Beskatta fackavgifterna

FACKAVGIFTER Hela förfarandet med inkasseringen av fackföreningarnas medlemsavgifter är så unikt att det är allt skäl att påminna om hur det hela på sin tid kom till. Redan under 1960-talet började fackföreningarna arbeta för både skattefriheten och inkasseringstvånget. Frågan ansågs vara så viktig att man var beredd att kämpa för dessa förmåner med hot om generalstrejk. Det är intressant att notera att Högsta förvaltningsdomstolen tidigare hade beslutat att medlemsavgifterna måste beskattas. Regeringen måste först tvingas att ändra lagen i enlighet med

fackens önskan. Som motiv framfördes att avgifterna var allmännyttiga och välgörande för landets bästa.

För ett godkännande av Finlands första centrala arbetsavtal 1968 lovade arbetsgivarna med Päiviö Hetemäki i spetsen arbeta för ett godkännande av både inkassot och avdragsrätten. Han lyckades övertyga arbetsgivarna att godkänna eftergifterna med påståendet att fackets bossar Niilo Hämäläinen, Veikko Ahtola, Sulo Penttilä och Arvo Hautala som en man hade lovat avstå från generalstrejken och dessutom minska antalet laglösa strejker.

Det räckte inte länge förrän det löftet var glömt och det strejkades mera än någonsin.

Hetemäki fick hård kritik bland arbetsgivarna och han bad offentligt om ursäkt för misstaget. Till hans försvar kan sägas att han, då besluten fattades, hade industrins fulla stöd.

I dag önskar vissa småföretag testa om inkassotvånget också gäller dem. Företagarnas arbetsmarknadssakkunniga Atte Rytkönen anser (Kauppalehti 24.10) att inkassot inte är ett villkor i arbetsavtalen, medan Åboprofessorn Seppo Koskinen säger att ”yleissitovuus” binder också ickeanslutna småföretag till inkassotvånget.

Medlemsavgifternas skattefrihet borde kanske testas i EU för ingen kan väl i dag påstå att de är allmännyttiga. Det kan inte vara rätt att arbetsgivarna samlar in pengar som facket använder bland annat för att bekosta laglösa strejker. Det torde finnas domslut på att inkassot måste fortgå också under pågående laglösa strejker. Regeringen söker med ljus och lykta beskattningsbara objekt, men blundar för beskattandet av medlemsavgifterna. Man har räknat att beskattningen skulle ge staten omkring 500 miljoner euro.

Lagen om skattefriheten borde kunna annulleras då Högsta förvaltningsdomstolen redan på 1960-talet ansåg att medlemsavgifterna inte är allmännyttiga.

HEINZ RAMM-SCHMIDT Helsingfors