Forskning: Daghem ger bättre färdigheter
Barn som börjat tidigt på daghem klarar sig i snitt bättre i såväl språk som matte, visar en norsk studie. På lång sikt klarar sig barn som gått på dagis också bättre i utbildning och arbetsliv, visar den norska forskningen.
Riktigt små barn som deltagit i småbarnspedagogik presterar bättre i både språk och matematik då de börjar skolan, visar norsk forskning. Också senare i livet klarar sig de bättre som gått på daghem före skolstart.
– De som har störst nytta av dagvården är barn i familjer med låg eller medelhög socioekonomisk ställning, säger biträdande professor Tarjei Havnes vid Oslo universitet.
Hemvård eller dagvård – alltså småbarnspedagogik – delar åsikterna, och då familjeledigheterna senast skulle reformeras stupade reformen bland annat på just den här frågan. Det är inte bara i Finland som debatten stundvis går het.
– Det pågår mycket debatt om dagvården och hur den påverkar barnens utveckling, säger biträdande professor Tarjei Havnes vid Oslo universitet – å ena sidan finns frågan om anknytning till en eller några primära vårdare, å andra sidan de positiva effekterna av småbarnspedagogik.
Havnes har i flera studier påvisat just de senare – alltså att de barn som deltagit i småbarnspedagogik klarar sig bättre i framtiden. I går besökte han Finland för att berätta om de här resultaten vid ett seminarium som ordnades av Statens ekonomiska forskningscentral, Vatt.
År 1975 genomfördes en dagvårdsreform i Norge som gjorde att mycket fler barn började på dagis. Havnes har studerat långtidseffekterna av småbarnspedagogiken genom att jämföra kohorter av barn före och efter dagvårdsreformen, och i kommuner som infört mer och mindre dagvårdsservice. Genom att tidsperspektivet är långt kan man också titta på sådant som hur de här barnen senare placerat sig på arbetsmarknaden.
– Allt tyder på att dagvården påverkar framtiden. De som gått på dagis har i snitt studerat längre, har ett högre deltagande på arbetsmarknaden och tjänar mer, säger Havnes.
Men alla grupper påverkas inte lika.
– De som har störst nytta av dagvården är barn i familjer med låg eller medelhög socioekonomisk ställning. Tittar man på inkomstfördelningen syns samma effekt också här.
Bättre resultat i språk och matte
I sin färskaste studie tillsammans med forskaren Nina Drange vid Statistisk sentralbyrå har Havnes tittat på småbarnspedagogikens korttidseffekter på lite yngre barn, i åldern ett till två år. Också här går resultaten i samma riktning.
Situationen i Oslo i början på 2000-talet erbjöd ett bra material: genom att efterfrågan på dagisplatser var större än utbudet lottades platserna ut, och de som fick en plats och de som inte fick det är därmed slumpmässigt utvalda. På det viset är föräldrarnas val inte en faktor. Det visade sig att de barn som genast fick en plats presterade bättre i nationella tester vid skolstarten än de barn som varit tvungna att vänta på en plats. Enligt data från studien klarade sig de barn som började på dagis i 12–14 månaders ålder bättre än de som började ett halvår senare.
– Vi hittade en stark effekt både då det gällde språk och matematik. Också här var det barnen från lågutbildade familjer som drog mest nytta av dagvården.
Då man spjälkade upp materialet i olika grupper fick man syn också på en annan intressant effekt. Då flickorna generellt sett presterade bättre i språk och pojkarna i matte, visade det sig att de flickor som gått på dagis i snitt fick bättre matteresultat medan pojkarna förbättrade sitt resultat i språktestet.
– Då man spjälkar upp materialet blir samplet förstås mindre, men mönstret är slående och det finns en stark antydan om att dagvård kompenserar för vilken som helst färdighet som ännu inte är så utvecklad, säger Havnes.
En finsk studie som publicerades i våras går i samma riktning som den från Oslo. Det är forskningsdirektör Tuomas Kosonen vid Löntagarnas forskningsinstitut och forskningsprofessor Kristiina Huttunen vid Vatt som utrett småbarnspedagogikens effekter genom att titta på hemvårdsstödet. Rapporten visar bland annat att de barn som vårdas hemma på hemvårdsstöd i snitt får sämre resultat i rådgivningens kognitiva tester än de barn som deltar i småbarnspedagogiken. Några skillnader i skolresultat i grundskolan fick forskarna ändå inte syn på, men forskar nu vidare i eventuella långtidseffekter.
– Det är för tidigt att säga något om dem ännu. Men på ett allmänt plan kan man säga att spjälkar man upp materialet i särskilda grupper blir det i vissa fall möjligt att få syn på effekter också på längre sikt, säger Kosonen.
Finland i udda sällskap
Jämför man Finland med de andra nordiska länderna är det en betydligt mindre andel av de finländska barnen som deltar i småbarnspedagogiken. Statistik från OECD visar att Finland i det här fallet placerar sig i annat sällskap än normalt och under OECD-genomsnittet. I alla OECD-länder utom Tjeckien, Slovakien, Turkiet och Finland deltar över 90 procent av femåringarna i någon form av förskoleundervisning eller grundskoleundervisning. Detsamma gäller åldersgruppen 3–5 i de övriga nordiska länderna, medan ungefär 75 procent av 3–5-åringarna i Finland deltar i småbarnspedagogik.
– Det är speciellt att Finland skiljer sig så mycket från de övriga nordiska länderna, fast vi annars är mycket lika – till exempel då det gäller kvaliteten på småbarnspedagogiken, säger Kosonen.
OECD-statistiken skapar en intressant kontext för att studera hemvårdsstödet närmare, säger Kosonen. I Finland kan man få hemvårdsstöd tills barnet fyller tre, i Norge tar motsvarande stöd slut då barnet fyller två.
– Hemvårdsstödet förklarar nog en ganska stor del av skillnaderna mellan Finland och de andra nordiska länderna. Det syns också i att en lägre andel av 3–5-åringarna deltar i småbarnspedagogiken, vilket kan förklaras av att det finns småsyskon hemma som vårdas på hemvårdsstöd.
Tarjei Havnes förhåller sig diplomatiskt tveksam till långvarigt hemvårdsstöd.
– I Norge vet vi att det minskar mammornas sysselsättning. Lägger man till de positiva effekterna av dagvård särskilt för barn från familjer med svag socioekonomisk ställning är det ju i någon mån oroande att samhället genom subventioner gör så att en del av de barn som skulle behöva dagvården allra mest blir utan den. Det är på sitt sätt en något märklig policy.
De som gått på dagis har i snitt studerat längre, har ett högre deltagande på arbetsmarknaden och tjänar mer. Tarjei Havnes Biträdande professor