Dilemma för De gröna
De grönas ordförande Touko Aalto är sjukskriven en månad till. Partiet har ett dilemma – å ena sidan är det viktigt att Aalto får den tid han behöver för att återhämta sig, å andra sidan behöver De gröna ett klart ledarskap inför valet.
Det finns minst två, helt olika dimensioner när det gäller De grönas ordförande Touko Aaltos sjukskrivning. Dels handlar det om vilka krav vi ställer på framträdande politiker och hur offentligheten och politiken hanterar en partiordförande som blir utbränd, dels handlar det om hur De gröna förbereder sig för riksdagsvalet om ett halvt år. Dessvärre finns det en konflikt mellan de här två dimensionerna.
Politiken och den offentlighet som omger de ledande politikerna är obarmhärtig. Särskilt partiordförande och ministrar väntas vara någon slags supermänniskor. De ska leda sitt parti, synas i offentligheten på ett för partiet fördelaktigt sätt så att stödet för partiet växer. Ministrar ska dessutom leda sitt ministerium, försvara regeringen – och samtidigt öka stödet för sitt parti.
Det är en svår ekvation för vem som helst. Den är särskilt svår för en person som är ung och ovan vid ordföranderollen.
Det är viktigt att utmana och omforma de förväntningar som finns för ledande politiker. De är människor och människor orkar inte med vad som helst. Touko Aaltos sjukskrivning för utbrändhet nu, precis som arbets- och justitieminister Jari Lindströms (Blå) tidigare, leder förhoppningsvis till insikten om att det inte finns några supermänniskor. I bästa fall leder det till en mera mångfasetterad bild av politiken och politikerna och ändrade förväntningar.
Det är viktigt att politiken får ett mänskligare ansikte men det målet står åtminstone på kort sikt och just nu i konflikt med den andra dimensionen av De grönas dilemma.
Den gäller det annalkande riksdagsvalet. Under det dryga år som Touko Aalto har lett partiet har de otroligt fina resultaten för De gröna i opinionsmätningarna sjunkit betänkligt, även om partiet fortfarande ligger klart över resultatet på 8,5 procent i riksdagsvalet 2015. Stödet i mätningarna var som högst, 17,8 procent i september för ett år sedan, medan Yles mätning i september i år gav 11,6 procent. För De gröna är det en klen tröst att partiet i val sällan har lyckats realisera det stöd man har fått i mätningar i riktiga röster. Ju bättre det går i mätningarna desto fler reella röster kan De gröna ändå räkna med.
Det finns många orsaker till att partiet inte längre ligger i samma mätningstopp som tidigare, och det handlar bara till en del om Touko Aalto och den offentlighet han har fått till exempel med bilderna från en bar i Stockholm i samband med Prideparaden där. Allt som gäller ett parti landar ändå till syvende och sist i famnen på partiets ordförande och därför är det svårt för en ordförande att värja sig.
Nu löper Aaltos sjukskrivning fyra veckor till och slutar just innan De grönas partidelegation sammanträder nästa gång. Delegationen är det högsta partiorganet mellan partikongresserna och kan enligt stadgarna utse en tillfällig ordförande som leder partiet till nästa kongress.
Det är många som bedömer att medlet av november är Touko Aaltos sista chans att återvända och ta över inför riksdagsvalet. Om en längre sjukledighet krävs ligger det i De grönas intresse att en tillfällig partiordförande utses och att hen lotsar partiet till riksdagsvalet och tiden fram till nästa partikongress. Då ska personval förrättas i vilket fall som helst enligt partiets stadgar.
Om det blir aktuellt med en tillfällig ordförande finns det flera alternativ. Nu är det vice ordförande Maria Ohisalo som har valts att i första hand leda De gröna. Ohisalo är en tänkbar kandidat, men också före detta ordförande Ville Niinistö har kastats fram. Det har närmast besvärat Niinistö, som de facto inte ens har beslutat om han alls ska kandidera i riksdagsvalet.