Hufvudstadsbladet

Få funderar om kalven måste dö

- LISA GRANQVIST Helsingfor­s

RAMSOR Tankar om hur ramsan ”kanske kanske kalven dör” har uppstått och hur gammal den är tycker jag att inte kommentera­ts. Den måste ju vara ganska gammal. Då måste man ju sätta sig in i hur förhålland­ena på bondgårdar­na kanske var i slutet av 1800-talet.

På den tiden måste man antingen föra kon till tjuren eller låta tjuren komma till kon. I dagens läge kommer det ju en inseminatö­r.

Själv är jag född i början av 1940-talet och vi hade släktingar på landet som livnärde sig på mjölkprodu­ktion. På den tiden förde man ännu kon till tjuren eller vice versa.

Om man behövde förnya mjölkkorna så då fick kalven leva. Men det måste ju på den tiden också ha fötts tjurkalvar och av dem behövdes det inte alltför många av så då fick kanske tjurkalvar­na stryka med.

På 1960–1970-talen kunde man på Stockmanns delikatess­avdelning ibland få köpa spädkalvsn­jurar, lever och kalvbräss. På den tiden ansågs också kalvbräss bota cancer så jag antar att en del av produktion­en väl gick till läkemedels­fabrikerna. I dagens läge är det en föråldrad metod.

Varför skriver jag denna insändare? Jo, för att jag tycker att det i dagens läge är få människor som funderar på om kalven måste dö eller om den får leva eftersom vi fjärmats från hur våra köttproduk­ter kommit till köttdisken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland