Kärnkraften skaver inom De gröna
Skog och jordmån ska fungera som större kolsänka
Klimatpolitiken blir den främsta frågan inför riksdagsvalet, säger Pekka Haavisto, färsk partiordförande för De gröna i HBL:s intervjuserie med partiledarna. De gröna har den på pappret mest ambitiösa klimatpolitiken, men frågan är om den kan omsättas i praktiken.
De gröna kräver att de fossila bränslena avvecklas i rask takt, så att Finlands växthusgasutsläpp minskar i linje med vad forskningen säger krävs för att bromsa uppvärmningen till 1,5 grader. Men vind och solenergikapaciteten kan omöjligt växa lika snabbt som de fossila bränslena fasas ut.
Det betyder att Finland antingen borde välja betydligt mer bioenergi eller mer kärnkraft, men De grö na ville inte ha någondera. De vill tvärtom bevara mer skog för att öka kolsänkan. Kärnkraften är en fortsatt öm punkt. Haavisto säger inte hur partiet kommer att rösta om eventuella nya kärnkraftstillstånd.
När Pekka Haavisto senast hade en framskjuten position i inrikespolitiken var han minister med ansvar för statens ägarstyrning i Jyrki Katainens (Saml) regering. Den regeringen lät statsbolaget Fortum sälja sitt elnät. I dag ägs det av Caruna, beryktat för skyhöga avgifter. Efter att elmarknadslagen skrevs om betalar konsumenten mer för överföringen av elektriciteten än för själva elen.
Nu, fyra år senare, har Haavisto varit De grönas partiordförande i bara några dagar. Han kommer in som en räddare i nöden sedan Touko Aalto lämnade uppdraget på grund av utbrändhet. Haavisto är en av partiets grundare, men på senare år mer engagerad i utrikesfrågor och fredsmedling än i dagspolitiken på hemmaplan.
Han säger till HBL att han inte ångrar själva försäljningen av Fortums nät eftersom man ville bli kvitt en situation där en av elproducenterna hade hand om elnätet. Så blev det, men bra blev det inte.
– Efter affären har Caruna bjudit på två stora besvikelser. Först kom den okontrollerade konsumentprishöjningen, sedan anklagelserna om aggressiv skatteplanering.
Haavisto säger att riksdagen har makt att åtgärda missbruket av företagsmonopol och att täppa till kryphålen som tillåter bolag som gör jättevinster i Finland att kringgå skatt på tiotals miljoner euro.
Var det ett misstag att nätet såldes till Caruna? – Vi vet inte hur det hade gått om man sålt till någon annan, det är spekulationer. Jag tror inte att det vore bättre om staten ägde elnäten, bortsett från stamnätet. De flesta företag som äger elnät pris- sätter sina tjänster med hänsyn till konsumenten. Annars kan och bör lagstiftaren ingripa.
Fortsatt nej till kärnkraft
Pekka Haavisto bedömer att energi och klimat kommer att vara på tapeten under valrörelsen. De gröna har nyligen skärpt sitt klimatpolitiska mål rejält. I augusti var riksdagsgruppens mål att Finland ska vara koldioxidneutralt till 2040, men i skuggbudgeten två månader senare har målet tidigarelagts med hela tio år, till 2030.
Däremellan publicerades FN:s klimatpanels larmrapport, men också Vänsterförbundets klimatlinje som slår fast att Finland ska bli koldioxidneutralt på 2030-talet. Hade De gröna inte justerat årtalet skulle man ha förlorat mot VF i ambitionsnivå. Haavisto säger att IPCC-rapporten haft betydelse, men att De gröna inte har reagerat på VF:s politik.
– Klimatpolitiken måste beakta vad som är realistiskt, men också Finlands position i Europas klimatpolitik. Finlands mål måste vara negativa utsläpp på sikt.
Han säger att nästa regering måste styra in Finland på en politik förenlig med 1,5-gradersmålet. Det förutsätter tuffa beslut och stora investeringar men det ska också skapa fler jobb.
På tal om klimatpolitik och realism: De gröna har lämnat två regeringar för kärnkraftens skull. Men insikten att klimatförändringen brådskar, att det gäller att avveckla de fossila bränslena snabbare än de förnybara hinner växa, gör det ännu svårare att utesluta kärnkraft. På en fråga hur De grönas kärnkraftslinje ser ut i skenet av den senaste IPCC-rapporten svarar Haavisto att allmänheten kanske inte känner till linjen hittills.
– Vi var för att Finland ska slutförvara sitt eget kärnbränsle och vi protesterade inte heller mot att öka reaktoreffekten i Lovisa. Däremot har vi inte trott på kärnkraften som en långsiktig lösning.
De grönas klimat- och energikalkyler bygger ändå på att Olkiluoto 3 kommer att producera el i framtiden. I gengäld är Fennovoimas projekt i Pyhäjoki problematiskt också för många som accepterar kärnkraft.
– De utrikespolitiska kopplingarna och de märkliga vändningarna, att det kom att bli Rosatoms projekt, har bara ökat kritiken, säger Haavisto.
Hur skulle De gröna göra i regeringen om Fennovoima sökte om byggnadstillstånd nästa valperiod? – Jag tror att vi har den största andelen kärnkraftskritiska anhängare, och det är en viktig aspekt. Hur vi röstar i eventuella framtida situationer återstår att se, men vi vill inte ha fler problematiska, dyra och långsamma kärnkraftsprojekt som Fennovoima och Olkiluoto 3.
Jordbruket som räddare
Höga klimatambitioner i kombination med nej till ny kärnkraft utmanar trovärdigheten i De grönas klimatpolitik. Visionen är att vindkraft och solenergi ska växa medan fossila bränslen fasas ut. En utomstående bedömare som HBL rådfrågat anser att den gröna ekvationen i teorin kan lyckas förutsatt att energiproduktionen på skogsbiomassa växer snabbt. Men De gröna motsätter sig också ökade avverkningar av både klimat- och andra miljöskäl.
Pekka Haavisto påpekar att kol- dioxidneutralitet betyder att klimatutsläpp och kolsänkor är i balans. Utsläppen ska minska och kolsänkan öka. Jordmånen kan vid sidan av skogen fungera som en effektiv kolsänka om jorden brukas på ett visst sätt. Det hänger på bönderna om den gröna klimatekvationen ska vara trovärdig.
– Ilkka Herlin och hans gård (i Pargas) står på randen till en stor insikt om hur jorden kan brukas så att den binder mycket mer kol. På samma sätt som man betalar bönderna ersättning för naturvårdsinsatser kunde man betala för klimatinsatser. Det behövs ett ekonomiskt incentiv. Det här är nytt, men vi tycker att det är värt att gå vidare på det spåret, säger Haavisto och flaggar också för mer beskogning.
Även om jordbruket kan öka Finlands kolsänka återstår frågan hur energin ska produceras då de fossila bränslena ska avvecklas. Enligt vissa scenarier kunde vindkraft och solenergiproduktion öka så mycket att de tillsammans med den befintliga utsläppsfria energiproduktionen och den pågående kärnkrafts-
utbyggnaden nätt och jämnt skulle täcka elbehovet. För att tillgodose värmebehovet behövs något mer.
HBL frågar om De grönas klimatpolitik riskerar att späda på en bioenergiboom som kanske inte är så miljövänlig. Haavisto svarar att behovet av att öka kolsänkan gör att konkurrensen om skogsråvaran hårdnar då den också behövs för träförädling och biobränsleproduktion.
– Klimataspekten måste prioriteras. Jag tror inte på en universallösning. Lokalt och i mindre skala fungerar det med mindre värmekraftverk som ersätter kol med biobränsle.
Elbilar och delbilar
De gröna driver på en elektrifiering av trafiken. Partiets mål är att försäljningen av nya bilar med förbränningsmotor ska upphöra 2030 och redan i mitten av 2030-talet ska 90 procent av personbilarna i Finland vara eldrivna. I dag finns 2,7 miljoner personbilar i Finland.
Om antalet bilar förblir konstant betyder De grönas mål att Finland borde ha 2,4 miljoner elbilar på vägarna 2035. Det kan jämföras med regeringens mål på 250000 elbilar 2030 eller elbilsbranschens mål på 700 000 elbilar 2030. De grönas mål är mer än trefalt större än elbilbranschens, låt vara att det ligger fem år längre fram.
Det känns orealistiskt, men Pekka Haavisto kontrar med att marknaden kan styras med skattelättnader för eldrivna fordon och högre skatt för fordon med förbränningsmotor.
– Vi måste gå framåt snabbare om vi ser till trafikens klimatutsläpp.
Haavisto hoppas att trafikminister Anne Berners (C) förslag om stöd för att köpa elcykel kan sätta fart på en övergång som elbilarna kan haka på. Dagens elbilar är dyra, men Haavisto tänker sig att det snart kommer mer anspråkslösa modeller till ett rimligare pris. Han tänker sig också att fler finländare ska gå in för redan existerande former att hyra eller låna bilar som man samäger och delar på.
Haavisto säger att det behövs ett genuint fungerande nät av snabbtåg och smartare lösningar för anslutningstrafik, inklusive lättare varianter av elfordon, för att konkurrera ut bensin- och dieselbilarna.
Flygskatt, kanske
För att göra tåget konkurrenskraftigt på bekostnad av flyget föreslår De gröna en flygskatt av svensk modell. De som orsakar ett större klimatavtryck ska betala för det.
– I bästa fall skulle skatten gälla hela EU, säger Pekka Haavisto.
Han hyllar riksdagskollegan Antero Vartias initiativ för en transparent kompensation för klimatavtryck. Utsläpp som inte kan undvikas kan man kompensera för.
– I dag är det svårt för konsumenten att veta hur stort klimatavtrycket är. Det är också svårt att veta att kompensationen faktiskt går till rätt ändamål. Jag tror att vi snart får ett transparent system, kanske certifierat, som kan minska på klimatångesten.
Kompensation är frivilligt, men en flygskatt skulle vara obligatorisk? – Ja, och rätt använd skulle den kunna uppmuntra folk att ta tåget där det är ett alternativ.
Du verkar ändå inte lika ivrig på en flygskatt som ditt parti? – Jag prioriterar en europeisk lösning. Men man kan inte alltid undvika att någon måste gå först och visa exempel. Finland var först med blyfri bensin, Europa följde efter.
Vill träffa MTK
De gröna lanserade ett jordbrukspolitiskt program i höstas. Det vill göra jordbruket mer etiskt, klimatvänligt och konkurrenskraftigt med mindre subventioner. Det vill också minska produktionen av kött och satsa mer på grödor.
Kritiker anser att det skulle minska på köttproduktionens konkurrenskraft och, då finländarna fortsätter att äta mer kött, öppna för mer importkött. Pekka Haavisto invänder att konsumtionsmönster förändras när miljömedvetenheten ökar.
Haavisto talar om jordbruk och bönder som om det aldrig existerat en konflikt mellan producenterna och miljörörelsen. Han pekar på jordbrukets klimatkopplingar och talar varmt för inhemskt jordbruk.
– Jag tror att uppskattningen för jordbruket kommer att bestå i Euro- pa. Konsumenterna blir mer varse livsmedelshygien och trygghet och där ligger vi bra till i Finland. Framöver kommer man att värdesätta det närproducerade mer.
Haavisto påpekar att de två senaste somrarna visat att jordbruket är exceptionellt väder- och klimatsårbart.
– Vill vi bevara den inhemska matproduktionen i framtiden måste riskerna fördelas jämnare. Allt kan inte falla på den enskilda odlaren, samhället måste bära den risken. Jag vet att det finns fler åsikter inom De gröna, men jag anser att ett hållbart inhemskt jordbruk förutsätter att producenten ska kunna leva på näringen.
Hur ska man minska risken för den enskilda producenten – även i år betalar staten tiotals miljoner euro i ersättningar för missväxten? – Jag har inte hunnit träffa (producentorganisationen) MTK än, men jag vill gärna höra om de har några nya förslag kring hur man kunde jämna ut riskerna.
Konsumenterna blir mer varse livsmedelshygien och trygghet och där ligger vi bra till i Finland. Framöver kommer man att värdesätta det närproducerade mer.
Pekka Haavisto
De grönas ordförande