Om du verkligen vill påverka kyrkan – lyft på rumpan

Det duger inte att klicka ut dig i protest eller gorma på sociala medier om du vill att kyrkan ska utvecklas i önskad riktning. Nu har du din chans.

Nej. Jag orkar inte, bryr mig inte, struntar i det.

När kuvertet från min hemförsamling dimper ner reagerar jag med att fälla upp min osynliga teflonsköld och slå ifrån mig med en djup suck. Medges. Det stundande församlingsvalet känns som punkt sjuhundrasexton på höstens prioritetslista. Upp med handen den som känner igen sig. För vi är många. Vi är många som inte har en susning om varför vi egentligen borde rösta i det här valet, och på vem.

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har cirka 4 miljoner medlemmar. Det är nästan 72 procent av befolkningen. Vi har alltså en verklig folkkyrka, men folket bryr sig synnerligen lite om kyrkan.

Eller tja, engagemanget är stort och hetsigt när det gäller enskilda frågor som kvinnliga präster och samkönade äktenskap men svalt och likgiltigt vad beträffar konkreta insatser eller arbete på lång sikt.

Valdeltagandet i det förra församlingsvalet uppgick till 15,5 procent. Det är uselt. Inte ens det faktum att alla 16 år fyllda församlingsmedlemmar har rösträtt har nämnvärt påverkat statistiken.

Sju av tio finländare hör alltså till kyrkan men inte ens två av tio orkar släpa sig till valurnan. En orsak kan vara att vi som församlingsmedlemmar inte vet vad församlingsrådet sysslar med. En annan är att många har svårt att hitta en kandidat som de kan identifiera sig med och därmed rösta på. Liksom många andra organisationer och föreningar har församlingarna svårt att locka unga människor.

Jag plockar upp kuvertet på nytt. ”Världen förändras och vi med den. Och så har vi kyrkan.”

Så inleds brevet som kyrkoherden i min församling har skickat mig. Det låter olycksbådande. En kyrka som mäktig och hotfull och evigt oföränderlig tornar upp sig mot himlen. En orubblig koloss som ingen rår på. Och jag känner revolten rinna till.

Kyrkan är inget ”vi har”. Den är inget som bara finns. Den är inte statisk trots att den kan upplevas vara tungrodd och stel. Den är byggd av människor, består av människor och kan därför utvecklas av människor. Den utvecklingen sker bland annat genom val.

Församlingsvalet är framför allt ett lokalt val i den meningen att du genom att rösta kan påverka beslut som gäller den egna församlingen under de närmaste fyra åren. Egentligen handlar det om två val, ett till församlingsrådet och ett till kyrkofullmäktige. Flera kandidater ställer upp i båda valen.

De förtroendevalda har bestämmanderätt om allt från vem församlingen anställer inom till exempel diakonin och barnverksamheten och hur hög kyrkoskattesatsen ska vara, till vilka byggprojekt som prioriteras och hur församlingens lokaler ska användas.

Församlingsrådet leds av kyrkoherden och består av 8–16 valda medlemmar, beroende på församlingens storlek. De här förtroendevalda får även utse lekmannaombuden till kyrkomötet och stiftsfullmäktige och har därmed makt att påverka bland annat vem som kommer att utses till ny biskop för Borgå stift nästa år. Så vem sade att man inte får fatta viktiga beslut?

Någonstans här borde var och en av oss inse hur viktigt församlingsvalet är.

Om kyrkan som institution och gemenskap ska kunna utvecklas och bli mer inkluderande och samhällsavspeglande måste vi knacka på dörren till kyrkans innersta kärna och vara villiga att kliva in.

Ska man påverka måste det ske underifrån och inifrån. Det räcker inte med att ställa sig på sidan om som en pösig småpåve eller förnumstig förståsigpåare och berätta hur andra borde göra. Man behöver bidra på ett uppbyggligt sätt för att hitta nya gemensamma vägar, vara redo att förändra och fungera som en positiv kraft som vill bygga och inte bara riva ner.

Det är först när församlingarna och kyrkan lockar folk av varierande slag som vi på riktigt kan börja tala om en folkkyrka. En kyrka som lever i takt med sin tid.

Du kan starta genom att lyfta på rumpan och gå till valurnan.

”Det räcker inte med att ställa sig på sidan om som en pösig småpåve eller förnumstig förståsigpåare och berätta hur andra borde göra.”

SUSANNA LANDOR Chefredaktör och ansvarig utgivare Förhandsröstningen i församlingsvalet 2018 inleds om en vecka (6–10.11) och den egentliga valdagen är söndag 18.11.