Timonen: ”Större än Stanley Cup-segern”
Kimmo Timonens karriär präglades av dåliga odds och fantastiska framgångar. På lördagskvällen fick den levande legendaren se sin landslagströja hissas upp i Hartwallarenans tak.
För kort, för svag, för sjuk. Under hela karriären fick Kimmo Timonen höra varför han inte skulle nå framgång.
Ändå avslutade den 178 centimeter långa backen karriären med fyra OS-medaljer och tre VM-medaljer. Efter den allra sista proffsmatchen lyfte Timonen Stanley Cup-pokalen, 40 år gammal.
I går kväll fick Timonen ett erkännande han förtjänar. Nu hänger nummer 44 i Hartwallarenans tak.
– Det var i somras som jag första gången fick höra om planerna. Jag var på väg till stugan och fick stanna bilen för att ta in det hela.
Det var stående ovationer och stora känslor som dominerade tillställningen. I sitt tal räknade Kimmo Timonen upp karriärens framgångar, som kulminerade i Stanley Cup-segern 2015.
– Det här är större än allt jag åstadkom som spelare. Det blir inte större än det här.
I landslagströjan var OS-turneringen i Turin 2006 Timonens största – och värsta – minne. Lejonen hade en superb trupp, men det räckte inte hela vägen. Resultatet blev ett silver som smakade beskt.
– Minnena är otroligt fina, fastän vi hade de små marginalerna på fel sida. Om det är någonting som grämer mig så är det att jag inte tog guld med landslaget – men man kan väl inte få allting här i livet.
Timonen är inte den enda spelaren som hedras av landslaget i år: Timo Jutilas tröja hissas upp i samband med Finlands match mot Tjeckien i Tammerfors den 13 december. Trots att tröjorna hissas upp pensioneras inte spelarnas nummer. Tidigare har Jari Kurris, Raimo Helminens, Saku Koivus, Jere Lehtinens, Ville Peltonens och Teemu Selännes tröjor hissats upp.
Har stött på många hinder
I klubbsammanhang fick Timonen alltid överbevisa tvivlarna. Han NHL-draftades först i den tionde omgången 1993 och hade ett berg att bestiga för att ta sig till ligan.
Timonen bet ihop och kavlade upp ärmarna. Efter två FM-guld och ett OS-brons fick han chansen i Nashville 1998. Han tog vara på möjligheten och etablerade sig rätt snabbt. Till slut blev det långt över 1 000 matcher i NHL och ett poängsnitt på över 0,5.
På hockeyålderns höst kom karriärens största motgång. Timonen var 39 år gammal då han i augusti 2014 fick höra att han hade blodproppar i höger ben och i båda lungorna.
Timonen låg i sjukhussängen med dödsångest – men var ändå fast besluten att fortsätta spela. Han fick möta över ett dussin läkare innan han hittade en som gick med på att låta honom spela. Timonen lade hälsan i potten utan att tveka.
Inspirerande eller dumdristigt? Chansningen lyckades i varje fall.
Ett smärre mirakel och efter en lyckad övergång från Philadelphia till Chicago fick Timonen chansen att spela i Stanley Cup-slutspelet en sista gång. Det hade inte ens gått ett år från blodpropparna då Timonen spelade i 18 slutspelsmatcher för Chicago och avslutade säsongen – och karriären – med att bli NHLmästare för första gången.