Värna om företagarnas rättigheter

SAMHÄLLE Så har då svallvågorna – nästan – lagt sig efter regeringens förslag om lindring av uppsägningsrätten i mindre företag. Regeringen har i klartext framhävt att förbättrandet av sysselsättningsgraden och den därav beroende minskningen av arbetslösheten har legat synnerligen högt på åtgärdslistan.

För ett litet företag innebär anställningen av en ny medarbetare en riskfylld satsning. Kan rekryteringen medverka till att företagets verksamhet befordras eller kan den med tiden visa sig vara så felaktig att företagets sunda utveckling drabbas. En flexiblare inställning till hanteringen av problemsituationer underlättar beslutet att utvidga personalen. Detta var alltså regeringens tanke.

Såsom väntat stiger fackrörelsen upp i protest mot regeringens riktade förslag och påstår sig värna om att samtliga anställda i Finland, oberoende av geografisk placering eller bransch, skall behandlas lika. Ett fruktlöst och populistiskt dagdrömmeri. Akavas Sture Fjäder var på väg åt rätt håll då han framhöll att vissa brister i utbildning och språkkunskaper kunde avspeglas i lönesättningen. Han fick dock fort krypa till korset för att återfå sin fackliga rumsrenhet.

Nobelpristagaren Bengt Holmström har uttalat sig i liknande ordalag, men våra upplysta fackpampar vet ju bäst och fördömer allt som kunde förbättra situationen för arbetslösa och invandrare. För mången är möjligheten att få en anställning betydligt viktigare än att man omedelbart faller in i fackets egenmäktiga ramar.

I sin ledare konstaterar Kauppalehti (4.10) att det är skäl för löntagarna att minnas att någon dag kan de också se sig själva som företagare. När till exempel Nokia i sin delårsrapportering meddelar att man eftersträvar besparingar på upp till 700 miljoner euro är det ofrånkomligt att detta inte skulle synas i en justering av personalstyrkan.

Då får vi igen se en grupp välutbildade människor välja det egna företagandet som det mest logiska alternativet att säkra sitt levebröd. Facket förlorar medlemmar, men blir alltmer högljutt för bevarandet av föråldrade strukturer.

För kommentarer gällande prestigedispyten mellan regeringen och de vilt och laglöst strejkande fackförbunden har man inhämtad juridisk och annan expertis. Juristerna har närmast tagit ställning till arbetsrättsliga frågor. Få om någon har tagit ställning för företagarnas rättsliga position. Aktiebolagslagen i Finland är närmast avsedd för

Akavas Sture Fjäder var på väg åt rätt håll då han framhöll att vissa brister i utbildning och språkkunskaper kunde avspeglas i lönesättningen.

aktiebolagen, men andan är säkerligen applicerbar på allt företagande. I del 1, paragraf 5 under rubriken Verksamhetens syfte statueras att ”Syftet med bolagets verksamhet är att bereda vinst åt aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.”

Ett klart stöd för all verksamhet som i företagsform kan trygga ägarnas situation. De ägare som har satsat både pengar och gränslöst arbete för att få allt att fungera. Att liksom fackförbunden ifrågasätta företagarnas rättigheter till anställningsform och uppsägningsvillkor är inte ägnat att understöda kreativa finländares intresse för att starta företag eller expandera verksamheten.

Det är skrämmande att tänka sig en politisk regering efter valet våren 2019 som inte förstår företagens och företagarnas roll för det finländska välståndet. Lika skrämmande är att uppleva en politisk ledning som söker sitt stöd i föråldrade barrikadkämpar utan insikt i eller intresse för de nya vindar som påverkar allt konstruktivt företagande. Socialdemokratins färska valresultat i Tyskland avslöjar att någonting i den rådande ideologin långtifrån svarar på förändringskraven på arbetsmarknaden.