Omoraliskt att skuldbelägga, inte att strejka

Denna vecka ordnade JHL, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena, en två dagars strejk. Över 10 000 arbetstagare inom rengörings-, fastighetsservice- och kosthållsbranschen samt idrotts-, motions- och kulturtjänsterna strejkade under måndag och tisdag. Strejken var en del av fackens åtgärder för att protestera mot regeringens planer på att försämra anställningsskyddet i företag med under tio arbetstagare.

Trots att många andra fackförbund har fattat beslut om mindre strejker och övertidsförbud var det just JHL:s strejk som helt klart fick regeringspartiernas bägare att rinna över. Centerns Antti Kaikkonen skrev om hur facket tar maten ur munnarna på gamla och barn och många var snabba med att delta i klagokören. De strejkande arbetstagarna framställdes som omoraliska och många förfasade sig över hur barnen ska klara sig utan lunch under två dagar på dagis.

Ett antal företagare organiserade sig samtidigt för en mediekampanj där man serverade mat till olika dagis. En del företagare var till och med så ivriga att de nog bjöd in medierna för att bevaka när de levererade maten, men glömde meddela personalen på dagis. I Helsingfors hamnade därför en drös med pizzor i soporna.

Det är sorgligt att se hur det är uttryckligen de kvinnodominerade lågavlönade välfärdsbranscherna som blir föremål för moralisering då det gäller utnyttjandet av strejkrätten. Det arbete som dessa lågavlönade arbetstagare ansvarar för, då de dagligen ser till att såväl de yngsta som de äldsta medlemmarna i samhället får den vård och den näring de behöver, är tydligen så viktigt att just dessa arbetstagare inte ska få använda sin rätt att strejka.

Ändå syns denna uppskattning inte när det fattas beslut om löner. Offentliganställda har tvärtom fått ta den hårdaste smällen av den högerpolitik som Sipiläs regering fört. Deras arbetstid har förlängts utan lön, deras arbetstagaravgifter har höjts medan arbetsgivarnas sänkts, och utöver detta har man även skurit ner deras semesterpeng, något som inte gjordes inom någon annan bransch.

Strejkrätten är ett av de mest centrala redskapen som arbetstagare har för att påverka sina rättigheter. Det används inte lättvindigt och inte ofta, speciellt inte inom den offentliga sektorn. Tröskeln att strejka är hög inom många välfärdsbranscher just därför att det känns fruktansvärt att läsa beskyllningar om att lämna samma äldre människor och barn i sticket vars välmående man arbetar för varje dag. Den höga strejktröskeln syns däremot tyvärr just i nivån på lönen.

De lågavlönade offentliganställda som bär det tunga och viktiga ansvaret för den underresurserade välfärden i detta land har med andra ord behandlats sämre än andra arbetstagare under denna valperiod. Och nu är regeringspartierna till råga på detta färdiga att beskylla samma arbetstagare för att lämna barn och äldre personer i sticket då de utnyttjar sin rätt att strejka. Det är Sipilä och hans regering som borde ta emot den kritiken i stället.