Kampen om public service
I Danmark realiseras det scenario som potentiellt lurar såväl i Finland som i Sverige.
Förra veckan varslades närmare 400 medarbetare på Danmarks Radio (DR). Public servicebolagets budget kapades av den borgerliga regeringen med hela 20 procent. Sex tvkanaler blir tre, och åtta radiokanaler fem. Skälet till de radikala nedskärningarna är inte statsfinanserna utan ideologi.
I Danmark realiseras det scenario som potentiellt lurar såväl i Finland som i Sverige. Olika intressen konvergerar och förstärker varandra: marknadsliberala politiker som motsätter sig public servicemedier av ideologiska skäl, branschorganisationer (Tidningsutgivarna TU i Sverige, Medieförbundet i Finland) som aktivt kampanjar för minskad finansiering av konkurrensskäl samt högerpopulistiska partier som utmålar public service som politisk motståndare, som ”vänstervriden” eller ”rödgrön”.
Iltalehtis chefredaktör Perttu Kauppinen tog upp de danska nedskärningarna i sin ledare (21.9) och krävde att Yles uppdrag och finansiering begränsas på samma sätt som i Danmark. I sin ivran att föra branschorganisationens talan blundade han – häpnadsväckande nog – helt för den nationalistiska och islamfientliga politiska agendan bakom den kapade budgeten. Han nämnde aldrig att nedskärningarna bygger på en allians mellan de danska borgerliga partierna och Dansk Folkepartiet, och på den sistnämndas krav på public service som verktyg för sitt kulturkrig.
Redan 2011 gav det dåvarande sändningsavtalet DR uppdraget att förmedla ”det kristna kulturarvet”, men nu skärps tonen och kristendom nämns genomgående som en central del av ”det danska kulturarvet” som DR enligt det nya kontraktet bör sprida. DR förpliktigas till rapportering om sin förmedlarroll eftersom Dansk Folkeparti vill hindra projekt såsom bevakningen av den muslimska högtiden eid alfitr 2012 vilket partiet fördömde som ”tvångsmatning”. Politisk detaljstyrning ökar: kontraktet förbjuder fördjupande artiklar på nätet och stipulerar att minst 48 procent av musiken i de allra populäraste radiokanalerna måste vara dansk (hur svårdefinierat det än är).
”Det känns som ett politiskt attentat”, beskriver en DRmedarbetare situationen i en DNintervju (10.10) och berättar om ”kollegor som under lång tid gått runt och oroat sig över vad DF ska tycka om deras programidéer”.
Att varken Kauppinen eller Yle i sitt genmäle (Iltalehti 21.9) nämnde politiseringen av public service kan tolkas som taktik. Kauppinen vill ogärna bli allierad med högerpopulister, emedan Yle inte vill väcka liv i den debatt som fördes i Finland 2016 och som ledde till en parlamentarisk arbetsgrupp, konsensusbeslut och ändring av Ylelagen. Indexfrysningen innebar en ekonomisk åtstramning, ordet mångkulturalitet ströks från lagtexten Sannfinländarna till behag och förvaltningsrådet fick mer makt.
Konsensusbeslutet ska gälla till 2023, men nästa vår stundar riksdagsval, politiska passioner finns och Medieförbundet driver sin lobbyverksamhet och välkomnar (24.9) nedskärningarna i Danmark som ”fokusering på kärnverksamhet”. Programverksamhetens integritet är ingen fråga för dem heller.