Asylsökande utnyttjas grovt

FLYKTINGAR För några månader sedan lärde jag känna en person som kom att stå mig mycket nära. Han är asylsökande från Mellanöstern och har varit i Finland i tre år och väntar fortfarande på att få uppehållstillstånd. Skulle han återvända till sitt hemland skulle han riskera sitt liv av anledningar som jag av hänsyn till honom inte kommer att gå in på. Men man börjar ju undra vad denna utdragna process egentligen handlar om.

I ett drygt år har denne man arbetat på ett statligt ägt bolag och både hans egna och hans asylsökande kollegers berättelser visar hur detta (observera statliga!) bolag utnyttjar dessa desperata människor.

Mannen i fråga jobbar natt (naturligtvis för en väldigt låg timlön) och han vet aldrig riktigt hur långt hans arbetspass kommer att vara. Slutar han ”tidigt” går inga bussar hemåt och han får promenera i regn och rusk – och snart snöslask – i en timme för att komma hem.

Bolaget i fråga utnyttjar denna billiga arbetskraft bland annat genom att inte skicka ut scheman i tid – och schemana verkar vara minst sagt oklara och oregelbundna – vilket får de asylsökande, som naturligtvis inte känner till finländska lagar och regler, att bara jobba på. Natt efter natt. När lönen sedan kommer så saknas det ersättning för en massa arbetspass.

”Men varför jobbade du på dina lediga dagar eller nätter?” får de höra när de ifrågasätter lönen (om de vågar, vill säga).

Jag hörde just ett skräckexempel om hur en person hade jobbat tretton nätter i följd och endast fått betalt för tre(!).

De som kommer från en helt annan kultur vet naturligtvis inte hur saker och ting fungerar i Finland, och de som inte ens talar engelska utnyttjas så klart värst.

Mannen som jag inledde denna text med har under flera månader upplevt samma sak. Bara för ett par dagar sedan fick han sin lön och det fattades ersättning för åtta nätter. Efter många om och men sade han att han inte längre bryr sig om pengarna. Han ville bara att arbetsledaren skulle erkänna att det var hennes fel. Denna erkände att det delvis var hennes fel, men någon korrigering var det dock inte tal om.

Och inte bara det. För ett tag sedan var den asylsökande mannen sjuk i så hög feber att han knappt kunde gå. Han sjukskrev sig och fick nästa dag höra att om han inte kommer till jobbet följande natt ”så stannar du hemma i en månad och sedan avslutar vi ditt kontrakt”.

På detta sätt hotar cheferna på detta statliga bolag dessa utsatta människor. De har inga rättigheter. De kan inte klaga. De måste bara tacka och ta emot – annars blir de visade dörren. Och det kan leda till en massa andra konsekvenser – som ett negativt svar på asylansökan exempelvis.

Dessutom verkar all kontakt mellan arbetsgivare och arbetstagare gå via sms-meddelanden. Jag har tagit del av dessa konversationer och utan att gå in på några detaljer kan jag avslöja att det inte är någon trevlig läsning.

”Jag måste vara galen som kom till Finland”, sade min vän, ”men jag ville bara bort från krig och elände och få leva i lugn och ro och göra rätt för mig. Men då vill jag också bli rättvist behandlad.”

Skamligt är bara förnamnet.

De har inga rättigheter. De kan inte klaga. De måste bara tacka och ta emot – annars blir de visade dörren.