Möta min längtan
Att vara tyst under åtta dagar är inte så svårt – även om de som känner mig brukar tro att själva tystnaden är en stor ansträngning. Paradoxalt nog är själva tystnaden, att under många dagar dela matbord och vardag med en grupp främlingar, den mest avkopplande aspekten av en tyst retreat. (Inget krav på small talk, inga raljanta lustigheter som senare under minnets förstoringsglas känns fadda eller elaka, bara ögonkontakt och småleenden. Låter det inte härligt?) Nej, den största utmaningen ligger i att stå ut med mig själv.
Åtta dagar utan telefon, SMS och sociala medier. Ingen radio eller dagstidning, ingen kontakt med yttervärlden. Och, ännu svårare för en inbiten läsare, inga avkopplande feelgood-romaner eller blodiga deckare. Bara Bibelns uråldriga texter, bön och närvaro i nuet.
Att åka på retreat handlar för mig om att ta min längtan på allvar. En övning i att stå ut med mig själv också då långtråkigheten ekar i öronen. Inre och yttre uppmärksamhet på orden som med avstamp i bibelberättelserna leder mig in på de svåraste frågorna, de som jag annars gör allt för att slippa konfronteras med. Det handlar om missunnsamhet och svek men också om kärlek som bär både intill och bortom döden, gestaltat i nattvardens delande av bröd och vin.
Om själen har fastat så har i stället kroppen njutit. Mat på bordet fem gånger om dagen varvat med promenader i Norra Karelens andlöst vackra landskap, tidiga kvällar, bastu och stunder av ordlös samvaro i skymningen. Och, inte minst, möjligheten till det goda samtalet varje dag med den egna handledaren.
Och ändå, tillbaka i vardagen igen känner jag att det är här jag hör hemma, I mitt trygga soffhörn, vid vårt eget matbord, i min vanliga arbetsgemenskap. Mina tankar fortsätter att bearbeta de kommande veckornas utmaningar lika hemvant som mina fötter hittar tofflorna under sängen. För visst är det ju så att avbrotten i rutinerna känns så befriande just för att vi vet att rutinerna finns där, som ett skyddsnät som hindrar oss från att störta ned i bråddjupen medan vi övar oss i att balansera vår längtan?
❞ Åtta dagar utan telefon, SMS och sociala medier. Ingen radio eller dagstidning, ingen kontakt med yttervärlden. Och, ännu svårare för en inbiten läsare, inga avkopplande feelgood-romaner eller blodiga deckare. Bara Bibelns uråldriga texter, bön och närvaro i nuet.