Tomas Hanell granskar livskvalitet i sin doktorsavhandling.
Hur mäter man livskvalitet? Det är ingen lätt fråga och har sysselsatt Tomas Hanell de senaste åren. Han kom svaret på spåren en mörk vinterdag i Karis. På fredag försvarar han sin doktorsavhandling vid Aalto-universitetet i Helsingfors.
Jag frågade min granne om han inte längtade efter solen och maten i Italien. Han sade att livet är så mycket lättare i Karis där man inte behöver använda en stor del av sin tid till att sköta sina ärenden med myndigheter. Förutsägbarheten i det finska samhället väger tungt.
Att mäta livskvalitet är en knepig ekvation. Ett gott liv handlar om så mycket mer än pengar och ekonomisk välfärd. Trots att de europeiska länderna har blivit allt rikare uppger allt fler att de inte är lyckliga eller nöjda med sin tillvaro.
– Samhället kretsar i dag kring siffror. Oftast mäter vi fel saker och fokuserar på ekonomisk utveckling, utan att beakta det som är viktigt för människorna, säger Tomas Hanell.
Han använder regeringens mål att höja sysselsättningsgraden till 72 procent som ett praktexempel.
– Sysselsättningsgraden avslöjar till exempel inte hur många som kan leva på sin lön, hur många som är ofrivilligt deltidsanställda eller om de anställda är nöjda med sin livssituation, säger han.
Pendling ger inte livskvalitet
Den politiska debatten om sysselsättningsgraden glömmer också bort ifall regeringens åtgärder har bidragit till högre skatteintäkter. Hanell anser att debatten om snabbare tågförbindelser mellan Helsingfors, Åbo och Tammerfors också för oss in på ett sidospår. Notan för projektet går lös på tre miljarder euro. Trots det handlar diskussionen endast om den ekonomiska nyttan med investeringen.
– Vi får kanske snabbare tågförbindelser som föranleder pendling till jobbet på en annan ort. Det tvingar allt fler löntagare att tillbringa mer tid på tåget i stället för samvaro med familjen. Min forskning visar till exempel att långa pendlingsresor tär på livskvaliteten och gör folk stressade.
Tomas Hanells doktorsavhandling i regional geografi bygger på en analys av EU:s officiella välfärdsindikatorer där sättet att mäta välfärd har standardiserats inom EU. Enligt Hanell väger dessa indikatorer lätt i det politiska beslutsfattandet som fortfarande bygger på antagan- det att högre ekonomiskt välstånd och fler prylar för med sig lycka och livskvalitet.
– Jag blir inte lyckligare av att få en ny skateboard om jag inte vill ha en sådan eller om jag inte ens kan skejta eller om det inte finns asfalt där jag bor.
Varför är det så svårt att mäta livskvalitet? – Det är en mångfasetterad fråga som bygger på individuella värderingar. Det går inte att säga von oben vad som är livskvalitet för en enskild människa.
Livet är toppen i Karis
Hanell använder sig själv som exempel. Han och hans fru valde för några år sedan att gå ner i lön och flytta till Karis med familjen. Den materiella levnadsstandarden sjönk, men livskvaliteten blev bättre på alla tänkbara plan, säger han.
– Avstånden är korta. Barnen kan gå till skolan, deras morföräldrar bor i närheten och vi har en fungerande vardag med god närservice. Det är vackert och fridfullt där vi bor och vi har starka sociala nätverk.
Förväntningar påverkar också i hög grad synen på livskvalitet. Det kollektiva trycket som definierar hur man förväntas leva spelar ibland spratt med statistiken. Enligt Hanell leder de kollektiva förväntningarna till en sämre genomsnittlig förnöjsamhet i till exempel Sverige, medan finländarna har en mer realistisk förväntan på livet.
Hellre slask än sol
Förutsägbarhet spelar också en viktig roll när livskvaliteten vägs på guldvåg. Det insåg Hanell en beckmörk vinterdag när han stod och skottade snö i slaskregnet med sin italienskfödde granne.
– Jag frågade min granne om han inte längtade efter solen och maten i Italien. Han sade att livet är så mycket lättare i Karis där man inte behöver använda en stor del av sin tid till att sköta sina ärenden med myndigheter. Förutsägbarheten i det finska samhället väger tungt.
Hanells doktorsavhandling avslöjar att livskvaliteten är i medeltal sämre i de östra och södra delarna av Europa än i de norra och västra delarna av EU. Livet på landsbygden och ute i periferin tillmäts också en högre livskvalitet medan vardagen i storstäder som London, Bryssel och Paris inte får höga poäng i Hanells tabeller.
– Livet i städerna saknar dessutom ofta de sociala nätverk som finns på landsbygden, vilket syns i enkätsvaren, säger Hanell.
Oftast mäter vi tyvärr fel saker och fokuserar på ekonomisk utveckling utan att beakta det som är viktigt för människor.
Tomas Hanell, forskare vid Aalto-universitetet