Uppmärksamma kvinnornas färgdigheter
VÄRNPLIKT Jag försöker komma in på den finska försvarsmaktens hemsida. Den laddar långsamt. För ungefär ett halvår sedan, när min lillebror fyllde 12 år, insåg jag att han om sex år blir kallad till uppbåd. Det här händer inte mig, eftersom jag är född kvinna, men om jag vill kan jag om tre år ansöka om att få göra frivillig militärtjänst.
Skulle jag vilja göra militärtjänst? I princip skulle jag vilja det; det skulle stärka mitt självförtroende att klara av något som ter sig omöjligt. Det skulle kännas viktigt för mig att vara del av något större, att ha ett ändamål och känna mig behövd av mitt land. Dessutom känns det fel att kalla sig feminist och kräva lika rättigheter för alla när värnplikt gäller bara män. Ändå kommer jag fram till att, nej: jag vill inte göra militärtjänst. Att gå en utbildning där man lär sig ha ihjäl människor går emot mina principer. Jag är kanske inte heller den bästa på att lyda order utan att ifrågasätta dem. Jag kunde arbeta som läkare, ambulanschaufför eller något annat liknande inom armén, men att döda, nej.
Kvinnor i armén är fortfarande ett relativt nytt fenomen. Lagen om kvinnors frivilliga värntjänst trädde i kraft 1995 och för många känns det ännu främmande med kvinnor i tjänst. Kaisa-Maria Tölli berättar i en intervju i HS (27.9) att hon av männen i sin grupp sågs som den svagaste länken. Fastän kvinnor är fysiskt svagare än män är det inte enbart fysiken som avgör ens duglighet eller ger framgång som soldat. De färdigheter som kvinnor har borde uppmärksammas och tas tillvara. Tölli konstaterar att inte alla uppgifter inom för-
Att gå en utbildning där man lär sig ha ihjäl människor går emot mina principer.
svaret kräver en järnhård fysisk prestationsförmåga.
Jag tycker inte att lösningen på frågan om en jämställd militärtjänst mellan män och kvinnor är att varje ungdom i Finland skall göra militärtjänst. I stället förespråkar jag idén om medborgartjänst, det vill säga att både män och kvinnor blir inkallade och testade och en viss kvot män och kvinnor väljs till militärtjänst utifrån lämplighet och intresse. Resten gör medborgartjänst, alltså får en utbildning i krisfärdigheter. Då skulle alla ha möjligheten att göra nytta för sitt land utan att gå emot sin övertygelse. Ifall krig bryter ut finns det både folk vid fronten och folk hemmavid som har utbildning för krissituationer. Vem vet vad framtiden för med sig?
ELLI VENETJOKI elev i Åshöjdens grundskola, Helsingfors