Komplexa kubanska rytmer fascinerar finländarna
Höstkylan må ha anlänt, men på salsaevenemangen runtom i Helsingfors är det tropisk värme året runt. Här dansar man tätt intill varandra och det blir snabbt trångt på dansgolvet. Vi finländare gillar uppenbart de heta, karibiska rytmerna.
Baila, baila! Den som i Helsingfors känner för att dansa till latinamerikanska rytmer behöver inte leta länge efter ett lämpligt dansgolv. I huvudstadsregionen finns ett oändligt utbud av dansevenemang med fokus på latinamerikanska danser. Antalet evenemang korrelerar med ett ökat intresse för danserna överlag. Särskilt män har de senaste åren fått upp ögonen för bland annat salsa och bachata.
Utbudet av evenemang med latinamerikanska danser är i dag enormt och går hand i hand med ett ökat intresse för danserna. Bara i huvudstadsregionen rör det sig om uppskattningsvis några tusen som aktivt dansar. Det är särskilt män som de senaste åren i allt högre grad hittar till pardansen. HBL gav sig ut på dansgolvet på jakt efter en förklaring till trenden.
Det är söndag kväll. Ute lägger sig höstmörkret som ett tjockt täcke över Helsingfors och kvicksilvret i termometern kryper allt längre ner. Många finländare drar just nu yllefilten tätare omkring sig på hemmasoffan med Netflix och hämtpizza som sällskap.
Men för den som trotsar höstkylan och beger sig till Eriksgatans Dubrovnik Lounge & Lobby väntar en annan verklighet. Här möts ett par hundra salsaentusiaster varje månad för att dansa till tropiska toner. Det är helsingforsiska salsaföreningen Salsa Borealis, även känd under smeknamnet Sabor, som arrangerar salsasöndagarna. Deltagarna är män och kvinnor i alla åldrar, från 20 till 70åringar. Por que yo en el amor soy una idiota Que ha sufrido mil derrotas Que no tengo fuerzas para defenderme Livebandet Trio Tropical drar en cover av kubanska artisten Polo Montañez salsaklassiker Por que yo en el amor soy una idiota. Det rytmiska ljudet från det latinamerikanska instrumentet guiro för tankarna till varma, kubanska sommarnätter. Framför bardisken hänger ett gäng kvinnor, men de köar inte efter drycker – en del väntar på att bli uppbjudna, andra bara njuter av livemusiken.
Dansen gör en salig
Att inte låta sig förföras av musiken är svårt. Dansentusiasterna fyller också dansgolvet – så till den grad att en del väljer att dansa ute i korridoren, framför garderoben eller utgången till toaletterna. Dansen är det viktiga, var det sker är mindre relevant. Ryggarna är svettiga och kinderna rosiga av fartfyllda steg och snabba takter. Ansiktena pryds av stora, euforiska leenden.
På dansgolvet släpper Reeta Moilanen och Juha-Matti Lindholm loss. Det är inte första gången de två dansar ihop, men ofta är den man dansar med vilt främmande. Det gäller att inte vara blyg. Personligt utrymme finns det inte rum för i den här dansstilen där man stundvis är mer eller mindre fastklistrad i sin danspartner.
Moilanen jobbar inom socialbranschen och Lindholm är ögonläkare. Moilanen kom in på dansen via sin tidigare hobby, fotbollen.
– Jag inspirerades av teveprogrammet Dansa med stjärnorna och min lagkamrat i mitt fotbollslag tipsade mig om de här evenemangen. Jag började ta danslektioner år 2014, men på lektionerna dansar jag solodans. På evenemangen blir det ju såklart pardans, säger Moilanen.
Numera har hon övergett fotbollen då dansen fullkomligen svepte henne med sig. I dag dansar hon förutom salsa en rad andra dansstilar som klassas som latinamerikanska danser, bland annat rumba och reggaeton.
Salsa – ett globalt språk
För Lindholms del var det en danskurs i latinamerikanska danser ordnad av studentkåren Hämäläis-Osakunta för fem år sedan som tände gnistan.
– Nu dansar jag kubansk salsa, son, rumba och afrodans och går på dansevenemang varje veckoslut. Det har blivit en livsstil för mig, säger Lindholm.
Lindholm tycker att det bästa med salsavärlden är musiken och hur man rör sig. Men här finns också en social aspekt.
– Det är ett väldigt trevligt sätt att lära känna folk och en hobby som man dessutom kan ta med sig på resor. Det finns salsaevenemang runtom i världen och genom att gå på dem lär man känna människor på ort och ställe.
En annan av Saborkvällens besökare, Jukka Jormola, är inne på samma spår. Han jobbar inom miljöbranschen och reser mycket i jobbet. I stället för att hänga på hotellrummet passar han på att under arbetsresorna besöka lokala salsafester efter kongressdagar och möten.
– Jag hade hållit på med dansbanedanser en lång tid då jag för sju år sedan deltog i ett salsaevenemang i Tyskland. Det var mycket roligt, så på den vägen är det. Det fina med salsa är just att det är så internationellt, det finns nästan alltid salsaevenemang att delta i vart man än reser. På fyra år har jag dansat salsa i 18 olika länder både i samband med jobb- och semesterresor.
Jormola började med salsa, men insåg snart att ju flera stilar han behärskar, desto större är utbudet av evenemang han kan delta i. Nu dansar han utöver crossbody salsa och kubansk salsa också bachata, kizomba, rumba och cha-cha-cha.
– I dag går jag på salsaevenemang ungefär en gång i veckan och dansar dansbanedans två gånger i veckan. Så man kan nog säga att jag dansar ganska aktivt, det är ett bra sätt att hålla sig i form, säger Jormola.
Få finländska salsadansare för 30 år sedan
Med undantag för sporadiska kurser och Kubainspirerade fester var salsadans tämligen obekant i Finland ännu i början av 1990-talet. Dansskolan Baila Baila fyller 25 år i november och är Finlands äldsta dansskola specialiserad på salsa. Att kubanska San Miguel Verdecia kom att öppna en salsaskola fanns inte i hans ursprungliga karriärplaner. Han drömde om att bli pilot.
Efter att ha utbildat sig till sitt drömyrke i Kuba och efter ingenjörsstudier i Ryssland hamnade Verdecia så småningom i Finland. Här visade det sig snabbt att hans examen inte dög och han fick inte jobba som pilot. Samtidigt var Finland i en djup ekonomisk depression och att över huvud taget få jobb var svårt. Det var då idén om att starta en dansskola föddes.
– Jag startade dansskolan Baila Baila år 1993. De första månaderna erbjöd vi utöver salsa bland annat balett och modern dans, men snabbt märkte vi att det var svårt att konkurrera med andra dansskolor. Så salsa blev vår nisch, säger Verdecia.
Då skolan grundades var en dansskola specialiserad på salsa ett nytt koncept.
– På 1990-talet var salsadans inte särskilt populärt. Inte ens i Kuba fanns något sådant som salsalektioner. Hade du frågat efter salsaundervisning hade de skrattat ut dig. Salsa var mer en dansstil man dansade på gatorna, inte något man lärde ut. I dag har förstås många kubaner insett att det är en stor business och nu erbjuds salsalektioner i varje gatuhörn.
Suget efter salsa ökar
Mot slutet av 2000-talet och början av 2010-talet ökade intresset för latinamerikanska danser och nya dansskolor specialiserade på bland annat salsa dök upp. I dag finns omkring tio dansskolor i huvudstadsregionen som helt eller delvis fokuserar på latinamerikanska danser och ett oändligt antal andra aktörer som erbjuder undervisning eller ordnar evenemang. På evenemangen får entusiaster – både nybörjare och experter – chansen att dansa socialt med andra.
❞ Då vår verksamhet startade var det få män som dansade salsa. På dansevenemangen var jag mer eller mindre den enda som förde kvinnorna på dansgolvet. San Miguel Verecia Baila Bailas grundare
– I dag finns det otroligt många evenemang, varje veckoslut finns det minst ett om inte två–tre salsaevenemang. Det börjar nästan vara lite för mycket, tycker jag. Vi hade större och bättre fester förr, säger Soila ”La Canela” Sarria, danslärare på Baila Baila.
Salsaföreningen Salsa Borealis grundades år 2004. De senaste åren har medlemsantalet skjutit i höjden. År 2016 var antalet medlemmar 130. I dag är medlemmarna redan över 600. Men ordförande Sanna-Mari Pérez tror att de senaste två årens utveckling mera handlar om skicklig marknadsföring än om ett kraftigt ökat intresse för salsa.
– Operasalsan, det vill säga salsakvällarna vi sommartid ordnar utomhus vid Operan, har alltid sam-
lat ett stort antal deltagare. Skillnaden i dag är att de flesta deltagare nu också är medlemmar i föreningen.
Många har enligt Pérez blivit medlemmar då de insett att Sabor faktiskt betalar för att kunna ordna roliga evenemang och genom medlemskapet ser de till att föreningen också framöver kan fortsätta med verksamheten.
Allt fler män vill dansa parsalsa
På dansskolan Baila Baila har antalet elever som går på danstimmar ökat från cirka 50 per vecka på 1990-talet till cirka 700 varje vecka i dag. En stor del av de nya eleverna är män, åtminstone på pardanstimmarna. På solodanstimmarna är majoriteten fortfarande kvinnor.
– Då vår verksamhet startade var det få män som dansade salsa. På dansevenemangen var jag mer eller mindre den enda som förde kvinnorna på dansgolvet. Många kvinnor kom till evenemangen tillsammans med sina män, men männen satt mest vid borden och drack. I dag har männens intresse för pardans ökat stort. Vi har till och med haft situationer där vi haft för få kvinnor och fått försöka locka kvinnor både till evenemang och till en del pardanstimmar för att få jämnare fördelning, säger San Miguel Verdecia.
Även om männen tidigare lyste med sin frånvaro som elever, har majoriteten av lärarna i Finland varit män. Det här har enligt Sarria lett till att många finländska kvinnor har fått manliga influenser i sitt dansande.
– I dag jobbar jag till exempel mycket med så kallad Ladies style salsa där fokus är just på att rätta till det här och lära ut ett kvinnligt sätt att röra sig i salsan. Det kan till exempel handla om hur man för händerna över kroppen, säger Sarria, som undervisat i 20 år.
Uppmuntrande stämning
Salsatempot är snabbt och svängigt. Föga överraskande gäller det också dansen, vilket gör att den för den oerfarna iakttagaren kan te sig oöverkomligt svår. Få är de som vågar ta klivet ut på evenemangens dansgolv, utan att först ha tagit lektioner. Parsalsans grunder hör också till dansskolan Baila Bailas mest populära timmar.
En måndagkväll i september finns ett fyrtiotal personer i salen. Stämningen är lätt nervös innan timmen börjar, men snabbt glöms nervositeten bort då koncentrerade blickar riktas mot fötterna.
– Höger, vänster, höger. Vänster, höger, vänster. Nu gör vi stegkombinationen Dile que no och så en Sombrero. Ett, två tre. Bra! Och så parbyte, instruerar danslärare San Miguel Verdecia.
När de egna stegen inte lyder har kurskamraterna stor förståelse och stämningen är varm och uppmuntrande.
– Det gick bra, ingen fara. Jag kunde förstås ha fört bättre, förklarar Esa Talasjoki reporterns misslyckade försök att hänga med i svängarna.
Talasjoki, som studerar på den finska handelshögskolan i Åbo, tycker bra om parsalsatimmen. Ännu har han inte besökt något salsaevenemang, men planerar att göra det. Han hoppas via dansen träffa trevliga typer, på så sätt lär man sig snabbare och har roligt.
❞ Höger, vänster, höger. Vänster, höger, vänster. Nu gör vi stegkombinationen Dile que no och så en Sombrero. Ett, två tre. Bra! Och så parbyte! San Miguel Verdecia Danslärare
Varför tror du så många män hittat till parsalsan på senaste tid?
– Det är nog fråga om någon sorts megatrend. Själv började jag gå på lektioner för att det var så många som rekommenderade det.
Pirrigt
Ibland får de traditionella dansskolorna kritik för att de bara lär ut koreografi och stegkombinationer, framför att fokusera på teknik.
– Att bara lära ut koreograferade stegkombinationer på lektioner är att göra dansarna en björntjänst. Den som följer koncentrerar sig då bara på att lära sig stegkombinationer, i stället för att verkligen följa den som för. Som en följd lär sig inte den som för att verkligen föra och kan till exempel inte veta om tekniken fungerar eller om styrkan hen för med är passande, säger Johanna Sallinen, en av grundarna på I Dance Helsinki.
Dance Helsinki är en organisation som grundades 2011 och som har specialiserat sig på att främja kännedomen om pardanser också utanför dansskolorna.
– Vi ville grunda ett danskollektiv som inte är kopplat till en viss skola, utan skapa en jämlik, varm och välkomnande plats för alla vänner av dans. Till exempel Afro Latin Nights som vi ordnat under drygt fyra år, är ett helt opartiskt evenemang dit alla är välkomna.
Hur mycket man än övar både steg och teknik på dansskolor, kan klivet ut i den fria pardansens värld på olika dansevenemang kännas skrämmande, åtminstone till en början.
– Jag var nog väldigt nervös första gången jag gick på ett evenemang med fri dans. Men stämningen är jättevarm och det är verkligen jättelåg tröskel att delta. Man behöver inte vara proffs utan kan komma med som nybörjare. Jag tror de flesta som besökt de här evenemangen kan hålla med om att då man en gång deltagit så är man inte längre nervös, säger Reeta Moilanen.