Cilla Back regisserar först – försvinner sedan
Moderna kvinnor är aldrig nöjda Regissören Cilla Back har beskrivits som annorlunda och som en kvinnlig nomad inom det europeiska teaterfältet. Själv ser hon gärna sina kvinnliga karaktärer som ett verktyg för att beskriva samtiden.
En dramakurs arrangerad av NSU och ledd av den inspirerande Mark Levengood kom att bli avgörande för Cilla Backs yrkesval.
– Efter kursen visste jag att jag ville bli regissör. Jag var nio år och det fanns inga andra alternativ, säger Cilla Back och ler.
– Att bli skådespelare var aldrig aktuellt. Jag är en sådan som tycker om att komma in i en grupp, arbeta en tid och sedan försvinna. Jag är väldigt försvinnande av mig.
Just den här eftermiddagen är det gruppen, det vill säga Lilla Teaterns ensemble som har försvunnit. Kvar sitter Cilla Back och jag, parkerade i Lilla Teaterns personalkök. Ämnet är Maria Braun.
Maria Brauns äktenskap var en kultfilm på 1970-talet, regisserad av Rainer Werner Fassbinder. Huvudrollen spelades av Hanna Schygulla.
Rainer Werner Fassbinder avled 1982 och hans konstnärliga arv förvaltas av Fassbinder Foundation, en organisation känd för att hålla hårt i rättigheterna. Också Cilla Back fick först ett nej när hon anhöll om att få sätta upp en egen bearbetning av Maria Brauns äktenskap som pjäsversion men hon gav sig inte.
– Jag skrev ett brev och förklarade varför Maria Braun är så viktig för den samtida teaterpubliken. Och då ändrade sig Fassbinder Foundation.
I Cilla Backs vision är Maria Braun ”ambivalent, karismatisk, attraktiv, iskall, spontan och materialistisk”.
– Maria Braun har samma sjukdom som Hedda Gabler, hon får aldrig nog. Det är den moderna kvinnans dilemma, hon får mer och mer men är aldrig nöjd.
– I vår tid talas det mycket om kvinnor som offer. Jag ville ha en kvinna som inte är ett offer.
Kvinnoteman
Skådespelaren Linda Zilliacus var en orsak till att Cilla Back fastnade för Maria Brauns äktenskap. De två har samarbetat tidigare och Back ville ha en pjäs med Zilliacus i huvudrollen.
– Mina produktioner är fysiska och jag visste att Linda skulle klara av det som krävs för Maria Brauns äktenskap.
Kvinnliga karaktärer har huvudrollerna i flera av de dramer Cilla Back har satt upp, som Lulu, Hedda Gabler och Fröken Julie.
– Jag är fixerad vid kvinnor vilket beror på att kvinnor är utsatta för fler projektioner, attityder och regler än män. Att jag arbetar med kvinnoteman betyder bara att jag arbetar med frågor som samhället skapat.
– För mig blir kvinnan ett verktyg som jag kan beskriva samhället med.
Tvivel
”Annorlunda” är ett epitet ofta använt på tal om Cilla Backs konstnärliga förtjänster. Själv säger hon att annorlunda inte är en utgångspunkt för henne men att begreppet kanske kan kopplas ihop med hennes utbildning och erfarenhet av internationella uppdrag.
Också i det sammanhanget är kvinnofrågan relevant.
– Kvinnotemat är attraktivt för en internationell publik. Nationalromantiska tendenser är inte det.
– I en tysk tidning beskrevs jag nyligen som ”en kvinnlig nomad inom europeisk teater”. Det kändes fint.
Trots att yrkesvalet länge var så