Att sitta i regeringen tär på de flesta partier – men vissa klarar sig utan väljartapp

Blå framtid är som den rostiga trehjulingens söndriga högra bakhjul, som hotar att lossna när som helst, gnisslar, gnäller och gör att trehjulingen styr lite vart som helst.

det sägs att regeringsmedverkan är ett säkert kort för partierna att förlora väljarunderstöd. Ministrarna är tvungna att fatta beslut som påverkar utbildning, hälsovård, arbetsliv och skatter, oftast på ett negativt sätt för medborgarna. Regeringen Sipilä har varit exceptionellt stolpig när det gäller lagförslag och hur de dras tillbaka. Social- och hälsovårdsreformen är praktexemplet på vad som händer när man ger sig ut i roddbåten med bara en åra. Om man inte kan vicka fram den så snurrar man på stället vem som än ger order om att ro båten framåt.

Men i opinionsmätningar är det två partier på högerflanken som tuffar på trots sin regeringsmedverkan. Samlingspartiet har tydligen lyckats övertyga sin väljarkår att partiet – med Petteri Orpo i spetsen – leder republiken på rätt sätt. Statsministerpartiet Centern har rasat i mätningarna och ligger på ohotad tredje plats drygt sex procentenheter efter de ledande sossarna, drygt tre efter regeringskollegerna.

Det andra partiet som inte lider av att sitta i regeringen är ju utbrytarna från Sannfinländarna – Blå framtid. När Sannfinländarnas ledare Jussi Halla-aho gjorde sin kupp och tog makten, kontrade Sampo Terho, Jussi Niinistö, Simon Elo, Timo Soini med att marschera rakt in i Sipiläs regering via stort drama med bland annat en statssekreterare i bakluckan på en tjänstebil och hot om avgående regering.

Blå framtid – ett modernt konservativt parti i Finland för finländare, finsktalande finländare. Det blev när allt kommer omkring ett parti av det efter ganska stora initialsvårigheter att samla in de namnunderteckningar som krävdes för att få registreras. Riksdagsgruppens ordförande Simon Elo jämförde ”folkrörelsen” som senare skulle bli ett parti med Emmanuel Macrons En Marche! Nu beskriver partiet sig som Finlands förnyare, Finlands byggare och Finlands säkerhet.

Med facit på hand gick det kanske inte riktigt så. Eller inte alls så.

Blå framtid är som den rostiga trehjulingens söndriga högra bakhjul som hotar att lossna, gnisslar, gnäller och gör att trehjulingen styr lite vart som helst. Centern och Samlingspartiet vet att regeringen kan få igenom så gott som vad som helst med hjälp av De blå eftersom de klamrar sig fast vid regeringsmakten med vilka medel som helst. Sannfinländarnas tidigare ordförande och grundare Timo Soini kallade föraktfullt de mindre partierna i Jyrki Katainens six-pack-regering för ”kardborrepartier” och nu slår det tillbaka. Hittills har Blå framtids politik i regeringen varit tämligen intetsägande. Om man bortser från kulturoch Europaminister Terhos beslut att utreda konsekvenserna av metoo-debatten och Lex Lindström som ledde till att långtidsarbetslösa 60-åringar får pensionera sig har partiet främst ställt sig i en beskyddande ring kring utrikesminister Timo Soini – som kardborrar på en sportstrumpa – när han som katolik uttalar sig om abort.

Det här syns också i partimätningarna. Blå framtids väljarstöd ligger stadigt bakom gruppen de övriga. Att som Sampo Terho tro att väljarna ska flockas kring ett parti vars synligaste utspel är att det tvåspråkiga Finland ska bli enspråkigt finskt leder till att det också i följande partimätning ser ut som asystoli – att hjärtkurvan är ett rakt streck – och patienten är död. För så har det sett ut en längre tid. Och nu är det fem månader kvar till valet.

”I opinionsmätningar är det två partier på högerflanken som tuffar på trots sin regeringsmedverkan.”

RICHARD NORDGREN

Nyhetschef