Ryggradsdjuren försvinner. Världen har förlorat 60 procent av alla individer av ryggradsdjur på mindre än 50 år, enligt en WWF-rapport baserad på vetenskapliga studier. Djuren har främst drabbats av människans framfart. Klimatförändringen förvärrar utveck
Världen har förlorat 60 procent av ryggradsdjuren på mindre än 50 år. Förlusterna av biologisk mångfald kan vara ett större hot mot mänskligheten än klimatförändringen, säger miljöorganisationen WWF.
Nya siffror bekräftar att människan fortsätter att utarma naturen, trots löften om motsatsen. Antalet ryggradsdjur i hela världen har minskat med 60 procent mellan 1970 och 2014, enligt rapporten Living Planet som WWF släppte i natt.
– Utvecklingen är verkligt tragisk. Världen upplever en våg av massutdöenden, och den första där människan är involverad, säger Liisa Rohweder, generalsekreterare vid WWF Finland.
Rapporten bygger på systematisk uppföljning av över 4 000 arter och 16 000 populationer av ryggradsdjur världen över. Resultaten är i linje med vad andra rapporter säger. Världen förlorar omkring 2 procent av sin biologiska mångfald varje år.
Läget är värst i tropikerna där artrikedomen är störst. Central- och Sydamerika har förlorat 89 procent av sina ryggradsdjur sedan 1970, räknat i antal. Australien och Oceanien har förlorat 64 procent, tropiska Afrika 56 procent, Eurasien 31 procent och Nordamerika 23 procent.
Alla slags ryggradsdjur drabbas: antalet fåglar, kräl- och groddjur samt däggdjur har nästan halverats och antalet fiskar har minskat med över en fjärdedel sedan 1970. Antalet sötvattenlevande ryggradsdjur har minskat med 83 procent. Samtidigt har antalet boskapsdjur ökat markant, antalet människor fördubblats och konsumtionsnivån per person ökat. Här finns ett orsakssamband, säger rapporten.
– Överkonsumtionen bottnar i en överexploatering av naturresurser som förändrar livsmiljöerna. Människans ekologiska fotavtryck har ökat med 190 procent på 50 år, säger Rohweder.
”Kan vara ännu värre”
Rapporten bedömer att överkonsumtionen av naturresurser och förändringar i markanvändningen står för två tredjedelar av ryggradsdjurens tillbakagång. Att vi skövlar regnskogar för att odla grödor, i synnerhet foder för boskap för köttproduktionen, drabbar naturens mångfald.
WWF pekar också ut ohållbar jakt som en orsak till förlusterna av artmångfald. Fortfarande dödas 55 elefanter olagligt varje dag. De globala bestånden av noshörningar och tigrar har minskat med 95 procent på 100 år, mest på grund av tjuvjakt.
– Vi har mycket att bättra på också i Finland, säger Liisa Rohweder och nämner tjuvjakten på järv och att utrotningshotade fågelarter får jagas lagligt.
Spridningen av invasiva arter, föroreningar som plast i haven och klimatförändringen utarmar också naturen. Alla spår leder till människan.
– Vi har orsakat utarmningen och det brådskar att vända trenden, men vi har en chans, säger Rohweder.
Ekologiforskare vid Internationella institutet för tillämpad systemanalys (IIASA) i Wien backar upp WWF-rapporten och fastslår att det inte finns någon naturlig förklaring till den snabba tillbakagången, utan att den uttryckligen beror på människan. I själva verket, säger Piero Visconti i ett pressmeddelande, kan läget vara ännu värre än WWF-rapporten låter förstå.
– Antalet individer av ryggradsdjur är bara en mätare på naturmiljöernas tillstånd, och den nedgången är alarmerande i sig. Andra indikatorer på biologisk mångfald som att flera djur- och växtarter hotar dö ut och att allt fler har dött ut signalerar att läget är ännu allvarligare. I motsats till minskande populationer är utdöenden oåterkalleliga, säger Visconti.
Med livet som insats
Liisa Rohweder pekar på kopplingen mellan minskande biologisk mångfald och klimatförändringar, och att lösningarna delvis är desamma. Därför gäller det att beakta ekologi och artrikedom i klimatpolitiken, så att den är hållbar ur flera perspektiv.
– Politikerna måste sikta högt och våga ta beslut över valperioderna. En del av näringslivet agerar hållbart, men många företag kan bättre. Och vanliga finländare kan minska på matsvinnet, säger Rohweder.
Positivt, säger hon, är att naturskydd ger resultat, men det duger inte att rädda jättepandan eller saimenvikaren om man fortsätter att utvinna naturresurser ohållbart. Negativt är att alla inte bryr sig om kopplingen mellan hållbart nyttjande av naturen och människans välbefinnande på sikt.
WWF hänvisar till att de ”tjänster” naturen ger människan i form av rent vatten, pollinering av grödor, råvaror för läkemedel och så vidare beräknas vara värda kring 110 biljoner euro om året – mer än den globala totalproduktionen. Det som står på spel är inte bara pengar utan också människans förutsättningar för att leva på jorden.