Tyskland får söka ny ledare
Självkritisk Angela Merkel ställer inte upp för omval som partiordförande
Världens mäktigaste kvinna, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, ställer inte upp för omval till posten som partiordförande för Kristdemokratiska unionen, CDU, vid partikongressen i december.
Merkel har lett partiet sedan år 2000 och har varit förbundskansler i tretton år. Hon kommer att fortsätta som Tysklands och Europas ledare så länge hennes bräckliga koalitionsregering håller ihop eller tills mandatperioden löper ut år 2021.
Under sommaren och hösten har Merkels popularitet urholkats efter upprepade regeringskriser och interna stridigheter inom det egna partiet. Senaste bakslaget var regionvalet i Hessen på söndagen.
– Jag har en stark känsla av att tiden är kommen för ett nytt kapitel. Det är dags att vända ett blad, sade Merkel.
Migrationsvågen 2015/16 och Angela Merkels liberala och rakryggade politik blev en vattendelare. Det blev också början på slutet av hennes era som odiskutabel etta på den europeiska politiska himlen.
Förbundsdagsvalet i fjol gick dåligt och hon hade all möda i världen att få ihop en regering. Det blev slutligen en ny stor koalition mellan hennes kristdemokrater (CDU) och socialdemokraterna (SPD), som likaså gjorde ett historiskt dåligt val. Det har följts av regeringskriser och nu i höst även av dåliga resultat i viktiga delstatsval.
Resultaten i de färska delstatsvalen i Bayern för två veckor sedan och i Hessen i söndags är en direkt signal till Berlin och den tyska regeringen. Merkel har under hösten även fått starka signaler inifrån partiet om att man inte är nöjda. Hon har tvingats inse att hennes maktposition har urholkats.
Det egna partiet CDU gjorde en kupp och röstade ner hennes förtrogna Volker Kauder som gruppledare i förbundsdagen och systerpartiet CSU:s ledare inrikesminister Horst Seehofer har haft flera matcher med Merkel i regeringen.
De svaga resultaten i de färska delstatsvalen har fått Merkel att dra sina egna slutsatser. Hon meddelade på måndagen att hon inte kommer att kandidera för omval som partiordförande vid CDU:s partikongress i Hamburg i början av december. Däremot vill hon fortsätta som förbundskansler.
Kommer den nya CDU-ordföranden att axla Merkels roll som förbundskansler eller kan partiet faktiskt ha en ny ordförande samtidigt som den gamla fortsätter som kansler? Merkel själv har tidigare ansett att posterna inte kan delas mellan två personer. På den internationella arenan minskar hennes manöverutrymme också då hon inte längre är ledare för sitt eget parti.
Partikongressen i Hamburg i december kan bli nog så dramatisk då partiet inte bara ska välja en ny ordförande utan också bestämma vilken politisk linje partiet ska ha i framtiden – den nya ordförandens eller den gamlas, förbundskanslerns?
Det är inte lätt för potentiella efterträdare att växa till sig under en stark och långvarig ledare och att i sinom tid ta över om hon dessutom finns kvar i spetsen för regeringen.
En tänkbar efterträdare i CDU är Annegret Kramp-Karrenbauer som i vintras utnämndes till partisekreterare. Hon har redan från tidigare smeknamnet ”Mini-Merkel” och ligger nära Merkels linje. Hälsominister Jens Spahn utgör ett konservativare alternativ. Han har ofta kritiserat Merkel och driver en mer högerinriktad politik. Om partiet anser sig behöva en ordförande endast för en övergångsperiod kunde veteranen, tidigare finansministern Wolfgang Schäuble komma i fråga.
Söndagens delstatsval i Hessen blev en upprepning av delstatsvalet i Bayern två veckor tidigare, en stor tillbakagång för både CDU och SPD. Regeringsduon förlorade tillsammans hela 20 procentenheter jämfört med väljarstödet i föregående val i Hessen.
Missnöje med de två giganterna i tysk politik, kristdemokraterna och socialdemokraterna är en gemensam nämnare för många tyska väljare. Det visar valresultatet både i Bayern och Hessen med all önskvärd tydlighet. Opinionsmätningar på riksnivå bekräftar trenden på delstatsnivå.
Men det finns två olika sätt tyskarna visar sitt missnöje på. En del tidigare SPD- eller CDU-väljare ger sin röst åt främlingsfientliga och nationalistiska Alternativ för Tyskland, AdF. Samma politiska förändring ser vi i många andra europeiska länder.
Det nya och positiva med Tyskland är att missnöjet också kanaliseras åt annat håll. En rakt motsatt rörelse, De gröna, växer nu nämligen kraftigt. Såväl i Bayern som i Hessen har De gröna fördubblat sitt väljarstöd och på riksnivå är man i mätningar näst största parti.