Talangförsörjningen är avgörande för Svenskfinland

Hjärnflykten är en utmaning inte bara för Svenskfinland utan för hela Finland, skriver Kjell Skoglund. Han anser att om finlandssvenskarna åtminstone till en del klarar av att hantera sin egen talangförsörjning är det kanske något som resten av Finland kan lära sig av – trots en ny politikergeneration med mindre nordiskt intresse kombinerat med Sannfinländarnas angrepp på det svenska språkets ställning i landet.

Utflyttningen från de svenskspråkiga regionerna har ökat rejält under de senaste åren. Det finns numera en parallell ankdamm framför allt i Stockholm dit många unga finlandssvenskar sökt sig för att antingen studera eller jobba. På sikt kan den här utvecklingen ha en avgörande betydelse för Svenskfinland.

Precis som alla länder, regioner och organisationer behöver även Svenskfinland ett tillräckligt stort utbud av välutbildade, ambitiösa och kunniga arbetstagare, ledare och visionärer. Under en lång period har vi varit mer eller mindre självförsörjande när det gäller talangtillgången tack vare en välfungerande utbildningssektor och en hyfsat stark inhemsk arbetsmarknad.

Trots diverse motgångar och så kallade domänförluster fanns det under en lång period ingen större grund för de värsta skräckscenarier som målats upp på bland annat den här tidningens debattsidor. Nokias enorma framgångar skapade förmögenheter för såväl stiftelser som individer i Svenskfinland och svenskan sågs inte heller som en ekonomisk belastning tack vare en välgödd statskassa. Före det hade en rad av fusioner mellan finska och svenska bolag visat att svenskan är en tillgång i arbetslivet.

Allting förändrades för cirka tio år sedan även om vi först långt senare kunnat se vad som ägt rum. Den finanskris som slog benen undan världsekonomin 2008 kom också att ändra på förutsättningarna för svenskan och Svenskfinland.

Finanskrisen ledde till en extremt lång recession i Finland där den ekonomiska tillväxten under närmare tio år var antingen negativ eller låg strax över nollstrecket. Efter ett par goda år klättrar Finlands bruttonationalprodukt i år äntligen upp till samma nivå som 2008.

Det som kom att ha en stor betydelse ur ett finlandssvenskt perspektiv var att Sverige tog sig ur finanskrisen snabbt och har haft en stark tillväxt i ekonomin under en betydligt längre period. Det är inte mer än naturligt att många finlandssvenskar tagit vara på möjligheten och flyttat till Sverige för att jobba och söka de möjligheter som saknats i hemlandet. Sverige är i dag med sina tio miljoner invånare nästan dubbelt så stort som Finland.

Den ekonomiska stagnationen skapade också en efterfrågan på snabba och enkla politiska lösningar som populisterna tog vara på. Sannfinländarnas frammarsch rubbade den traditionella maktbalansen och retoriken. Sannfinländarnas angrepp på svenskan och svenska språkets ställning gjorde det mer rumsrent att ta en mer kritisk hållning till svenskan även i andra partier. Samtidigt tog en ny generation med ett svagare intresse för Norden över inom politiken. I dag är det färre som står upp för svenskan i den politiska eliten än för tio eller tjugo år sedan.

Majoritetens inställning till finlandssvenskarna har inte nödvändigtvis förändrats drastiskt, men de personer och grupper som är kritiska har kunnat föra fram sin kritik utan större censur på sociala medier. De förändringar som har skett i retoriken kring svenskan har sannolikt inverkat på många finlandssvenskars beslut att flytta antingen till Sverige eller till något annat land.

Hur vi ska hantera talangförsörjningen i framtiden är en fråga som på sikt har en avgörande betydelse för svenskan i Finland. Vi behöver kompetenta personer som behärskar svenska och känner till den finlandssvenska kulturen i den kommunala och statliga förvaltningen, stiftelser och organisationer. Detsamma gäller näringslivet.

I Österbotten har man insett vad som är på gång och inlett en debatt om vad utflyttningen på sikt kan innebära och vad som kan göras för att göra regionen så attraktiv och livskraftig som möjligt. Frågan debatterades på Wasa Future Festival i augusti. Jakobstadsregionens utvecklingsbolag Concordia genomför å sin sida en reklamkampanj i Sverige för att locka arbetskraft till regionen. Argumenten är förmånligt boende och en hög livskvalitet. Slutsatserna från Österbotten kunde gärna analyseras även i Helsingfors.

De faktorer som påverkar finlandssvenskarnas beslut att jobba eller studera utomlands är som sagt i första hand arbetsmarknaden, utbildningsutbudet och den allmänna inställningen till svenskan i Finland.

Utbudet av utbildningsalternativ på svenska i Finland är av naturliga orsaker begränsat och det bidrar till att många väljer att studera i Sverige. Goda kunskaper i finska är ett klart plus för den som söker ett jobb i Sverige. Det gör det också lättare att flytta tillbaka till Finland i ett senare skede. Det här är någonting som det lönar sig att beakta för de svenskspråkiga ungdomar som väljer mellan att studera i Finland eller Sverige.

När det gäller den finskspråkiga majoritetens inställning är det skäl att komma ihåg att de allra flesta förhåller sig positivt eller åtminstone neutralt till svenskan i Finland. Och som finlandssvensk är man trots allt en utlänning även i Sverige.

För finlandssvenskar med rätt kompetens är utgångsläget på arbetsmarknaden relativt bra inom de flesta branscher i Finland. Kunskaper i svenska är en fördel inom förvaltningen och framför allt i finska bolag med verksamhet i Sverige och övriga Norden. Detsamma gäller nordiska bolag med verksamhet i Finland. Tack vare den goda konjunkturen lider många företag och sektorer av en brist på kunnig arbetskraft i de flesta delar av landet.

Hjärnflykten är en utmaning inte bara för Svenskfinland utan för hela landet. Om vi åtminstone till en del klarar av att hantera vår egen talangförsörjning har vi kanske lyckats med någonting som resten av Finland kan lära sig av.

De förändringar som har skett i retoriken kring svenskan har sannolikt inverkat på många finlandssvenskars beslut att flytta antingen till Sverige eller till något annat land.