Möten med skitstövlar och andra män
Agneta Pleijel minns sin ungdoms olyckliga relationer och hur hemskt det var att bli övergiven.
Livet är fyllt av möjligheter för den unga och begåvade flickan som lämnar barndomshemmet i Lund och flyttar till Göteborg för att studera. Hon hyr en etta i gamla Haga och studierna går strålande.
Men i försöken att hitta en partner är hon inte lika framgångsrik.
Agneta Pleijels självbiografiska roman Doften av en man utspelar sig under 1960-talet och handlar om den svåra ekvationen att hitta en man som ser sin kvinna som jämställd och inte som ett ligg.
– Jag hade många studentaktiviteter på gång men det var ändå sorgliga, ensamma år. När man åker till en främmande stad är man utlämnad. Tack vare alla värmande läsarbrev jag har fått inser jag att jag inte är ensam om upplevelsen, säger Pleijel, på hastigt besök i Helsingfors.
Romanens flicka träffar flera män. Med somliga av dem har hon en längre relation, andra träffar hon då och då. En gång blir hon våldtagen. Några av männen är gifta, några förälskar sig i en annan och en del vill inte ha en självständig kvinna.
– Det var inga elaka män. Men de var självtillräckliga, endimensionella, rädda för konkurrens och ointresserade av det andra könet, utom i ett avseende då förstås.
– Min poäng var inte att bli gift. Jag ville absolut inte gifta mig och utsättas för alla de begränsningar det hade inneburit.
Med en av männen, en av de gifta, åker flickan till Helsingfors.
Agneta Pleijel lyser upp vid minnet av sitt första besök i Helsingfors.
– Jag förälskade mig genast i staden och kände mig hemma.
Professionellt började hon småningom att arbeta med Kaj Chydenius och blev vän med flera finlandssvenska författare.
Men inte heller relationen med den man hon reste med till Helsingfors höll.
Vilket råd skulle du ge om du i dag mötte dig själv som ung? – Tro på dig själv och underskatta inte dig själv så mycket som du hela tiden gör.
Jämlikheten som revolution
Romanen utspelar sig under den period när feminismen och kvinnorörelsen tar fart. Agneta Pleijel konstaterar att utvecklingen varit hisnande sedan dess och att hon är tämligen säker på att hennes dotter och dotterdotter är betydligt stadigare än hon var och sätter större värde på sig själv.
– På den tiden hamnade kvinnorna alltid i underläge när det gällde sexualiteten, inte bara på ont utan också på gott.
– Men idén om en jämställdhet mellan könen är världens längsta revolution och den är inte över än.
När Pleijel 1975 valdes till kulturchef för Aftonbladet blev hon Sveriges första kvinnliga kulturchef. På den tiden var Aftonbladet en bastion för männen – både de manliga journalisterna och de manliga läsarna.
De kvinnliga journalisterna bemöttes med oförskämdheter av sina manliga kolleger, och det gällde även den nyvalda kulturchefen.
– Jag fick gliringar i stället för gratulationer av männen, minns Pleijel.
Sedan dess har Agneta Pleijel blivit en av Sveriges mest hyllade författare. I våras belönades hon med Svenska Akademiens Nordiska pris. Prisutdelningen arrangerades strax efter att kalabaliken inom Akademien hade brutit ut.
Nu söker Svenska Akademien efter nya ledamöter men Agneta Pleijel hör inte till de tillfrågade.
– Jag tycker de kunde ha frågat mig för tjugo år sedan men det gjorde de inte. Nu är jag för gammal, säger Pleijel och beskriver Akademiens nuvarande tillstånd som ”en böld”.
Doften av en man är del två i den självbiografiska svit som inleddes med Spådomen. Eventuellt blir det en tredje del.
– Problemet är att jag i så fall kommer in i nutiden och då blir allt knepigare. I Spådomen och Doften av en man kunde jag skriva om människor som är döda och inte blir kränkta. Den friheten har jag inte i en tredje del.