Så tuktas en grinolle
Den gröna julhataren är tillbaka i en fartfylld smällkaramell som inte är så smörig som många andra julfilmer.
Grinchen
HHHII Regi: Yarrow Cheney & Scott Mosier. Manus: Michael LeSieur & Tommy Swerdlow. Röster, originalversionen: Benedict Cumberbatch, Rashida Jones, Cameron Seely. På svenska, finska och engelska.
Det är med tecknade filmer som med vanliga spelfilmer; för att det ska fungera fullt ut krävs ett yvigt karaktärsgalleri. Och av den varan finns det i Yarrow Cheneys och Scott Mosiers Grinchen (The Grinch), fritt efter Dr. Seuss litterära förlaga.
Grinchen är den lurviga gröna rackaren som avskyr julen mer än något annat, kanske för att det blev lite si och så med den saken i barndomen. Men likväl kommer den varje år, julen, och i år lär den vara större än någonsin.
Skyll på de glada gökarna i Vemdalen – själv bor Grinchen i en automatiserad grotta högt uppe i bergen – som inte verkar få nog av julfestligheterna med allt vad de innebär av körsång, frid i sinnet och värst av allt, en himla massa julklappar.
Men nu får det räcka. Med hjälp av hunden Max och en lätt miljöskadad renbumling går Grinchen in för att bokstavligt talat stjäla julen, detta genom att själv klä ut sig till tomtebisse.
Det finns bara ett men: lilljäntan Cindy Lou Who som är så nyfiken på jultomten att hon gillrat en fälla. Ett utomordentligt gott hjärta har hon också, hemska tanke.
Ensam jul
Nu är ju Grinchen ingen nykomling i filmsammanhang; år 2000 kom en spelfilmsversion med galenpannan Jim Carrey i titelrollen. Fast den glömmer man gärna, emedan Carrey här gick på alla cylindrar och närmast framkallade skrämselhicka.
Annat är det med den tecknade upplagan som trots att den inte räds hyssen landar på fötterna, med hjärtat på rätt plats. Och även om man inte behöver applådera alla Grinchens upptåg har den gröna faran faktiskt en poäng: att vara ensam just på julen är ingen höjdare.
Till saken hör att den pinfärska animationen inte är något enmansprojekt, dramatiskt sett. Där Cindy Lou Who anlägger barnets perspektiv på julen står Grinchens fyrfotade hantlangare för många av de komiska poängerna.
Det bäddar för en smällkaramell med sprittande nacken i backen-förtecken. Och trots att den goda viljan tenderar att utgå med segern blir det aldrig så smörigt som i många andra julfilmer.
Missa för allt i världen inte förfilmen med gula galningarna Minionerna. Snacka om fyrverkeri, om ännu en triumf för den naggande goda Illumination-verkstaden.