Sportchefer, dags att ta för er!
”Ligan är ett aktiebolag som ägs av samtliga 15 klubbar. Att bolagsstämman vore kapabel att fatta ett beslut att skära ner på antalet lag och återinföra kvalspel bara händer inte.”
Yles a-studio arrangerade ett litet diskussionstillfälle häromveckan. Till studion hade man släpat Ligans vd Riku Kallioniemi, före detta Kärpätbossen Juha Junno, samt den verbalt skicklige hockeyanalytikern Vesa Rantanen. Initiativet till diskussionen var väl att man utrett att flera ligaklubbar (och fotbollens motsvarande) är ekonomiskt instabila. Rätt så fort gick diskussionen dock i andra spår.
Rantanen gick åt ligan i skarpa ordalag och menade att man negligerat sporten, det vill säga själva spelet och dess kvalitet i så gott som samtliga beslut som fattats. Resultat: en liga, där den sportsliga nivån sjunkit och en döende Mestis. Som botemedel erbjöd han en öppen liga med mindre antal lag (12). Man gick till och med så långt att man nämnde tre lag vid namn som skulle bort från ligan – föga överraskande var det frågan om de tre lag som senast lyfts upp i Ligan alltså Kookoo, Sport och Jukurit. Låter enkelt, men är allt annat. Ligan är ett aktiebolag som ägs av samtliga 15 klubbar. Att bolagsstämman vore kapabel att fatta ett beslut att skära ner på antalet lag och återinföra kvalspel bara händer inte. Vd Kallioniemi lät förstå att det enda sättet att minska antalet lag sker på ett ”naturligt” sätt, med andra ord via konkurs som i Esbo. Kallioniemi verkade vara i en obekväm sits. Det är förstås naturligt, eftersom de 15 ligaklubbarna betalar hans lön. Gäller att inte reta upp arbetsgivaren …
Junno målade upp ett scenario, där de största klubbarna i framtiden skulle spela i en europeisk proffsliga. På detta sätt skulle antalet lag sjunka med 4–6 och öppna portarna för en omorganisering av ligan. Inte en helt omöjlig vision, men vi är inte där ännu på några år (om någonsin?).
eftersom det är föga troligt att antalet lag kommer att sjunka i en nära framtid måste man hitta på något annat för att utveckla ligan.
Lönenivån i den finska ligan är anspråkslös jämfört med konkurrenterna i Europa. Att locka till sig stjärnspelare på den internationella spelarmarknaden är tufft och nära på omöjligt. Alltså måste vi värna om spelarutvecklingen.
Rantanen påpekade helt korrekt att samtidigt som man bestämde att gradvis öka antalet lag i ligan, ökade också spelarflykten från Finland, vilket man totalt förbisåg. Samtidigt fattade ishockeyförbundet ett tvivelaktigt beslut att utöka antalet lag i A-juniorserien till 18. Enligt expertis har nivån på den viktigaste juniorserien sjunkit dramatiskt och en (junior)spelarflykt utan like har sett dagen – 23 unga spelare spelar i de nordamerikanska juniorserierna i år och 29 till i universitetsserierna. Alarmklockorna borde ringa.
sportcheferna i ligaklubbarna, som är en relativt färsk yrkesgrupp, är inte i centrum av beslutsfattandet. För cirka 5 år sedan organiserade gruppen sig på egen hand. Undertecknad fungerade som ordförande och på de regelbundna mötena var oron för spelarutvecklingen ett ständigt samtalsämne. I två olika repriser sammansattes arbetsgrupper för att revidera seriesystemen, som enligt samtliga sportchefer skulle gynna spelarutvecklingen, begränsa exodus av de unga spelarna och på sitt sätt bidra till att utveckla den sportsliga nivån som helhet.
Förslagen gick ut på bland annat att höja åldersgränserna för A-juniorserien och att tilllåta grundandet av farmlag för de som har resurserna (de som har knappa resurser kunde tillsammans bedriva gemensamma farmlag).
Resultatet av förslaget? Kalla handen. Ligans ledningsgrupp vidtog inga åtgärder och mottagandet hos förbundet var ännu kyligare – man meddelade kallt att ligaklubbarnas sportchefer inte har något med förbundets serier att göra. Ändå är det ligaklubbarnas A-juniorlag som utgör majoriteten i serien och finansierar den (!).
förre landslagscoachen Lauri Marjamäki delade oron om spelarutvecklingen. I ett framförande i samband med ligans inledningstillställning efterlyste han ett vittgående samarbete mellan sportchefer, tränare och landslagstränare. Idrottsfolket måste kunna samarbeta och framför allt få sin röst hörd. I mitt tycke borde man även lyssna på spelaragenterna och framför allt scouterna – det finns erfarna NHL-scouter som till exempel Christian Ruuttu och Veli-Pekka Kautonen, som hela tiden är på resande fot och ser vad som pågår i hockeyvärlden.
De viktigaste besluten i ligan fattas i ledningsgruppen, som består av klubbarnas vd:n. Dessa är mer eller mindre meriterade affärsmän, som inte har ett gediget hockeykunnande, på ett par undantag. Därför vore det klokt att ge en större roll åt sportcheferna och tränarna. I Sverige reagerade man redan för flera år sedan. SHL anställde en egen sportchef, till vars uppgifter hör bland annat att överse den sportsliga utvecklingen. Detta görs i samarbete med samtliga sportchefer och man har jobbat med att göra själva matchtillställningarna mer attraktiva med spelet i fokus. Nu snackas det alltså inte om vilken musik som skall spelas, restaurangmenyer eller biljettpriser.
Det måste gå att även i Finland sära på ledarskapet så att sporten styrs av dem med det bästa kunnandet. All ära åt utvecklandet av affärsverksamheten, men utan sporten finns ingen affärsverksamhet.
Lyft fram sportcheferna, ge dem en möjlighet och verktygen att utveckla ”produkten” som de i sista hand ansvarar för. Det är ju de som står i det första ledet och krigar för den finska ishockeyns framtid.
Sportchefer, ta för er!