Energi är också politik

Stormaktspolitikens inverkan på Fennovoimas planerade kärnkraftverk i Pyhäjoki innebär både sakliga argument och konspirationsteorier. Energi är också i övrigt en mycket politisk fråga.

Har förgiftningarna i Salisbury, där en tidigare rysk spion och hans dotter misstänks ha fått nervgift av ryska agenter, lett till att brittiska Rolls Royce inte levererar automationen till Fennovoimas kärnkraftverk i Pyhäjoki? Det eftersom ryska Rosatom både bygger kraftverket nyckelfärdigt och är stor ägare i det.

Och kan Rysslands premiärminister Dimitrij Medvedev skynda på Fennovoimas tillstånd att få börja bygga genom att kontakta finska politiker i frågan?

Tvärsäkra svar på de frågorna är givetvis svåra att ge, men väljer man att bortse från tankar om konspiration så är det inte ovanligt att politiker uttalar sig i energifrågor utan att kunna påverka dem.

Beskattning, nedkörning av kolkraft och stöd till förnybar energi är frågor som direkt ligger på politikernas bord. Politik är också att Tyskland väljer att köra ner sin kärnkraft. Men när det gäller tillståndsprocesser eller affärer i anslutning till kraftverksbyggen är det, eller ska det åtminstone vara, andra regler som gäller.

Finland har en strikt lagstiftning då det gäller tillståndsförfarandet för kärnkraftverk, både då det gäller nybyggen och då det gäller säkerheten i och användningen av de äldre kraftverken. En central roll i det förfarandet spelar Strålsäkerhetscentralen Stuk.

Att Stuk inte låter sig påverkas vare sig av politiker eller av företagsledare är en självklarhet, liksom att centralen sätter säkerheten först och kräver all den dokumentation som behövs för att säkerställa den. Det här var en överraskning först för franska Areva, fransk-tyska Areva-Siemens när projektet inleddes, och nu ser det ut att bli

”Beskattning, nedkörning av kolkraft och stöd till förnybar energi är frågor som direkt ligger på politikernas bord. Politik är också att Tyskland väljer att köra ner sin kärnkraft.”

KATARINA KOIVISTO

en lika stor överraskning för Rosatom.

Inom Areva har bolagsstrukturen förändrats under den långa tid det tagit att bygga Industrins Krafts (TVO) tredje reaktor i Olkiluoto. Strukturförändringen väckte farhågor om att det skulle bli ännu svårare att få reaktorn klar.

Den frågan tog statsminister Juha Sipilä (C) upp då han för drygt ett par år sedan träffade Frankrikes president François Hollande i Paris. Hollande uppmanande då parterna att lösa sin tvist och en lösning har sedermera också nåtts.

På samma sätt uppmanade Medvedev parterna i Fennovoimas projekt att få ordning på sina papper och att påskynda det byggnadstillstånd som krävs för att Rosatom ska kunna börja bygga i Pyhäjoki. Men att uppmana till ordning och till att sätta fart är också allt Rysslands premiärminister kan göra. Hans möjligheter att påverka Stuk är obefintliga, liksom inte heller finska politiker har möjlighet att utöva inflytande där. Det är också så det ska vara.

Fennovoima har uppgett att Salisbury inte har något att göra med vem som levererar automation till Pyhäjoki. Att anbudsförfarandet börjar från början har kommersiella grunder, uppger bolaget.

Myndigheter som sköter sina uppgifter och företag som gör affärer på marknadsmässiga grunder där kvalitet och pris avgör är precis som det ska vara. Också när det gäller att bygga ett kärnkraftverk.

Politikernas roll är att besluta vilken sorts energiproduktion de vill skapa förutsättningar för. Energi är politik, speciellt när det gäller klimatfrågor och frågor kring konkurrenskraft. Men när besluten är fattade ska myndigheter och företag få sköta sitt.