I sin nya självbiografi talar Petter Northug ut om sin barndom, besvikelserna, segrarna, rattfyllan och kvinnorna.
”Northugs vapen har alltid varit slutspurten – vilket också gjort att han ofta blivit förringad av expertisen.”
”Ibland måste man bara visa vem som är boss.”
Petter Northug skulle kunna framstå som en clown – om inte för det faktum att han vunnit tretton VM-guld och två OS-guld. Northug kan närmast beskrivas som ett fenomen inom skidsporten – en färgklick som blåst liv i en sport som behövt en ansiktslyftning.
Det ovannämnda citatet hänvisar till en incident i samband med Tour de Ski i Italien 2008, då Northug hyschade den rasande publiken efter att ha grälat med Giorgio Di Centa och snuvat italienarna på segern i sprintfinalen – och lämnade skidstadion i poliseskort. Ett citat som kanske är betecknande för den bild som skapats av Northug i offentligheten – men kanske inte för Northug som en verklig person.
”Vem är kungen?” Northug vrålade ut sin glädje över att ha besegrat den nye svenske stortalangen Marcus Hellner i Gällivare 2007 – och blev snabbt både hatad och älskad av sina svenska grannar. Fientligheterna kulminerade efter den omtalade herrstafetten i VM i Oslo 2011, då Northug stannade före mållinjen och förödmjukade Sveriges ankare Hellner. En månad senare var Northug under polisövervakning i världscupavslutningen i Falun.
”Jag insåg först efteråt hur allvarlig situationen var. Om jag är alldeles ärlig, tänkte jag bara att längdåkningen blev lite uppiggad. Action, burop och dödshot. Längdåkning började äntligen påminna om en sport för hela folket.”
Det är svårt att inte vara nyfiken på vem som egentligen döljer sig bakom framgångarna, de självsäkra kommentarerna och konflikterna med landslagsledningen. Min historia (Petter Northug, Jonas Forsang) berättar om en inåtvänd bondpojke från landet som ända sedan barndomen drivits av en ovanligt stark vilja att vinna. Som barn var han aldrig bäst, eller ens bra, men han tränade som besatt. Han bad om att få gå på toaletten i skolan för att smita ut och göra situps. Till slut började den klena spolingen från Framverran, en by med några hundra invånare i Trøndelag, vinna lopp.
Och vinna och vinna. Något beskrivande för hans karriär är att han förutom de tretton VM-gulden och två OS-gulden endast har tre VM-silver, ett OS-silver och ett OSbrons. Sju av guldmedaljerna är individuella, medan han vunnit åtta som ankare i Norges lag i stafett eller sprintstafett.
”För mig är det allt eller inget. Under hela min karriär har jag balanserat på knivseggen när det gäller hur mycket jag kan tåla.”
Lärdomen? Att säga att hård träning ger resultat ger väl knappast Nobelpriset i litteratur, men kanske poängen är den att – även i en gren som kräver rå fysik – den mentala biten är så avgörande.
”Norge är fullt av skidåkare som är oerhört bra överallt, utom i tävling.”
Förutom sin träning, beskriver Northug hur han i detalj gått igenom varje tänkbart scenario inför en viktig tävling. Hur han förmår att pressa sin kropp tills han nästan svimmar. Precis som han själv konstaterar, det är en väldigt liten skillnad mellan elitåkarna i en masstart eller ett sprintlopp. I sin självbiografi missar han inte ett enda tillfälle att ge sina rivaler en passning: bland annat för Sveriges misstag i stafetterna i Val di Fiemme 2013 och Falun 2015.
”Lyckligtvis hette (Sveriges) nya ankare Calle Halfvarsson.”
Northug har förstås dragit enorm nytta av att internationella skidförbundet Fis reformerat skidsporten med att införa masstarter, sprinter och lättare, mera tv-vänliga banprofiler. Hans vapen har alltid varit slutspurten – vilket också gjort att han ofta blivit förringad av expertisen. Det kräver likafullt en gigantisk fysik att orka hänga med i 50 km för att sedan avgöra på målrakan. Det är inte sämre än att vinna 50 km med intervallstart, det är bara annorlunda, ryckigare och mer taktiskt.
Han har haft sina ordkrig med svenskarna, men finländarna blir knappt omnämnda i Northugs bok. Det har förstås sina naturliga orsaker. De blåvita herrarna var inte särskilt framgångsrika under Northugs bästa år och var därmed inte särskilt relevanta som rivaler. Matti Heikkinen vann VM-guld i Oslo 2011, men på 15 km klassiskt där Northug inte ens var med.
Framgångarna förändrade förstås Northugs liv. Avslöjandena om hans privatliv väckte stor uppmärksamhet i Norge redan innan självbiografin kom ut. Ett avsnitt som behandlade hans förhållande med ex-modellen Aylar Lie avlägs-
nades efter att hon hotat med sin advokat.
”Jag var aldrig särskilt populär som barn... Efter VM i Oslo blev det en förändring. Jag hann knappt in genom dörren till baren innan man var på mig. Det tog oftast bara någon minut innan den första kvinnan kom och frågade mig ifall jag följer med henne hem... Med tiden blev det tråkigt.”
bilolyckan 2014 var en vändpunkt i Northugs liv, som behandlas utförligt i självbiografin. Det är förstås svårt att bedöma hur djupt han ångrar att han satte sig bakom ratten i berusat tillstånd för att köra hem en vän, men hans comeback är ytterligare ett osannolikt kapitel i hans häpnadsväckande karriär. Han straffade sig med att göra situps och pushups i polishäktet och efter rattfylleridomen var han fast besluten att komma igen i VM i Falun följande vinter.
”Jag skulle tömma Sverige på medaljer.”
Det gjorde han förstås, genom att ta fyra VM-guld. En fullständig dominans. Ett av mina märkligaste minnen från samma VM är 15 km fritt, där Northug skidade i lugn och ro i mål tillsammans med ärkerivalen Calle Halfvarsson – och slutade på 62:a plats. Allt eller inget.
Kommer Northug igen ytterligare en gång? Han har inte haft det lätt under sommaren, fast han krupit till korset och återvänt till sprintlandslaget efter sin period som soloartist. De två säsongerna har varit mer eller mindre totalt misslyckade. Banorna i Seefeld lär gynna honom. Det största frågetecknet är väl närmast om han platsar i Norges lag. Norge har redan en ny Northug, Johannes Høsflot Klaebo. Klaebo besitter alla de fysiska egenskaper som Northug hade som bäst – och lite till. En sak saknar han dock. Personligheten. Tror inte det kommer någon ny Northug direkt.
I Finland har Min historia getts ut på finska av Otava, Minun tarinani. Värd en rekommendation, inte bara för vänner av skidsporten.