Antalet har betydelse
JAKTPLAN I en artikel (HBL 11.10) kommenterar Vänsterförbundets ordförande Li Andersson det pågående HXjaktplansprojektet.
I överensstämmelse med regeringsprogrammet inledde jag hösten 2015 HX-jaktplansprojektet för att de nuvarande jaktplanen ska kunna ersättas med nya. Statsrådets försvarspolitiska redogörelse från 2017 gav grunden för en fortsatt beredning av projektet, och riksdagens försvarsutskott konstaterade i sitt betänkande om redogörelsen att det är nödvändigt att genomföra projektet med tanke på att försvaret
som helhet ska kunna utvecklas.
Den preliminära anbudsförfrågan, som sändes i april 2018, grundar sig på riktlinjerna i redogörelsen, och upphandlingsprocessen har delats upp i etapper så att också den kommande regeringens politiska styrning kan beaktas.
HX-projektet avgör Flygvapnets stridsförmåga under de kommande decennierna. I sista hand är beslutet statsrådets, men i HX-projektet finns inget utrymme för politiskt spel eller felaktiga val. Om man avviker från det som försvarsförvaltningens sakkunniga föreslår övergår ansvaret på beslutsfattarna.
Det är ytterst viktigt att beredningen av projektet fortgår
i enlighet med försvarsredogörelsen. Den operativa förmågan i Hornetmaterielen, som tas ur drift, ersätts fullt ut i enlighet med de krav som den säkerhetspolitiska omgivningen ställer. Det slutliga målet är – liksom hittills – en trovärdig och krisförebyggande försvarsförmåga.
Antalet jaktplan (64) och deras prestationsförmåga är av synnerligen stor betydelse med tanke på Finlands försvarsförmåga. Det finns ingen grund för att Finlands försvar i framtiden skulle kunna skötas på ett trovärdigt sätt med ett mindre antal jaktplan än i dagens läge.
De nya jaktplanen kommer att ha en effektivare stridsförmåga och klara av att svara mot utvecklingen inom vapensystemen i vår säkerhetspolitiska omgivning. De nya planen är dock inte snabbare och deras driftstid avviker inte nämnvärt från Hornetplanens.
Att tänka sig att pengar kunde flyttas över från de nya jaktplanen och användas till något nyttigare är skadligt och implicerar det principiellt felaktiga antagandet att jaktplansupphandlingen är något separat eller onödigt. Det är inte fråga om en extra utgiftspost, som kan inriktas bättre, utan om ett projekt som med tanke på den finska försvarsförmågan är oumbärligt.