Regeringen kan byta ut åtgärder ”om vi får ett tungt motförslag”
Regeringen fick fortsatt förtroende med rösterna 101–73, och statsministern ser det som ett stöd också för att fortsätta bereda den omstridda uppsägningslagen. Men både Sipilä och Orpo har fört fram att åtgärder kan bytas ut.
– Nu gäller det att gå in för allvarligt övervägande, säger Juha Sipilä (C) som en hälsning till arbetsmarknaden där stridsåtgärderna inte avslutats utan snarast tilltar.
Facket för offentligt anställda JHL har varslat om en tvådagars strejk nästa vecka, som omfattar personal inom städning och fastighetsskötsel, matservice, kultur- och idrottssektorn.
– Politiska strejker har nu fått svar från högsta möjliga politiska nivå, säger Sipilä och hänvisar till att riksdagen gav regeringen förnyat förtroende efter ett meddelande om regeringens sysselsättningspolitik i allmänhet och den planerade lagen om enklare uppsägningar i små företag i synnerhet.
Sipilä hade på tisdagskvällen i Yles A-studio signalerat att det går att finna en lösning om man igen öppnar upp frågan om lokala avtal i stället. Det handlar om tvisten som uppstod i samband med arbetstidslagen, och hur företag som inte är organiserade skulle få tillgång till att göra lokala överenskommelser.
Finansminister Petteri Orpo (Saml) är också inne på samma funderingar.
– Om någon föreslår andra motsvarande åtgärder så ska regeringspartierna vara beredda att diskutera det. Nu har frågan om lokala avtal till exempel lyfts fram, och det är en sak vi drivit på tidigare. Det är en kraftig åtgärd, den är möjlig att genomföra, säger Orpo.
Han avser en lösning på att hur de lokala avtal som nu är möjliga i företag som är organiserade, och har förtroendemän, skulle kunna bli möjliga också i företag som inte är det, via lagstiftning.
– Ja, att kollektivavtalens möjligheter skulle kunna utnyttjas i företag som inte är organiserade, så att personalen själva får välja en representant utan att behöva höra till ett fackförbund.
Samma fråga har tidigare klappat ihop ett par gånger, eftersom Företagarna i Finland inte vill att modellen ska innebära att man måste ha en facklig förtroendeman. Det har också rått strid om huruvida det är en fråga som ska lösas med lagstiftning eller genom att avtala på arbetsmarknaden.
Varför är de här förslagen utbytbara mot varandra? – För att sysselsättningen i sig är det viktiga. Inte vilka åtgärder man genomför. Effekten av mer lokala avtal är sådan, att det säkert skulle vara lika effektivt, säger Orpo.
I så fall skulle regeringen kunna dra tillbaka uppsägningslagen, menar han.
Antti Rinne (SDP) signalerar att om det finns öppningar som kan ge en lösning, så kan det löna sig att titta på dem, men mer än så tar han inte ställning till spelöppningen.
– Jag uppmanar inte till något annat än att nu återvända till förhandlingsbordet. Men jag är inte en part som kan lösa det här – det är mellan regeringen och fackföreningsrörelsen, säger Rinne.
Stöd också från oppositionen
Det var inte bara regeringsparti- er som röstade för regeringens förtroende. Enskilda röster kom också från oppositionen. Resultatet blev 101–73, med 8 blanka och 17 frånvarande.
Bland annat delades svenska riksdagsgruppen i en del ledamöter som röstade blankt och en del som gav grönt ljus.
Gruppordförande Thomas Blomqvist (SFP) säger att det inte fanns ett gruppbeslut, och att tolkningen av frågeställningen var den svåraste biten för ledamöterna – vad det egentligen var man tog ställning till: en lag som inte getts till riksdagen, eller något annat.
– Så som jag själv såg det, så bad regeringen mig att godkänna en förändring i uppsägningsskyddet som vi ännu inte känner till, säger Blomqvist som inte kände att han kunde ta ställning till en sådan fråga i förväg.
– Men andra i gruppen svarade på frågan om man vill låta beredningen gå vidare. Den här tolkningsskillnaden kring vad som egentligen frågades beror på att det är ytterst exceptionellt att man gör så här. Jag har inte varit med om att regeringen frågar om de ska fortsätta bereda en lag, säger Blomqvist.