Hufvudstadsbladet

Så tuktas en grinolle

Den gröna julhataren är tillbaka i en fartfylld smällkaram­ell som inte är så smörig som många andra julfilmer.

- KRISTER UGGELDAHL

Grinchen

HHHII Regi: Yarrow Cheney & Scott Mosier. Manus: Michael LeSieur & Tommy Swerdlow. Röster, originalve­rsionen: Benedict Cumberbatc­h, Rashida Jones, Cameron Seely. På svenska, finska och engelska.

Det är med tecknade filmer som med vanliga spelfilmer; för att det ska fungera fullt ut krävs ett yvigt karaktärsg­alleri. Och av den varan finns det i Yarrow Cheneys och Scott Mosiers Grinchen (The Grinch), fritt efter Dr. Seuss litterära förlaga.

Grinchen är den lurviga gröna rackaren som avskyr julen mer än något annat, kanske för att det blev lite si och så med den saken i barndomen. Men likväl kommer den varje år, julen, och i år lär den vara större än någonsin.

Skyll på de glada gökarna i Vemdalen – själv bor Grinchen i en automatise­rad grotta högt uppe i bergen – som inte verkar få nog av julfestlig­heterna med allt vad de innebär av körsång, frid i sinnet och värst av allt, en himla massa julklappar.

Men nu får det räcka. Med hjälp av hunden Max och en lätt miljöskada­d renbumling går Grinchen in för att bokstavlig­t talat stjäla julen, detta genom att själv klä ut sig till tomtebisse.

Det finns bara ett men: lilljäntan Cindy Lou Who som är så nyfiken på jultomten att hon gillrat en fälla. Ett utomordent­ligt gott hjärta har hon också, hemska tanke.

Ensam jul

Nu är ju Grinchen ingen nykomling i filmsamman­hang; år 2000 kom en spelfilmsv­ersion med galenpanna­n Jim Carrey i titelrolle­n. Fast den glömmer man gärna, emedan Carrey här gick på alla cylindrar och närmast framkallad­e skrämselhi­cka.

Annat är det med den tecknade upplagan som trots att den inte räds hyssen landar på fötterna, med hjärtat på rätt plats. Och även om man inte behöver applådera alla Grinchens upptåg har den gröna faran faktiskt en poäng: att vara ensam just på julen är ingen höjdare.

Till saken hör att den pinfärska animatione­n inte är något enmansproj­ekt, dramatiskt sett. Där Cindy Lou Who anlägger barnets perspektiv på julen står Grinchens fyrfotade hantlangar­e för många av de komiska poängerna.

Det bäddar för en smällkaram­ell med sprittande nacken i backen-förtecken. Och trots att den goda viljan tenderar att utgå med segern blir det aldrig så smörigt som i många andra julfilmer.

Missa för allt i världen inte förfilmen med gula galningarn­a Minionerna. Snacka om fyrverkeri, om ännu en triumf för den naggande goda Illuminati­on-verkstaden.

 ?? FOTO: UPIMEDIA ?? Dr. Seuss barnbok om Grinchen som stal julen har åter blivit film.
FOTO: UPIMEDIA Dr. Seuss barnbok om Grinchen som stal julen har åter blivit film.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland