kring hjärnans utveckling. Men i dag vet vi allt mera om varför den tidiga omsorgen är så fundamental för barnets emotionella och fysiska utveckling.
De nya rönen bekräftar också att känslorna är centrala för hur barnet utvecklas. Konkret betyder det att sådan interaktion och information som är emotionellt laddad är viktigast. Skadliga erfarenheter under de magiska åren kan skada barnets känslomässiga utveckling, vilket kan leda bland annat till impulsiv aggressivitet eller depression.
I dag kan barn råka ut för vad som helst på nätet och i sociala medier. Och de har svårt att skydda sig, och ingen kapacitet att bearbeta det de råkar ut för om de inte har föräldrar som tar ansvar och har koll. Och inte ens då är det alltid möjligt. För små barn är också gränserna mellan på riktigt och på låtsas flytande, och digivärlden gör det inte lättare att greppa. Barn behöver därför stöd för att lära sig att hantera troll och älvor, och det faktum att man kan vara rädd för något som inte finns. De behöver vuxna som förstår att skydda de magiska åren. Då kan de identifiera och hantera nättroll senare i livet i stället för att utvecklas till sådana.