Etisk stress

Filosofen Jonna Bornemark talar om att vi lever i ett utmattningssamhälle. Antalet sjukskrivningar förorsakade av psykosociala orsaker har ökat kraftigt. Speciellt utsatta är de som jobbar inom social- och hälsovård samt inom småbarnspedagogik och övrig undervisning.

Orsakerna till den här utvecklingen är många. Det högt uppskruvade livstempot i kombination med kraven på effektivitet och flexibilitet i arbetet trots minskade personalresurser hör till de som ofta lyfts fram. Kravet att ständigt vara tillgänglig gör det svårt att koppla av från arbetet, och sammanjämkningen av familjelivet och yrkesarbetet kan skapa en konstant känsla av otillräcklighet.

Inom många sektorer förutsätts arbetstagaren i dag lära sig ständigt nya datorprogram och använda mer av sin tid till uppgifter som egentligen inte ingår i den egna yrkeskompetensen. Ekonomiförvaltning och löneräkning har centraliserats i många organisationer och antalet anställda inom administrationen har drastiskt minskat. Resultatet är att många blir tvungna att sätta mer av sin tid på uppgifter som inte ingår i det som man är utbildad för och vill göra. Den tid man kan ägna åt att möta, hjälpa och stå i växelverkan med människor krymper.

Jonna Bornemark kritiserar konceptet ”New Public Management”, som går ut på att arbetet inom den offentliga sektorn skall administreras med hjälp av styrmekanismer utvecklade inom företagsvärlden. Kvaliteten inom undervisningen samt socialoch hälsovården skall säkras och verksamheten effektiveras.

Behovet att säkra kvaliteten är motiverat, inte minst med tanke på att allt fler funktioner överlåts åt privata aktörer med vinstbehov. Men om ifyllandet av dokument, uppgörandet av rapporter och följandet av strikta manualer blir det viktigaste kriteriet på god vård och undervisning, då har något väsentligt gått förlorat.

Lärare hinner inte förbereda sin undervisning, eftersom tiden går åt till dokumentering och ständig utvärdering. Läkare hinner inte samtala med sina patienter, eftersom de själva skall uppdatera journalerna. Socialarbetare, och numera de anställda på Folkpensionsanstalten, tvingas bemöta människor efter strikt definierade schabloner, vilket inte möjliggör flexibla lösningar anpassade efter unika behov. Utrymmet för kreativ tillämpning av tidigare erfarenheter och individuellt omdöme krymper.

Etisk stress föds då arbetstagaren vet vilka uppgifter som borde prioriteras, men känner att organisationen och dess strikta rutiner hindrar detta. Glappet mellan å ena sidan det man vill göra och känner att man borde göra, å andra sidan det man har tid, ork och möjlighet att göra blir för stort.

Utmattningen och den etiska stressen har en djupt existentiell dimension. Det känslomässiga engagemanget i det arbete som man har sett som sitt kall mattas av, vilket väcker sorg och självkritik, men också ett allt starkare främlingskap inför arbetsgivaren och den kultur som råder. Frustrationen leder lätt till en känsla av meningslöshet och en upplevelse av att ha blivit lurad och manipulerad av både arbetsgivaren, samhället och i förlängningen av livet självt.

Vill vi verkligen ha det så här?

”Etisk stress föds då arbetstagaren vet vilka uppgifter som borde prioriteras, men känner att organisationen och dess strikta rutiner hindrar detta.”

BJöRN VIKSTRöM

är biskop i Borgå stift.