Luciainsamlingen ger familjen kraft

Terese Holmström bor tillsammans med sina tre barn, tre katter och tre ormar i Ekenäs. Mellanbarnet Wictor ”Wici”, 8, har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket även påverkar vardagen för bröderna Oliver ”Olli”, 10, och Albert ”Abbe”, 6. Lugn och ro, glädje, nya verktyg och sammanhållning är några av orden som familjen väljer för att beskriva vardagen efter att ha deltagit i Folkhälsans FamiljeKraft-läger, som ordnas med luciamedel.

– Wici har Tourettes syndrom och är nästan uppe i Aspergers också. Det betyder att han har mycket mer svårigheter i vardagen än vad andra har.

Nu går Wici i en klass med bara fem till sex elever, vilket fungerar betydligt bättre. Även hemma anpassas vardagen efter den mellersta brodern.

– När vi far någonstans går egentligen allt enligt Wici och hur han känner sig. Han har det väldigt jobbigt med en hel massa saker, till exempel med att vänta. Han tål inte heller högt ljud, säger mamma Terese.

– Vi var på cirkus, vilket han gillade, men det blev helt enkelt för mycket. Jag fick ge honom min telefon. Han fick se på den i stället.

Terese Holmström är själv arbetslös, men upplever att det vore omöjligt att ha ett jobb i dagsläget.

– Jag orkar för att jag är arbetslös. Om jag hade ett jobb för tillfället tror jag inte att jag skulle orka. Jag gör allt för mina barn – de är nummer ett.

Bråken är tyngst

Det var efter att Terese hade flyttat ifrån barnens pappa som hon insåg att hon inte längre klarade av att hantera vardagen.

– Jag märkte det inte först, men sen när man var ensam med barnen blev det för mycket.

Barnens bråk är det som tär mest på krafterna. Terese är också bekymrad över att hennes äldsta son, 10-åriga Olli, tar för mycket ansvar.

– Wici tycker om att sitta och leka med lego för sig själv och då vill Abbe vara med. På dagis lär de ut att alla får vara med, men det går inte alla gånger här hemma.

Just lego är ett av Wicis stora intressen. Han bygger avancerade och detaljerade kreationer – gärna olika fordon.

– Idéerna bara rusar fram och så blir det någonting, säger Wici.

Processen att få Wici diagnostiserad har tagit länge, berättar Terese som efterlyser mer stöd från sjukvården.

Vill tillbaka I medlet av september deltog familjen Holmström i Folkhälsans FamiljeKraft-läger i Päiväkumpu i Lojo. Lägret riktar sig till familjer som av olika orsaker lever under pressade förhållanden och har små möjligheter att unna sig semester.

– Jag var jättenervös för hur det skulle gå, men det var helt superhärligt. Pojkarna fick genast kontakt med lekledarna och klarade det hur bra som helst, säger Terese.

Lägret var också pojkarnas första hotellövernattning, vilket i sig var en spännande upplevelse.

– Alla tre klarade allt själv och jag var så stolt. Det här lägret gav kraft och nya idéer till vardagen och det var härligt att höra hur andra vuxna har det, säger Terese.

Terese kom i synnerhet nära en annan mamma på lägret. Hon skapade också en Whatsappgrupp för att kunna hålla kontakt med de andra föräldrarna efter lägret.

– När man lyssnar på deras historier och vardagsplaner lär man sig nytt och kan göra lika. En viktig sak som jag lärde mig där är att jag måste börja prata mer med pojkarna om allt som händer.

Terese betonar hur viktigt det är med stöd av andra vuxna. Hon tycker att ingen ska behöva klara sig ensam.

– Det var roligt i Päiväkumpu och det kändes som att vi faktiskt var en familj. Vi gjorde jättemycket tillsammans. Vi kollade på film, fick salta nötter och efterrätter, säger Olli.

Samtidigt som de vuxna diskuterade, bytte erfarenheter och hade övningar i mindfulness, fick barnen idrotta och lära sig nya lekar tillsammans med Folkhälsans lekledare.

– Jag tyckte om att spela piano och om att simma, för det var skönt, säger Wici.

Simhallen var också en höjdpunkt för storebror Olli eftersom han har lärt sig simma i år. Andra höjdpunkter var gymmet, gymnastiksalen, minigolfbanan, utomhusbubbelpoolen och klätterväggen.

– Vi fick spela minigolf tre gånger. Och sen fanns där klätterväggar som man kunde klättra på och hoppa ner. Det gjorde jag jättemånga gånger, säger Olli.

– Det roligaste för mig var pingis, säger lillebror Abbe.

Terese upplever att familjen verkligen har fått kraft och en bättre sammanhållning tack vare lägret.

– Alla som har det jobbigt hemma borde få åka, för det var ganska avslappnande. Sen när man kom hem var det jätteskönt, roligare och inte lika jobbigt mera. När alla hade varit tillsammans blev det lugnare hemma, säger Olli.

Lägret har också gett Terese en tydligare bild av Lucia, eftersom det är genom insamlingen som Folkhälsan finansierar lägren.

– Nu ska jag börja rösta på Lucia – toppen!