Guidad tur i biliarkatet

Välkomna på en kort rundtur i biliarkatet Finland! Mitt namn är cykelkommunist Donner och det är jag som är er guide. Sätt i öronpropparna, sätt på er hjälmen, gasmasken och reflexvästen, för nu kör vi!

Vårt första stopp är bilmagasinet HBL på Mannerheimvägen 18. Vi går bakåt i tiden lite och öppnar HBL från den 22.10. I samband med en artikel om luftföroreningar i London finner vi nämligen här en liten textruta med överlevnadstips för biliarkatet under rubriken ”Så undviker du föroreningarna”. Enligt texten ska du för att överleva undvika gator med mycket trafik och gå längs med husväggarna på trottoaren, så långt borta från bilarna som det bara går. ”Följ med rapporterna om föroreningsnivåer och undvik att träna eller cykla i centrala områden då nivåerna är höga.”

Jag ser att ni skrattar lite misstroget, men det här är ingen lek! Enligt WHO dödar biliarkatets luftföroreningar årligen över 1 000 finländare. Här på Mannerheimvägen kan ni med applikationen Shit! I smoke se att luftkvaliteten just nu motsvarar rökandet av 1,7 cigaretter om dagen – över 600 om året. I biliarkatet måste vi leva med det faktum att till och med spädbarn är passiva rökare, och i ovannämnda HBL får vi veta varför: på sidan 9 en dyr helsidesannons för en stadsjeep, finansierad av den tyska bilindustrin. Sidan 17: text med rubriken ”Bättre bilister är svåra att hitta”. Välkomna till biliarkatet Finland, där revolutionen inte går att läsa i tidningen! Vi cyklar vidare.

Här i Helsingfors är bilisterna i minoritet, men som ni märker finns en betydande andel av det offentliga rummet till för att täcka deras behov: körfiler, ramper, rondeller, och parkeringsplatser. I biliarkatet ses det som en rättighet, snarare än ett privilegium, att snabbt och smidigt i en tusen kilos högljudd, farlig och förorenande plåtburk kunna köra från dörr till dörr och parkera därefter. I biliarkatet har endast ett fåtal gator helgats åt fotgängare och cyklister. När någon vågar tänka annorlunda är bilisterna snabba att sätta käppar i hjulen och därför kommer vi nu fram till vårt andra stopp: Drumsö bro.

Helsingfors stad föreslog nyligen att en av brons fyra körfiler kunde tas bort eftersom den inte behövs. Jag vill inte slösa er tid med den totalt huvudlösa debatten, det är inte därför vi är här. Tyvärr är det nämligen så att över 2 000 personer har skrivit under en namninsamling, vars enda uppgift är att rädda den stackars körfilen, och därför skulle jag vilja tända ett ljus här på bron. IPCC:s rapport om klimatförändringen: du hade ett kort och fisigt liv i Finland, nu är du slutgiltigt död. Du dog i biliarkatets händer på Drumsö bro.

Rundturen skulle för min del gärna få fortsätta, men på grund av utrymmesbrist måste den få ett abrupt slut. Misströsta ändå inte: i biliarkatet har klimatförändringen ingen betydelse, för så gott som alla nya bilar är utrustade med luftkonditionering. Länge leve biliarkatet, och vår herre Kimi Räikkönen!

”I biliarkatet har endast ett fåtal gator helgats åt fotgängare och cyklister.”

RAFAEL DONNER är författare och Studentbladets chefredaktör.